Final Fantasy XIII
Skrevs 2010-03-05 06:52:00 av P-A Knutsson
Det har fått mycket kritik på sistone, men är det verkligen så dåligt som det sägs?
Likt många andra började mitt Final Fantasy-spelande med del sju. Ett fantastiskt äventyr som skiljde sig rejält från de sport-, bil- och plattformsspel som jag brukade spela på den tiden. Jag antar att det är därför serien känns så speciell – magisk på något sätt. Tyvärr har formkurvan hela tiden gått nedåt, och vid del tio började jag tröttna. Blir denna del en räddande ängeln för både serien och genren i stort, eller blir det ett sista dödsryck från en svunnen tid?
En fruktansvärd inledning…
Final Fantasy XIII börjar riktigt dåligt. Områdena som ska springas igenom är extremt låsta och består nästan enbart av två meter breda korridorer. På vägen tvingas man se mängder med osammanhängande filmsekvenser och slåss med ett stridssystem som går ut att trycka på kryss ibland. Inte heller är karaktärerna något att hänga i granen.
   Spelvärlden är det som alltid fascinerat mig mest i Final Fantasy-spelen. Fantasifulla miljöer, charmiga städer och finurliga detaljer som tillsammans skapar en inbjudande värld som är svår att glömma. Av den anledningen är de inledande korridorerna nästan chockartade. Gråa, trista och upprepande – det känns stundtals som om en kopieringsmaskin har gått på högvarv. Trots de små och låsta gångarna är det ibland svårt att förstå vart man kan gå. Det är ofta enklare, och nästan nödvändigt, att titta på den lilla kartan i högra hörnet för att förstå vart man ska – vilket leder till att man då och då sitter och stirrar på prickar som rör sig i en smal gång istället för att titta på miljöerna.
…som ändå bådar gott
Så håller det på i närmare tio timmar, lika lång tid som ett ”normalt” spel varar. En plågsam inledning som nästan får mig att ge upp, men jag nöter vidare. Dels eftersom recensionen blir svårskriven annars, men främst för att jag ser ett litet frö som kan växa upp till något stort. Och mycket riktigt; seriens tre grundkomponenter, striderna, handlingen och karaktärsutvecklandet, förbättras hela tiden och når efter ett antal timmar riktigt högt.
ff13strid
Under strid rör sig fienderna hela tiden, och de attackerar den karaktär som har mest aggro.
Ett MMO utan Moo
Final Fantasy XIII känns på många sätt som ett onlinerollspel vad gäller striderna, men med datorstyrda medhjälpare. Spelaren har alltså bara kontroll över gruppens ledare, så exempelvis helning eller "buffning" kan helt ligga i datorns händer. Oftast fungerar det bra, men ibland kommer jag på mig själv med att svära över att jag inte blivit helad i tid. MMO, som sagt.
   Striderna består till stor del av tre huvudingredienser: kedjeattacker, ATB-mätaren och Paradigms. Det förstnämnda är en av spelets krångligare nyheter, och går ut på att fylla en mätare som är placerad över fiendens huvud. Mätaren startar på 100 %, och för varje attack ökar den något. Om man kombinerar vapen- och magiattacker och dessutom använder attacker som fienden är svag mot ökar mätaren extra snabbt. När mätaren har gått upp en viss procent, som varierar från fiende till fiende, tar denne betydligt mer skada av attacker.
   ATB-mätaren är lika klassisk som FF-serien och fungerar som vanligt; man får välja ett antal attacker som sedan utförs när mätaren fyllts. Det går även att göra så spelet automatiskt väljer vilka attacker som ska användas, men ett tjugotal timmar in i äventyret är det betydligt mer effektivt att själv välja vad som ska göras. Vid samma tidpunkt måste spelaren även ha lärt sig att bemästra paradigms.
   
