I föregående avsnitt
Eftersom Yakuza 3 är en riktig storytung berättelse som tar sin start där tvåan slutar, är det en bra idé att ta en titt på sammanfattningen av del ett och två som hittas i huvudmenyn. Är man ny till serien är detta nästan ett måste, men även de som klarat föregångarna kan må bra av att färska upp minnet. Sammanfattningen består av väl valda mellansekvenser som binds samman av huvudpersonen Kazumas berättarröst. Trots att resumén tar närmare 40 minuter att ta sig igenom är den väl värd en titt.

En schizofren presentation
Överlag är presentationen en minst sagt splittrad upplevelse. På den ena sidan har vi de snygga och fantastiskt röstsatta mellansekvenserna som målas upp av spelets egen grafikmotor, samt mängder med smarta och välgjorda detaljer runtom i staden. På den andra sidan har vi det nämnda konversationsknorret, en del riktigt lågupplösta texturer, stundtals hemsk kantutjämning och vissa stendöda miljöer.
   Kan man se förbi de tekniska bristerna och istället fokusera på variationen är det dock svårt att inte bli imponerad av Yakuza 3. Oavsett om det är en sandstrand, golfbana eller arkadhall som besöks, är områdena suveränt uppbyggda rent designmässigt. Att grafiken inte riktigt håller måttet blir då lite lättare att ha överseende med.

Ett rollspel i GTA-kostym
Om Yakuza 3 skulle placeras i ett genrefack ligger actionrollspel närmast till hands. Varje besegrad gangster och slutfört uppdrag ger erfarenhetspoäng som kan användas till att förbättra Kazumas grundegenskaper eller låsa upp nya attacker. Det går även att utrusta huvudkaraktären med statushöjande föremål såsom extra mjuka sulor och bandage. Dessutom finns det en uppsjö av egenskapsförbättrande och hälsopåfyllande potions.
   Själva striderna påminner mycket om en 3D-brawler i rollspelskostym. Kazuma ställs ofta mot flera fiender samtidigt, och samtliga karaktärer kan röra sig fritt inom ett avgränsat område. Slagsmålen är riktigt våldsamma och går ofta över gränsen, men samtidigt är de lite komiska när Kazuma använder allt från trafikkoner till cyklar och golfklubbor för att slå ner gängmedlemmar.
   För det mesta är det dock knogar och fötter som används, och känslan när små japanska gangsters bankas ner är riktigt tillfredsställande. Striderna består till stor del av att hamra på fyrkant för enklare slag och sparkar, medan trekant används för en lite kraftfullare attack. Det går även att lyfta upp fiender med cirkel, för att sedan kasta in dem i sina kumpaner eller en väl vald vägg.
   
Ett liv i Japan
Att spela Yakuza 3 är en speciell upplevelse. Stundtals lever jag mig in i världen totalt och njuter av långa pratsekvenser, skumma minispel och våldsamma slagsmål. Tyvärr blir jag emellanåt galen på det låga tempot och alla löjliga hämtuppdrag. Överlag gillar jag dock äventyret riktigt mycket.
   Eftersom spelet är så omfattande är det svårt att sätta fingret på exakt varför. Det känns minst sagt underligt att bli lika glad när en boss besegrats, som när man spelar baseball med barnen. Om det inte varit för ett visst Heavy Rain hade de senare delarna antagligen berört ännu mer.
   Å andra sidan spelar det ingen större roll. Med ett rikt persongalleri, sanslös variation, spännande berättelse och roliga strider erbjuder Yakuza 3 en upplevelse som både rollspelare och actionsugna kan uppskatta – bara de har ett visst intresse för japansk kultur och tålamod nog för ett par långdragna sekvenser.