Battlefield: Bad Company 2
Skrevs 2010-03-02 08:55:00 av Erik Hansson
En ganska kort intensiv kampanj och ett rikt onlineläge med mycket uppgraderingar. Känns det igen?
Jag är ingen van Battlefield- eller Bad Company-spelare. Jag har spelat dem, men det är framför allt Call of Duty-spelen som fått min tid i genren de senaste åren. Därför blir det här en recension som handlar mycket om hur allt upplevs med nya ögon. För BC-veteranerna bör det nämnas att del två är en slipning av det mesta i ettan med några nya anpassningar till Modern Warfare-fansen.
bad420
Inte bättre än bra
Kampanjens handling och upplägg är så likt Modern Warfare att man hade kunnat blanda uppdragen från spelen utan att man märkt någon större skillnad på dem. Ryssen är fienden och du tillhör en liten grupp soldater vars personligheter enbart kommer fram genom oneliners. Det är lite småkul ibland men också tröttsamt likt en charmlös b-actionfilm andra gånger. När jag tänker på kampanjen efter att jag spelat igenom den på sex-sju timmar så är mitt bestående intryck att den inte var speciellt minnesvärd. Inga speciellt episka strider eller nytänkande scener. Dice må försöka göra Battlefield-serien lämpad även för ensamma spelare (det finns inget samarbetsläge), men det här är helt enkelt inte bättre än bra.
Genvägar bestraffas
Något som förvånade mig, som inte spelat tidigare Battlefield-spel så mycket, var hur mycket fordonskörande det är i kampanjen. Vi får styra tanks och betydligt snabbare fordon i banor som skapar variation åt skjutandet till fots. Men mer än variation skapar det inte. Tank-banorna är inte speciellt intressanta och när man kör fort med de andra fordonen kan man straffas med döden om man kör utanför den tänkta körbanan. Genvägar tolereras inte vilket känns lika ologiskt som korkat i en annars ganska stor spelvärld.
   Ett sista klagomål innan vi går över på godbitarna; En bana på slutet innehåller alldeles för mycket slumpmässiga dödsfall för min smak och det händer lite för ofta att man kan börja om på en bana mitt i en knivig situation.
Stirra på dörrposten
Förutom dessa missar är kampanjen välgjord. Den uppmuntrar dig till att testa olika vapen och lär dig behärska dem och förstå när de bäst ska användas. Många scener blir kniviga även på normal svårighetsgrad när du blir bombarderad av attackhelikoptrar samtidigt som marksoldater närmar sig. Systemet med att hus, träd och andra strukturer kan sprängas sönder skapar ett ytterligare spänningsmoment. Där man brukar kunna barrikera sig vid en dörr och skjuta alla som kommer in, kan det i BC2 sluta med att alla väggar runt omkring en sprängs bort och att man sitter helt exponerad och tittar på en dörrpost.
   För att vara ett spel där man kan spränga sönder det mesta i sin väg så måste jag också ge beröm för hur sällan jag fastnat i saker. Det hände någon gång att jag fick hoppa två-tre gånger i olika riktningar för att komma loss från något söndersprängt hus, men annars har jag kunnat röra mig smidigt.
screen10large
Att möta fiender både från luften och marken samtidigt är både stressande och svårt. Att plocka fiendens tunga fordon fort är väldigt viktigt.
En kul förrätt
Grafiken håller hög klass med gott om rök- och snöeffekter, snygga explosioner och vanligtvis realistiska animationer. En del texturer hinner inte laddas in i tid och några texturer är alltför lågupplösta på nära håll, men annars är det svårt att hitta några brister i presentationen. Ljudet måste också nämnas som något av det bästa jag upplevt i ett krigsspel. Explosioner, skottsalvor som lätt kan avgöras om de avlossas på håll eller i närheten, fordonens motorer och så den förvridna ljudbilden när man blir skadad och plötsligt har svårt för att uppfatta omgivningen.
   Mina klagomål till trots så är kampanjen kul att spela igenom. Jag skulle inte köpa BC2 enbart för att spela själv, men det är en kul förrätt inför huvudrätten; Onlineläget.
