Efter vår introduktion till ämnet, intervju med Sam Sundberg, intervju med chefredaktörerna, pratstund med Göran Everdahl om filmbranschen och diskussion med PR-sidan är det dags att prata med en medieanalytiker.

Olle Lidbom driver mediebevakningsbloggen Vassa Eggen, hjälper medieägare med koncept, strategi och omvärldsbevakning, skriver för bland andra Café, Dagens Industri och Expressen Kultur och sitter med i flera olika medieprisjurys.

Är det rimligt att ställa samma krav på oberoende och granskning på en nöjesjournalistik som på samhällsjournalistik?
- Ja i princip. Den bör ju vara trovärdig. Sedan har ju självklart läsarna andra förväntningar på samhällsjournalistik och speljournalistik. Nöjesjournalistik är ju ofta guidande, det är ju det som skiljer den från kulturjournalistik. Att skriva om att Britney Spears rakar håret är nöjesjournalistik, men när man förklarar varför, vad det betyder - då blir det kulturjournalistik.

Är nöjesjournalistik i alltför stor utsträckning bara fans som skriver om sitt intresse?
- Ja. Det beror på att fans gärna gör det billigt/gratis. Den prislappen gillar mediehusen och chefredaktörerna. Även om det innebär att många läsare verkar fly så är fans-journalistiken uppenbarligen good enough.

Vi verkar få se fler och fler exempel på hur nöjesmedia sitter i knät på annonsörer eller branschen de bevakar (exempel) - tror du att det kommer bli ännu vanligare i framtiden eller kommer det ske en motreaktion?
- Det kommer bli vanligare, men det kommer också redovisas tydligare. Både läsare och lagstiftning kommer bli petigare med transparensen.

Kan man kräva av läsare att de ska förstå när en text är beställd eller sanktionerad av dem som texten handlar om?
- Nej. Man ska inte underskatta sina läsare, men om läsaren för en kort sekund känner sig duperad - då faller förtroendet. Det blir som om snickaren blir av med spiken. Det blir bra en massa hamrande...

Är det så farligt att nöjesbolagen ser till ATT vi skriver om något, men inte VAD vi skriver?
- I princip är det samma sak. Bolagen har ett intresse. Oftast är "att" dessutom viktigare än "vad". Fråga om TV3 brydde sig "vad" som skrevs om Anna Anka...

Är det förkastligt att åka på en betald resa för att skriva en artikel om något som visas upp av företaget som betalar resan?
- Ja. Ingen redaktion med journalistisk trovärdighet ska göra det. Det står rätt tydligt i spelreglerna. Någon har betalat resan: du är köpt.

Är det ett hållbart argument att man i ett sådant scenario får förstahandsuppgifter istället för att rapportera om vad andra skriver?
- Nej.

Finns det egentligen oberoende journalister? Som inte har en egen agenda eller som inte vinklar artiklar för att det ska passa storyn?
- Ja, oberoende och objektiv är två olika saker. Objektiva journalister finns det inga, men oberoende: sådana som skriver för läsaren, för att få bästa storyn, hitta det som bolagen INTE vill att journalisterna ska skriva om.

Är inte det viktigaste i nöjesmedia att vi kan lita på recensionerna av produkterna?
- Det viktigaste är att nöjesjournalistiken är underhållande. Och transparent. Läsaren ska förstå varför en skribent tycker det ena eller det andra.

Hur stor andel av artiklarna i svenska nöjes- och modemagasin tror du har skrivits helt utan inblandning av en pr-person?
- Ungefär 0%. Där nånstans ligger siffran generellt för journalistik.

Hur många nöjesmagasin tror du skulle klara en granskning gentemot marknadsföringslagen?
- De allra flesta trots allt. Marknadsföringslagen är generös. Generösare än till exempel de publicistiska överenskommelserna.