Pokémon Heart Gold Version
Skrevs 2010-04-07 07:20:00 av Erik Hansson
Samla och förbättra ännu fler fickmonster, nu även med stegräknare.
Nintendos kassako ynglar av sig igen. Återigen med en del som är en remake av en gammal del. Återigen är den väldigt lik förra delen i serien. Återigen släpps det två versioner av i stort sett samma spel med helt olika omslag. Guitar Hero har ingen chans mot Pokémon när det gäller varumärkesmjölkning. Det är så här man tjänar pengar på ett populärt varumärke. Heart Gold är en ny version av Gold till Gameboy Color (en gammal bärbar konsol för er som knappt var födda då), men har uppdaterats med en del nya funktioner och finesser som motiverar ett köp för fansen. Det är förvisso lite snyggare, men mycket med Heart Gold känns minst tio år gammalt och det är verkligen dags för Nintendo att investera lite i sin kassako innan mjölken blir alltför näringsfattig.
pokemon420

För samlarmaniker

Pokemon är absolut inte bara för barn om ni trodde det. Det är ett rejält äventyrs/rollspel med gott om innehåll som kräver engagemang. På sina håll är det också så där härligt nördigt som bara stora rollspel är; när det gäller att antingen leta och testa sig fram som besatt, föra anteckningar eller kolla i guider på nätet.
   För att hitta alla Pokemons i spelet krävs det antingen att man har svår samlarmani eller att man har väldigt mycket tid över. Men samlandet är bara en del av spelet och det krävs egentligen inte så mycket engagemang i just den biten för att ha kul.

Striderna håller inte 2007

Att spela Pokemon Heart Gold innebär en väldig massa (slumpmässiga) strider och de är tyvärr inte så avancerade. Man väljer en attack åt sin aktiva pokemon och får sedan titta på när den utförs tillsammans med motståndarens attack. Fortsätt turas om att anfalla till alla dina eller alla motståndarens pokemon har ”svimmat”. Innan motståndaren fått slut på hitpoints kan du dock välja att kasta en pokeball på den och förhoppningsvis fånga in varelsen så att du sedan kan använda den som din egen.
   Varje pokemon har max fyra attacker och tillhör en viss sort. Attackerna är olika bra mot olika motståndare. Fysiska attacker är bra mot psykiska varelser och eld är bra mot gräspokemons. Enkel sten sax påse-logik. Det finns massvis av olika attacker och vissa är defensiva eller manipulerande medan andra bara ger skada. Tillräckligt för att ge ett visst djup i annars ganska enkla och smått tjatiga bataljer.
   Stridernas största problem är dock att motståndarna alltid är korkade. De kan välja att göra attacker som tar två omgångar när de har minimalt med liv kvar eller fortsätta att anfalla med en attack som inte gör någon skada på ett skrämmande dumt sätt. Det känns som att det bara är totalt slumpmässiga attacker och det höll inte på Gameboy Color och verkligen inte på DS.
image1001111737000
Striderna är sig lika på gott och ont. Det enkla upplägget där en pokémons element är olika effektivt mot andra element är själva grunden i striderna.

Bossar är kul, levlandet är det inte

Men trots att de är lite tjatiga så fungerar striderna. Framför allt är det kul att slåss mot bossarna som har flera pokemons och som kan kräva planering och taktik för att besegras. I alla fall om du inte spenderar så mycket tid med att levla upp dina pokemons. Det är annars en detalj som jag inte gillar med spelet - det tvingar en att ge sig ut på alltför många stridsjakter vars enda uppgift är att göra dina pokemons bättre. Åtminstone innan man lär sig hur man ska fixa levlandet lite enklare.

Fördjupa och engagera dig

Själva äventyret är väldigt simpelt när det gäller handlingen. Ärligt talat har jag redan efter en timme helt glömt vad det går ut på. Men man kommer till nya städer där man kan prata med människor och köpa saker. Man hittar skogar och grottor att utforska och man hittar nya gulliga eller tuffa pokemons som man vill fånga.
   Förutom att levla upp sina små husdjur och komma vidare i handlingen finns det mängder med innehåll och sidouppgifter att utföra och det lönar sig verkligen att fördjupa sig även i allt utanför huvudhandlingen.

