Metro 2033
Skrevs 2010-03-29 08:47:00 av Björn Pålsson
Metro 2033 tar oss ner i ett skräckfyllt tunnelbanesystem i Moskva efter kärnvapenkriget.
Ett spel baserat på en bok har en hel del svårigheter att ta sig an. Läsarna får plötsligt möjligheten att själv utforska den värld som författarens ord och läsarens fantasi byggt tillsammans. Själv har jag inte läst Dmitry Glukhovskys novell men jag kan nästan garantera att de som gillade boken inte kommer bli besvikna av känslan i spelet. Atmosfären långt ner i Moskvas tunnelbana är obehagligt påträngande.

Från ett helvete till ett annat

För att behålla livet i en värld förstörd av radioaktivitet och atomvinter har överlevare sökt skydd i Moskvas tunnelbanesystem. Under jord utkämpas dock både gamla och nya strider. Kommunister och nazister kontrollerar stora delar av tunnlarna samtidigt som radioaktiviteten har skapat mutantmonster som tar sig ner i tunnlarna. Dessutom har mutanterna börjat utvecklas och rykten sprids om något som kallas ”Dark Ones”. I rollen som Artyom börjar din resa då du måste ge dig av för att varna ditt barndomshem för dessa mörka krafter.
metro20335
Atmosfären under jorden är fantastisk.

Apokalyptiska lyckorus

Det är en dyster framtidsbild som målas upp i Metro 2033. Människor lever tätt packade i avspärrade och hårt vaktade delar av tunnelbanan och livet är allmänt torftigt. Samtidigt bjuder det på en fantastisk atmosfär, ett gripande berättande och underbara miljöer på både skrämmande, vackra och övernaturliga sätt. Att färdas genom tysta och nervkittlande tunnlar upplysta av radioaktivt lysande blommor är en ren njutning och mina bästa upplevelser från spelet ligger i en blandning av nyfikenhet och känslan av kommande undergång.

Små detaljer förstärker upplevelsen

Avsaknaden av karta och ledtrådar ger känslan av att jag faktiskt utforskar den korridor som jag färdas i. Under vissa delar av spelet tar sig Artyom upp ovan jord och måste då använda en gasmask i det döda landskapet. Efter ett tag börjar filtret i masken slitas ut. Kondens börjar bildas på insidan och Artyoms andning blir mer och mer ansträngd. Känslan av panik innan filtret byts ut, eller innan du får på dig masken då du lämnar underjorden är otroligt påtaglig.
Spara på krutet
Spelet kan bäst beskrivas som skräckaction sett ur förstapersonsvy. Dock ger spelet möjlighet till olika sätt att ta sig an mörkrets utmaningar. Ammunition har blivit så eftertraktat att det nu fungerar som valuta och detta är ett faktum som påverkar spelandet. Det gäller att spara på krutet samtidigt som du ständigt måste vara uppmärksam på vad en fallen fiende har att erbjuda. Detta om du väljer att skjuta din väg framåt. Vissa delar av spelet ger möjligheten att försiktigt utnyttja mörkret under jorden för att slippa konfrontation. En återanvänd kastkniv är värd en hel del ammunition. Dock är stealthläget ganska svagt och det slutar ofta med att alla i hela tunnelbanan vet var du är. Detta är väldigt frustrerande och trots en enkel lösning där man på Artyoms klocka ser hur pass dold han är fungerar det inte i kombination med fienden.
metro
Inte allt i underjorden är mörker och död, det finns något att kämpa för.

Är du smartare än en muterad hund?

Att monster och ultraradikala fiender har en skruv lös är nog allmänt känt men Metro 2033 visar detta exemplariskt. Det blir inga intelligenta eldstrider utan det gäller att ge sig på fienden mer eller mindre rakt på och inte slösa för många kulor på kuppen. Dessutom tål fienden ganska många kulor i mjukdelarna så i hetsiga situationer är det mer röj än finlir som väntar.

Otroligt ljud och otymplig teknik

Det som tidvis stör i spelet är dels de ganska felavvägda vapnen och osmidiga kontrollerna för att byta dem. Dels lider spelet av en del barnsjukdomar där tekniska problem utgör merparten. Att ta sig fram känns bitvis klumpigt, små buggar och hack bryter ibland illusionen. Detta betyder dock inte att spelet är fult, tvärtom är det otroligt detaljerat och snyggt nere i mörkret. Dessutom är ljudet smått fantastiskt vilket verkligen hjälper till att förstärka känslan i spelet. Ett måste för audiofilen.
ss20080728142020
Är du snål är det kniven som gäller, oavsett motståndet.

Når långt men inte riktigt ända fram

Jag ska inte förneka att jag var skeptisk när jag började spela Metro 2033 men jag erkänner villigt att jag nu är konverterad. Atmosfären och känslan i spelet är otroligt välgjord och trots mindre bra AI och tekniska problem är det ett fantastiskt äventyr som väntar under jorden. Hade stealthdelen fungerat bättre hade de blivit en nia. Jag hoppas, nazister, kommunister och mutanter till trots, att jag snart får ge mig ner i tunnelbanan igen.
4 Kommentarer
Kommenterar som gäst
IMG2020

offline Beats

Björn heter jag, pluggar och bor i Stockholm. Är en allätare av spel som spelat så länge jag minns.
ef10ac62a528960a63f14081cedd7d95
Genre
FPS
Utgivare
THQ
Utvecklare
4A Games
Plattform
PC, Xbox 360
Prisjakt
Release
2010-03-19
Sammanfattning
plus
  1. Atmosfären
  2. Snyggt och välljudande
  3. Historien växer genom hela spelet
  4. Detaljer ger djup
minus
  1. Tröga fiender
  2. Stealthläget fungerar inte så bra
  3. Små tekniska missar
8

Slutsats

Vackert är kanske inte det ord som beskriver Metro 2033 bäst men med närvaro, en fängslande berättelse och en otrolig atmosfär blir Metro 2033 ett äventyr att räkna med. Svaga vapen, tekniska missar, ett trasigt stealthläge och fiender utan vett drar ner betyget ett snäpp men förtar inte känslan av ett riktigt spännande spel.
#inlineditbutton