Förvirrande paradigms
Det finns sex olika paradigms: vapenattacker, magiattacker, försvarare, buffare, debuffare och helare. Varje karaktär kan specialisera sig inom tre av dessa, men endast en av rollerna kan vara aktiv. Om en buffare har lagt ut alla statushöjande egenskaper som den har tillgång till, kan den karaktären alltså inte göra något mer i den rollen. Då gäller det att snabbt skifta till en annan roll genom att trycka på L1 och välja en av upp till sex olika egenskapade paradigmkombinationer.
   Dessa kombinationer är gemensamma för hela gruppen, så det går inte att enbart byta en karaktärs roll – såvida man inte har skapat en sådan kombination. Problemet är att det totalt finns 27 olika kombinationer, och endast sex kan skapas för att användas i strid. Det gäller alltså att skapa en uppsättning som kan tackla de flesta situationer.
ff13summon
Ja, summons kan förvandla sig till fordon. Lyckligtvis används de sällan i strid, och det är bara motorcykel-Shiva som känns helt fel.
Ett hav av djup
En förvirrande förklaring som speglar striderna väl. Det tar ett bra tag att både få och förstå alla stridsfunktioner, men när man väl har fått grepp om systemet uppenbarar sig ett enormt strategiskt djup. Ett djup som skapar de bästa striderna som någonsin hittats i ett Final Fantasy-spel. Det intressanta är att spelaren hela tiden måste anpassa sina attacker och roller, oförsiktigt slöspel resulterar nämligen i många dödsfall mot vanliga ströfiender. Att dö spelar dock ingen större roll eftersom man i regel får starta precis innan striden.
Full fart framåt
Efter varje strid helas alla karaktärer fullt ut och alla statusdefekter försvinner, ett inslag som på förhand lät riktigt trist – men som efter ett tag känns helt naturligt. Att fixa med sitt party mellan varje strid må vara en klassisk rollspelssyssla, men det har alltid varit mer tidsödande än kul.
   Det märks att SquareEnix haft som mål att göra Final Fantasy 13 till ett mer actionorienterat rollspel utan massor med dötid. Det finns inga affärer att springa mellan, inga byar att besöka, inga datorkaraktärer att prata med – bara det absolut nödvändigaste för att föra handlingen vidare. På förhand lät det minst sagt uruselt, men det är inget som stör medan man spelar.
   Det bör dock nämnas att Final fantasy XIII är som bäst när det finns lite större områden att utforska. Det dröjer 30 timmar innan det blir möjligt, men då får man verkligen en wow-upplevelse av de vackra och storslagna vidderna.
ff13rost
Överlag har röstskådespelarna gjort ett utmärkt jobb, men ibland stånkas det alldeles för mycket. Eh, åh, eh, ih, åh, ah. Människor låter inte så.
Se men inte röra
Till en början var dock det grafiska som en lätt besvikelse, vilket inte var speciellt oväntat med tanke på hur stora problem de flesta japanska utvecklare har med HD-spel. Lyckligtvis byts de tråkiga korridorerna snart ut mot lite mer inspirerande bakgrunder – som sedan blommar ut till inbjudande miljöer som ofta imponerar stort. Variationen är mycket god och allt från trånga kristallgrottor till stora öppna fält besöks. Intrycken av områdena dras dock ned något av att man inte kan interagera med något i omgivningen. Allt är extremt låst och vägen framåt är oftast smal.
   Rent tekniskt finns det inte mycket att klaga på. Bilduppdateringen sköter sig överlag väl och det är bara i intensiva strider som den ibland kan hugga till något. Kantutjämningen är även den mycket bra, och screen tearing existerar inte. Dessutom ser de förrenderade filmerna helt fantastiska ut i 1080p, och skiftet mellan spelgrafik, mellansekvenser och CG-sekvenser är knappt märkbara. Även ljuseffekterna imponerar.
La what?!
Ett vanligt problem med japanska rollspel är de ofta helt vedervärdiga röstskådespelare (vem kan glömma Tidus och Yunas "HA HA HA"). Av den anledningen är jag mycket glad att Final Fantasy XIII inte går i röstfällan. Samtliga röster är riktigt bra, och de levereras utan konstiga pauseringar. Jag gillar speciellt den pistolviftande Sazh, både sett till röst och personlighet. Jag vill till och med påstå att han är en av de bästa Final Fantasy-karaktärer som skapats.
   De övriga huvudpersonerna imponerar inte lika mycket, men de är ändå väl godkända. I spelets inledning har de lika stor personlighet som en skyltdocka, men under spelets gång nystas deras berättelser upp på ett utomordentligt sätt. Lustigt nog tycker jag att frontfiguren Lightning känns minst intressant rent karaktärsmässigt.
   Trots de genomarbetade karaktärerna lyckas spelets handling aldrig riktigt greppa tag i mig. Ett stort problem är att man aldrig riktigt vet vart målet är. Det finns ingen ond långhårig klon som hånskrattar inne i en krater, det finns ingen framtidsversion av spelets hjältinna som huserar i ett alternativt universum. Det finns ingen jätteval som äter upp folk som gillar Blitzball. Trots bristen på ett tydligt mål har jag inga svårigheter att engagera mig i karaktärernas öde – jag vill veta vad som väntar vid världens ände.
lightning
Levelsystemet påminner mycket om tians, med sfärer som kan fyllas i för att ge karaktären bättre hälsa, styrka, magi eller nya egenskaper.
Bra, trots allt
Efter en rad tveksamma undanflyktsliknande uttalanden från SquareEnix blev jag minst sagt tveksam till Final Fantasy XIII. Ingen världskarta, inga regelrätta erfarenhetspoäng, ingen frihet. Spelets tio första timmar gjorde sitt bästa för att infria mina farhågor. När tjugotimmarsstrecket började närma sig hade dock något hänt. Striderna var både hektiska och taktiska, jag började gilla karaktärerna och miljöerna som sprangs igenom var riktigt välgjorda. Dessutom ligger Final Fantasy-känslan tät i denna trettonde del. Karaktärer, musiken, miljöer, designen – ja det mesta osar Final Fantasy.
   Tyvärr känns äventyret lite väl avskalat. Bristen på interaktion och frihet gör inte spelet dåligt, men upplevelsen hade blivit bättre om det hade funnits fler alternativa vägar och städer att besöka. Jag saknar att prata med världens invånare för att se deras syn på stora och små skeenden. Nu får man bara höra ens eget gäng kommentera vad som händer. Jag saknar även en tydlig elaking. Sedan får man inte glömma den usla inledningen, även om jag gör mitt bästa för att göra just det.
   För rollspelssugna är inledningen dock väl värd att beta sig igenom. Ju mer tid man spenderar med spelet, desto bättre blir både karaktärer, strider och handling. När äventyrets slut närmar sig är besvikelse inte ens en lite gnagande känsla. Varje hjärncell är istället upptagen med att njuta av ett storslaget äventyr. Ett äventyr med brist på frihet, men med fantastiska strider och karaktärer – samt en berättelse som inte släpper taget förrän sluttexterna börjar rulla.
21 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • Punch_Out
    Slim Solle Oj.. 8 känns som ett dåligt betyg för... 2010-03-12
  • member_male
    Laharl Hej Kan tyvärr inte hålla med om Shiv... 2010-03-10
  • Var_008
    Contra FRÅGA: Är det någon form av kärleksh... 2010-03-07
  • attenborough
    wesker Undrar om inte FFXI...ter från folk. 2010-03-06
    • zombie5
      cmd Det vore jäkligt coolt med det här st... 2010-03-08
  • MC_Solaar_cool
    jappe ska beställa SE på Gamestop imorgon! ... 2010-03-05
  • klogg2
    Spitte Bra recension och tack för påminelsen... 2010-03-05
  • doro
    grind bastard För övrigt verkar det inte vara ett s... 2010-03-05
    • zombie5
      cmd Nej, jag var riktigt skeptisk till sp... 2010-03-05
      • doro
        grind bastard Mkt grindande? Låter som att jag måst... 2010-03-05
        • zombie5
          cmd Spelet är så rakt på att det räcker m... 2010-03-05
          • doro
            grind bastard hehe! Ok, jag får helt enkelt försök... 2010-03-05
  • doro
    grind bastard Kan man ändra kameran i spelet? Ja... 2010-03-05
  • member_male
    Schism Cirka 20h är väldigt lång tid att spe... 2010-03-05
  • snoop
    Odi Det enda i form av sidouppdrag jag vi... 2010-03-05
zombie5

