När jag först testade Spore då det släpptes i september förra året var jag riktigt imponerad. Det kändes spännande att få skapa en helt egen varelse från grunden och se den utvecklas. Att följa den från livet som amöba till en härskare av ett rymdimperium. Däremot var NDS-versionen en stor besvikelse och den första expansionen till PC-versionen, Galactic Adventures, var inte heller någon fullträff. Så frågan är då: Hur bra är den första Wii-versionen av spelet?

Precis som Spore till Nintendo DS skiljer sig Wii-versionen drastiskt från originalet till PC. Medan vi på datorn får följa våra varelser från organismer till fullfjädrade krigare genom fem olika evolutionära faser fokuserar Spore Hero till Wii helt på en enda fas - Varelsefasen. Det är den andra fasen i spelet om man jämför med PC-originalet. Ens varelse springer egentligen mest runt, träffar på andra varelser och förbättrar sina egenskaper genom att slåss och hitta nya kroppsdelar.
   Nu skulle Spore Hero bli ganska tråkigt om det endast vore en lång varelsefas, så naturligtvis har EA bäddat in det hela i en berättelse full med uppdrag och i grunden fungerar faktiskt upplägget riktigt bra.

Berättelsen tar sin början då din varelse kraschlandar på en helt okänd planet. Samtidigt har din Nemesis, en riktigt elak snubbe, kraschat på samma planet och börjat förslava planetens invånare genom röda, magiska kristaller. Snabbt inser invånarna på planeten att du tillhör den goda sidan och när de också upptäcker att du är den enda som kan bryta de röda kristallernas förslavande makt blir du en väldigt viktig del i deras liv. Som den hjälteikon du är får du nu plötsligt hjälpa till med alla möjliga små och stora uppdrag och huvudmålet är att befria planeten från de röda kristallerna.
   Under hela den tid som din varelse upptäcker den nya planeten och genomför olika uppdrag utvecklas den. Nya kroppsdelar, som gör din varelse bättre och starkare, finns dels gömda i marken och kan dels erhållas som belöning för genomförda uppdrag eller väl utförda strider mot andra varelser. För i Spore Hero står nya kroppsdelar högt på prioritetslistan. Faktum är att det inte går att ta sig vidare i spelet utan vissa delar liksom vingar eller speciella fötter som gör att du kan ta dig över hinder i omgivningen.

Trots att spelet är en enda lång varelsefas med inslag av uppdrag och historia så är det relativt underhållande. Wii-kontrollen fungerar bra och används på olika kreativa sätt under uppdragen och striderna. Grafiken motsvarar också de förväntningar man kan ha på ett spel till Wii och det är sådär lagom gulligt och fluffigt.
   Samtidigt är det något som saknas. En del uppdrag är riktigt tråkiga, som att exempelvis tvingas övervinna en annan varelse i en sångtävling 15 gånger. Det kallar jag upprepning. Dessutom saknar Spore Hero ett inslag som varit en bidragande orsak till att PC-versionen blivit så populär: En Sporepedia som synkroniseras online. Miljontals användargenererade skapelser har laddats upp till EA:s varelsebibliotek Sporepedia och att dessa varelser sedan dyker upp i spelet som fiender och vänner gör att känslan av en stort community är påtaglig. Men det saknas helt i Spore Hero. Onlinemöjligheterna är helt obefintliga som så ofta när det kommer till Wii-spel.

Spore Hero är ett lagom gulligt spel där du får använda din fantasi och skapa din egen unika varelse samt ta den igenom en mängd uppdrag. Men där tar det stopp. Det är helt enkelt ett dussinspel som kan slå hål på tråkiga timmar. För den som gillar Spore är PC-versionen fortfarande att föredra.