Det räcker att se menyn i Darksiders för att förstå att det är ett verk av folk som har kopplingar till serietidningar. Att det skulle vara en så övertydlig röd tråd att följa i bakgrundshistorien till spelet var jag dock inte beredd på. Joe Madureira är en av grundarna till Darksiders-utvecklarna Vigil Games. Han är kanske mest känd för att ha ritat Uncanny X-Men-serier i mitten av 90-talet. Miniserien han ritade var Age of Apocalypse. Det vill säga precis vad Darksiders handlar om.

Den röda tråden fortsätter
Parallellerna slutar inte där. Madureiras stil påminner ganska mycket om Warhammers grovhuggna och brutala design. Vigils nästa spel är ett massivt onlinerollspel vid namn Warhammer 40 000. De röda trådarna som håller ihop Vigil Games ser med andra ord vid ett första intryck ut att vara Madureiras tuschstreck. Och den grafiska stilens betydelse för Darksiders kan inte förringas. Den är genomgripande välgjord och passar in i den brutala historien perfekt. Varenda varelse, förutom de tråkigt standardiserade zombiefienderna, är utsökta skapelser med det tydliga målet att se riktigt hårda ut. Darksiders värld är en av få som kan tävla med God of War i råhet.

Löjligt likt God of War
Det är inte heller enda sättet som spelet påminner om God of War. Jag kan gå så långt som att säga att Darksiders är en variant på Sonys gudasaga, gjort av ett mindre erfarenhet team, men med en alldeles lysande grafisk förmåga i form av Joe Madureira.
   Likheterna är löjligt många. Huvudpersonen, dödsryttaren War, är en elak jäkel som inte drar sig för att döda folk i drivor för att få som han vill. Han gillar att avsluta sina fiender på sätt som gör att det formligen sprutar blod och bossarna som han stöter på är alltid enorma bestar.

Inte den morot som det borde
Striderna utkämpas med Wars enorma svärd och om man vill med en fet lie som kan köpas efter ett tag. Tyvärr är många av uppgraderingarna lite överflödiga vilket tar bort en del av belöningen för samlandet. Det effektivaste sättet att spela igenom Darksiders är att satsa på några få attacker och ett enda vapen. Det drabbar dock variationen och med tanke på alla tusentals fiender du kommer tvingas ha ihjäl så är variationen behövlig. Det är också här som Vigil Games ringa erfarenhet lyser igenom något. Uppgraderingssystemet är inte den morot det borde vara.

Coolt, men invecklat
Det går att klara de flesta strider med vanliga hugg och den blixtsnabba undanmanövern. Specialattackerna är egentligen mest för dig som vill försöka slåss snyggt. Det går till exempel att slå upp fienden i luften och sedan göra en snurrande attack från ovan på dem när de landat. Allt är snyggt animerat och det ser coolt ut, men det finns också en del manövrar som är onödigt komplicerade. Som att använda jättekaststjärnan byta mellan olika sorters förbättringar till vapnen i menyn.

Små missar
De här små missarna finns lite här och var och drar för min del ner helhetsintrycket från ett högre betyg. Handlingen är enkel och funktionell, men blir ibland lite onödigt rörig och överdriven. Grafiken är för det mesta enbart väldigt snygg, men lider av bildsläp (screen tearing) och ojämn bilduppdatering. Menyerna är läckra och enkla, men tar lite för lång tid att ladda in. Problemlösningen skapar välbehövlig vila från huggknappen, men känns igen lite för mycket från tidigare spel. Striderna är kul, men blir lite väl många och lika varandra i långa loppet.

Vigil Games har gjort sig ett namn
Listan kan göras lång med delar som bara nästan är felfria. Samtidigt är Darksiders ett riktigt coolt alternativ för alla som gillar God of War. Stilen är riktigt skön, striderna är roliga och ju fler krafter och annat man låser upp till War desto roligare blir det. Så länge ni inte är väldigt känsliga för hackig bilduppdatering så är det här ett väldigt bra alternativ i väntan på Kratos återkomst i mars. Vigil Games har gjort sig ett namn och eftersom det redan snackats om en uppföljare så är jag väldigt förväntansfull inför deras framtid.
   Jag har svårt att tänka mig att Dante's Inferno kommer vara bättre.