online cmd

Spelar just nu!
e09431647c0bf4a019bd2ad02ef0460b
Genre
Rollspel
Utgivare
Square Enix
Utvecklare
Square Enix
Plattform
Playstation 3, Xbox 360
Prisjakt
Release
2010-03-09
Sammanfattning
plus
  1. Fantastiska strider
  2. Snyggt
  3. Intressanta karaktärer
  4. Djupt levelsystem
minus
  1. Korridorer i mängder
  2. Usel inledning
  3. Varför är Shiva en motorcykel?
  4. Vem är egentligen huvudfienden?
8

Slutsats

Final Fantasy XIII skiljer sig en hel del från seriens tidigare delar. Regelrätt levlande är borta, likaså städer och affärer. Istället får vi en strömlinjeformad upplevelse, till en början helt utan egna val och alternativa vägar. Äventyrets inledning är rent utsagt usel, men ju mer man spelar desto bättre blir det. När trettiotimmarsstrecket närmar sig har både strider och karaktärer vuxit till det bästa Final Fantasy-serien någonsin visat upp. FF XIII är inget klassiskt RPG, men det är en måste för alla som gillar japanska rollspel.
Bilder
finalfanta200152l2dhjpg
finalfanta200153l7adjpg
finalfanta200155l7gcjpg
1jpg
2jpg
3jpg
4jpg
5jpg
6jpg
7jpg
ffxiii50
ffxiii51
ffxiii52
ffxiii53
ffxiii54
ffxiii56
ffxiii57
ffxiii58
ffxiii59
ffxiii60
ffxiii61
ffxiii62
ffxiii63
ffxiii64
#inlineditbutton