Fyra spellägen online
I korta ordalag är onlineläget i BC2 ganska sparsmakat, men djupt. Dice har velat ha bra kontroll över balansen och inte velat äventyra något med en mängd inställningsmöjligheter som skapar oreda. Här är det vi spelare som får anpassa oss efter deras idé snarare än tvärtom.
   Det finns bara fyra spellägen, varav tre handlar om att inta baser och ett är vanlig Team Deathmatch. Spellägena kan inte anpassas mer än att du kan spela med eller utan hardcore-läget där man tål mindre skott och har mindre hjälp av radarn.
Lås upp anpassningar
Man tillåts inte heller anpassa sin soldat som man vill. Istället finns det fyra klasser att välja mellan. Sjukvårdare som kan slänga ut förbandslådor och återuppliva nyligen dödade medsoldater, en vanlig assaultklass som bland annat har ammunitionslådor och granatkastare, en sniperklass och en engineer med raketgevär som sin specialitet. Ju mer du spelar med varje klass desto mer saker låser du upp till dem. I början kan till exempel inte en sjukvårdare göra något som har med sjukvård att göra, men efter en stunds spelande får man tillgång till både förbandslådorna och defillibrator. Även nya vapen och bättre utrustning låses upp efter hand som gör att du undan för undan kan anpassa din soldat efter din spelstil eller efter vad som krävs för stunden.
screen12large
Alla banor utspelar sig antingen i snö, öken eller djungel. Att upptäcka snipers i buskarna på en djungelbana är inte det lättaste.
Du måste samarbeta
Poängsystemet är riktigt smart utformat och säger en hel del om vad Dice tänkt sig för spelande; Samarbete. För även om du får poäng för att köra ditt eget race med bonuspoäng som utdelas för många kills med samma vapen och liknande så får du mer poäng om du hjälper dina medspelare och befinner dig på rätt ställe. Assault-klassen får till exempel poäng om medsoldater plockar upp ammunition ur hans lådor och man får extra mycket poäng om man uträttar stordåd i närheten av baserna som ska försvaras. Soldaten som springer runt för sig själv i skogen och skjuter folk långt från alla andra kommer med andra ord troligtvis inte få lika mycket poäng som sjukvårdaren som knappt dödar någon, men som läker och återupplivar sina medspelare. För mig som gillar supportklasser och väl fungerande samarbeten är det här systemet mumma.
Frustrerande eller belönande
Det är inte bara i poängbedömningen som samarbete belönas. Det är också enbart med hjälp av andra som du har en chans att vinna matcherna. Det kan vara extremt frustrerande att möta ett motståndarlag som har ett bra samarbete. När du knappt hinner starta på en bana förrän fienden vet var du är och börjat bombardera dig från luften med attackhelikoptrar och UAVs och från marken med snipers och stridsvagnar. I sina sämsta stunder är BC2 ren frustration. Men det omvända gäller också. Om du snackar ihop dig med dina medspelare och är noga med att hjälpas åt och att ta olika ansvar så kan ert försvar eller era attacker vara väldigt belönande.
Många små strategier
Det tar tid att komma in i BC2 om man, som jag, är ganska nytillkommen till serien. Det gäller att förstå vilka klasser som behövs bäst i den rådande situationen och tänka mer på sina medspelare än i andra onlineskjutare. Om många till exempel dött i din "squad" - se till att du håller dig undan stridigheterna i några sekunder så att dina medsoldater kan återfödas bakom dig istället för att behöva springa eller åka i ett fordon en lång sträcka för att komma till basen som ska anfallas. Det är många sådana små strategier som bör synkas inom laget innan ni har en chans mot de bättre motståndarna.
screen9large
När du väl låst upp tankminor och lite bättre raketkastare blir det betydligt lättare att ta hand om stridsvagnarna.
Spotta fiender
En funktion som måste nämnas är det som kallas "spotting". Genom att titta mot en fiendesoldat eller fordon och trycka på back/select så markerar du denna på radarn för alla i ditt lag i ungefär 5-10 sekunder. Naturligtvis blir du också belönad med extra poäng om en fiende du markerat blir dödad av en medsoldat. Allt för att gynna samarbetet.