Stega upp dina pokémons

Den stora nyheten i Heart Gold är tillbehöret pokéwalker. Som en blandning av en tamagotchi och en stegräknare kan du ladda över en pokémon från ditt spel och gå ut på äventyr med din pokéwalker fastspänd i byxorna. Förutom att den levlar upp i takt med att du går många steg så kan du också hitta föremål och pokémons genom att vara ute och gå. Ett väldigt smart tilltag av Nintendo som ger föräldrar som vill ha aktiva barn ett väldigt bra köpargument: - Här, gå ut på en promenad och levla upp din pokémon.
image1001111739000
Det blir som vanligt mycket utforskande av städer, grottor och skogar. Både på jakt efter sällsynta pokémons, som kanske bara visar sig på natten, men också för att hitta vidare i handlingen.

Som ett mmorpg

I onlinedelen kan du både byta pokémons och spela mot andra spelare världen över och för att få tag på alla pokemons är det ett krav att hitta andra att byta med. Det finns också många minispel att roa sig med.
   En irriterande detalj i spelet över huvud taget är att det på många sätt känns som ett onlinerollspel (mmorpg) i stil med World of Warcraft. Många av uppgifterna i spelet är väldigt tidskrävande på till synes helt onödiga sätt och att behöva gå och strida i timmar bara för att levla upp i ofrånkomliga slumpmässiga strider är mest bara retligt. Personligen blir jag lite otålig och tappar lätt intresset när jag ska behöva ägna en halvtimme åt att få tag på ett föremål som egentligen inte gör så stor skillnad.
   Allt tidskrävande blir bättre en bit in i spelet när man lärt sig hur man snabbt förflyttar sig och därmed också lätt kan hitta bra motståndare som ger rikligt med erfarenhetspoäng, men det är fortfarande ett onödigt tidskrävande spel.

För fler än ni tror

I slutändan är det mer den smått maniska driften att samla som driver mig vidare i spelet snarare än att jag egentligen har så exceptionellt roligt. Det finns strider som är spännande och det är med en märklig stolthet man ser sina små pokemons utvecklas till mäktiga monster. Så även om Heart Gold är det bästa pokémonspelet till DS så är det inga jättenyheter från Platinum, som i sin tur är nästan exakt som Diamond och så vidare. Har ni aldrig spelat ett Pokemon-spel tidigare kan det här mycket väl ge er större underhållning än vad ni vågat tro och det finns inget spel i serien som är lämpligare att börja med.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
gastrikland_moi

erik

• Level 7 på Facebook.
ac42e2f045cf035f7f4d9ca4ec87fc7f
Genre
Barn,Äventyr
Utgivare
Nintendo
Utvecklare
Game Freaks
Plattform
Nintendo DS
Prisjakt
Release
2010-03-26
Sammanfattning
plus
  1. Väldigt stort
  2. Pokéwalker
  3. Mängder av sidouppgifter och samlande
  4. Onlineläge
minus
  1. Likt föregångarna
  2. Onödigt tidsödande
  3. Enbart på engelska
  4. Grafiken är föråldrad
  5. Korkade fiender
  6. Slumpmässiga strider
8

Slutsats

Att samla och förbättra sina pokémons blir lätt en besatthet och Nintendo vet hur man förser sin spelserie med precis lagom lite förbättringar för att motivera ett köp för fansen. Att kunna förbättra sina pokemons genom promenera med en medföljande stegräknare är den smartaste av spelets nyheter och eftersom serien genomgått ständiga små förfiningar är Heart Gold det bästa spelet i serien och väl värt ett test av den oinvigde och av seriens alla fans.
image1001111508000
image1001111726000
image1001111737000
image1001111739000
image1001111813002
image1001111813003
#inlineditbutton