Final Fantasy Crystal Chronicles: The Crystal Bearers
Skrevs 2010-02-26 17:40:00 av P-A Knutsson
Ett FF-spel som hela familjen kan spela. Men vill familjen röra det?
I samma veva som HD-konsolerna får sitt första Final Fantasy-spel, släpps spin-off nummer sex till Wii. Den här gången ser dock spelet riktigt lovande ut, och på förhand känns kristallbärarna till och med mer Final Fantasy än del tretton. Det är dock en stor skillnad på välregisserade trailers och riktigt spelande – så hur står sig Crystal Bearers med en viftande Wiimote i handen?
ffflash
Final Fantasy Junior
Medan de tidigare Crystal Chronicles-spelen fokuserade på multiplayer i en enkel spelvärld, får vi här ett fullvuxet äventyr. Eller vuxet är i och för sig helt fel ordval, det tar inte lång tid innan det blir uppenbart att Crystal Bearers riktar sig till en lite yngre publik – eller hela familjen om man så vill. Spelet blir aldrig överdrivet barnsligt, men allt ifrån handling till karaktärsfixande håller sig alltid på en grundnivå.
   Vi får följa den tonårige kristallbäraren Layle, en av de sista magianvändarna i en värld som övergett magiska krafter till förmån för teknik. För över tusen år sedan, när de andra Crystal Chronicles-spelen utspelade sig, var kristallbärarna hjältar, men under årens gång har hyllningarna vänts till hat. Layle är med andra ord en ensam yngling som inte litar på någon. Känns det igen? Spelets story är inget mästerverk, men berättas i ett bra tempo och håller intresset uppe.
Glöm rollerna
När ett spel bär Final Fantasy-namnet är det lätt att förvänta sig vissa rollspelsinslag. Crystal Bearers infriar inte de förväntningarna. Det finns butiker där proviant och komponenter kan införskaffas, och Layle kan utrusta sig med tre olika tillbehör som förbättrar anfall eller försvar. Det är allt. Inga vapen, inget levelsystem, ingen djup handling som greppar tag i spelaren. Bara ett lättsamt actionäventyr i en mysig värld.
   I Layles skor får vi springa igenom stora inbjudande fält, fulla av hemligheter såsom skatter och gömda vägar. Att bara springa runt på upptäcktsfärd och leta hemligheter är helt klart spelets starkaste sida. Tyvärr leder det även till ett av spelets största problem – avsaknaden av vettiga kartor. Eftersom man hela tiden lockas att ta alternativa vägar händer det ofta att man inte har en aning om vart man tog vägen. Det finns inga pilar eller tydliga markeringar som pekar en i rätt väg, utan det är enbart turen som avgör om man lyckas hamna på rätt väg igen.
cactuar
Det finns gott om kända ikoner i Crystal Bearers.
Katastrofexempel 1A
Oavsett om man är på rätt väg eller ej finns det hela tiden fiender att slåss mot. De knatar runt väl synligt och är lätta att undvika, men väljer man att gå till anfall sker striderna direkt på fältet.
   Just striderna är tyvärr spelets absolut största svaghet. Eftersom Layle är en kristallbärare kan han använda telekinesi för att kasta runt både föremål, fiender och datorstyrda karaktärer, vilket såklart bygger på Wii-kontrollens rörelsekänslighet. När det är få objekt i närheten fungerar detta helt ok, men i lite stressigare strider gör den något okänsliga kontrollen och helt värdelösa kameran att inget går som tänkt.
   En underlig detalj med striderna, som gör dem ännu mer stressfulla, är att alla fiender försvinner från ett område efter 10-15 minuter. Om man inte har dödat allt inom den tiden kan man inte få tag på en magisk kristall som ökar maxhälsan något.
   Att kasta runt saker utanför strid är dock riktigt kul. Lustigt nog tar Crystal Bearers fram mina mest ondskefulla sidor, och jag sitter och hånler medan allt från Moogles till små barn slängs in i väggar eller ut för stup. Plötsligt känns spelets 12-årsgräns lite låg – eller är jag ensam om att ta ut kontrollfrustrationen på oskyldiga?
mog
Designen på karaktärer och byggnader påminner om en blandning av Final Fantasy IX och Super Mario Sunshine.
Saker att irritera sig på
Vid sidan av kartbristen och striderna finns det faktiskt en hel del att tycka om i Crystal Bearers, främst spelvärlden och alla underhållande minispel som dyker upp med jämna mellanrum. Tråkigt nog förstörs en stor del av upplevelsen på grund av en mängd småbrister.
   Vi kan börja med de charmiga städerna som vid en första anblick ser väldigt levande ut. Ganska snart blir det dock uppenbart att det inte finns så mycket mer att göra än att kasta runt saker – och ingen bryr sig vad du gör. Förstör krukor och stånd eller dräm in vakter och små barn i väggar – ingen reaktion. Inte blir det bättre av att datorstyrda stadsbor gärna spenderar tid med att gå rakt in väggar, eller råkar gå in i Layle så att en mindre explosionsliknande smäll inträffar.
   Något annat att störa sig på är röstskådespelarna och hela ljudbilden överlag. Ibland levereras replikerna bra, men för det mesta känns det som om någon bara sitter och läser upp ett manus helt utan inlevelse och samspel. Sedan har vi musiken. Banjos, elgitarrer – behöver jag säga mer än så?
En bortviftad chans
Crystal Bearers är en oerhört schizofren upplevelse. Vissa delar är riktigt välgjorda och underhåller stort, medan andra är så trasiga att de borde skickats tillbaka till betastadiet. En liten men ack så irriterande brist är en vettig karta, hur svårt hade det varit att fixa till?
   Ett betydligt större problem är de viftbaserade striderna som inte fungerar för fem öre. Eftersom Crystal Bearers är ett actionrollspel som till stor del består av strider, är det oförlåtligt att ha så bristfälligt stridssystem. Visst är idén med att peka på saker och plocka upp dem riktigt kul, men i hektiska strider skapar det enbart en enorm frustration som förstör hela spelglädjen.
   Kan man se förbi de minst sagt bristfälliga striderna och istället fokusera på att leta hemligheter eller att bara leka runt i spelvärlden, finns det dock en hel del underhållning att hämta i Crystal Bearers. Glöm allt som har med rollspel att göra bara.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
zombie5

online cmd

Spelar just nu!
a630040bcd5b0f9122219b4adac4f92b
Genre
Rollspel
Utgivare
Square Enix
Utvecklare
Square Enix
Plattform
Wii
Prisjakt
Release
2010-02-05
Sammanfattning
plus
  1. Kul att vara elak
  2. Roliga minispel
  3. Mycket att upptäcka
  4. Bra grafik
minus
  1. Det är inte kul att gå vilse
  2. Trasiga strider
  3. Hemsk musik
6

Slutsats

I Crystal Bearers får vi följa den tonårige kristallbäraren Layle, en av de sista magianvändarna i en värld som övergett magiska krafter till förmån för teknik. Tack vare sina krafter kan han kasta runt både föremål, fiender och datorstyrda karaktärer, vilket såklart görs med Wii-kontrollens rörelsekänslighet. Tyvärr strular både kontroll och kamera en hel del i striderna. Trots de problemen är det kul att springa runt i den upptäckarvänliga världen – i alla fall tills man gått vilse för sjunde gången. Crystal Bearers har många välfungerande komponenter, men har alltför många brister för att bjuda på ett äventyr som når hela vägen.
Bilder
crystalb2
crystalb3
crytsalb1
FFCCTCB100226130957
FFCCTCB100227215154
chocobo
#inlineditbutton