   Det mest negativa för min egen del med BC2 online är att många av rush- och conquest-matcherna varar väldigt länge. Dice har förvisso flörtat med MW2-publiken genom att lägga in två kortare, mer intensiva spellägen, men de stora scenariorna som flest spelar, åtminstone när det här skrivs, tar sällan under en halvtimme per bana och det är inte ovanligt med slag som pågår i en timme. Det kan ibland vara väldigt spännande, men också frustrerande långrandigt ibland.
Magnifikt efter tröskeln
Jag har haft väldigt svårt att bestämma mig för ett slutbetyg för Bad Company 2. Kampanjen är kul, men inget jag skulle köpa spelet för. Det är i onlineläget som spelet briljerar. Efter ett tag och för det mesta. För det är som sagt krävande, med en viss inlärningströskel, och det kan vara extremt frustrerande att möta ett väl samarbetande fiendelag. Men när jag vant mig av med vad jag är van vid från Modern Warfare 2 (ni hittar vår MW2 till BC2-guide här) så började spelet växa. När jag sedan började spela med fler av mina vänner och därmed öka kommunikationen och samarbetet föll ännu fler bitar på plats. Till slut så kan jag sätta en, förvisso, svag nia. Det här är en magnifik onlineskjutare som kan vara tuff att bemästra, men som är väldigt belönande för de som lyckas och som dessutom klarar av att samarbeta med varandra.
23 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • Richiepic
    Richie Härlig recension Erik, kan knappt bär... 2010-03-02
  • member_male
    trodox ra recention.. kommer man in i servra... 2010-03-02
  • Flexi
    mrBandoza Kan detta vara den värdiga uppföljare... 2010-03-02
    • jag
      suspekt Vet inte om du lirade det första Bad ... 2010-03-02
    • gastrikland_moi
      erik Ja jag tycker BC2 slår KZ2 på fingrar... 2010-03-02
      • Flexi
        mrBandoza Ja och det ska det ju göra. Men det l... 2010-03-02
  • comment
    Arsenik Du spelade på PS3 va? Hur var det med... 2010-03-02
  • ninja3
    Sajmon Bra recension! har faktiskt aldrig sp... 2010-03-02
    • comment
      mannenherren Fordonen lägger till fler brickor i s... 2010-03-02
    • gastrikland_moi
      erik Tack! Jo fordonen var svåra att toler... 2010-03-02
gastrikland_moi

erik

• Level 7 på Facebook.
468978d68640bfbc2ab6aae9ddc2d734
Genre
Action
Utgivare
EA
Utvecklare
DICE
Plattform
Xbox 360, Playstation 3, PC
Prisjakt
Release
2010-03-04
Sammanfattning
plus
  1. Samarbetet när det fungerar
  2. Spot-funktionen
  3. Uppgraderingarna
  4. De fyrhjuliga motorcyklarna
  5. Ljudet
  6. Känslan i vapnen
  7. Supportklasserna
  8. Poängsystemet
minus
  1. Samarbetet när det inte fungerar
  2. Kampanjen lämnar inga bestående intryck
  3. Matcherna kan bli långa
  4. Ibland frustrerande svårt
  5. För få inställningar online
9

Slutsats

En svag nia. Kampanjen tar 6-7 timmar att spela igenon och är förvisso kul, men inget jag kommer att minnas. Istället är det onlineläget som gör Bad Company 2 värd varenda krona. Det är förvisso avskalat från inställningsmöjligheter, det kräver fungerande samarbete, det kan vara frustrerande svårt och matcherna blir oftast långa, men det är en briljant onlineskjutare med många smarta idéer. Det belönar verkligen strategiskt spelande och det finns viktiga roller åt alla i ett lag. Dice må flörta en del med MW2-publiken, men de har egna starka ben att stå på.
Bilder
bfbc2
BFBC2Screenshot801
BC2Destruction
BC2Squadplay1
BC2Squadplay2
BC2Squadplay3
BFBC2Screenshot201
BFBC2Screenshot3
BFBC2Screenshot401
BFBC2Screenshot501
logo
logo200
Bild2
Bild3
Bild4
battlefieldbadcompany2xbox360024
battlefieldbadcompany2xbox360043
battlefieldbadcompany2xbox360044
bc200
bfbc420
bc2teaml7420
bc2viktorintervju
bc2dice
bc2teama
#inlineditbutton