Vinden ligger rätt i seglen och de vida oceanerna är öppna för äventyrare och köpmän. Det är bara att ta för sig av de outforskade länderna och deras utbud. För den som vågar mest vinner mest.

Det kommer kanske inte som en total överraskning att scenen för spelet East India Company är Ostindien, ett samlingsnamn som användes under 1700-talet för att beskriva alla länder öster om Afrika.
   Det var under den här tiden som flera Europeiska handelskompanier på allvar började idka handel med andra delar av världen, och då speciellt med just Afrika och Ostindien. Genom att ge sig ut på långa och ofta farofyllda färder kunde länderna göra stora vinster med sina handelsvaror. Och just det här speglas i East India Company. Målet är att bygga upp en flotta och sedan ge sig ut i världen för att utöka sitt imperium, antingen genom dimplomati, strategisk handel eller krig.

Det här är ett spel för den som gillar valmöjligheter. Förutom att det går att välja mellan åtta länder, bland annat Sverige, finns det också flera typer av kampanjlägen med olika förutsättningar och mål. De spänner också över varierande antal år och tar därför olika lång tid att genomföra.
   Varje kampanj kan också vinnas på flera sätt, exempelvis genom att genomföra samtliga uppdrag som ges under spelets gång eller genom att ta över alla de indiska hamnstäderna på kartan.
   Att genomföra alla uppdrag är väldigt tidskrävande och spelformen går främst ut på att importera varor, utföra ärenden åt diplomater och uppgradera sina hamnstäder. Genomspelningen kan därför bli en riktig långkörare.
   Att ta över alla indiska hamnstäder kan vara ett mycket snabbare alternativ för den som inte vill spendera en massa tid på att idka byteshandel men kräver också en mycket mer offensiv strategi.

För att kunna utöka sitt imperium krävs en bra flotta och vilka båtar som ska ingå i den beror helt på om det är offensivt eller defensivt spel som gäller. Det går att välja mellan tio typer av fartyg som alla har varierande storlek på lastutrymmet, olika antal kanoner och olika fartmöjligheter. Fartygen tar också olika lång tid att bygga och vissa fartyg kan inte användas förrän imperiet har tillräckligt mycket pengar att röra sig med.
   Vilka båtar som ska ingå i flottan kan vara ett knepigt beslut. Själv försökte jag hålla mig till fartyg med relativt stora lastutrymmen men som ändå klarar sig helt okej i strid. Men det gäller att tänka på vilken strategi som ska användas framöver innan fartygen byggs. Det gäller också att välja en bra kapten till sitt fartyg. Kaptener med mer erfarenhet har högre lön och är dyrare i drift men har också oftast bättre individuella egenskaper som kan komma väl till pass under striderna på havet. Fartygens kapten ökar också i rang allt eftersom han blir mer sjövan och kan under spelets gång få allt fler specialattacker att tillgå.

Imperiets välstånd beror också en hel del på hur dess städer sköts. Alla städer, inklusive landets huvudstad, kan uppgraderas på olika sätt exempelvis genom ett förstärkt försvar. Det är också i städerna som fartygen byggs och som varorna inhandlas, förvaras och säljs. Neutrala städer är öppna för alla medan de som blivit erövrade hålls stängda för utomstående. För att komma in i ett annat lands erövrade stad krävs därför en allians vilket sätter hård press på relationsbanden då allt fler handelsstäder blir otillgängliga under spelets gång.
   Tanken med att kunna ta över och utveckla flera städer är bra. Det enda som är omständligt är att det blir en laddningstid varje gång man ska gå in eller ur en stad. Och långa stunder känns det som om spelet bara består av laddningstider. Dessutom finns det ingen möjlighet att kunna överblicka alla sina städer samtidigt och för att kunna utveckla dem måste man alltså gå in i staden.
   Annars har spelet ett väldigt bra statistikläge där man kan hålla koll på sina uppdrag, sina relationer med andra länder, handelsvarornas aktuella priskurs och mycket annat som är nödvändigt för att spelet ska rulla på. Det enda som egentligen saknas är stadsöverblicken.

Valmöjligheterna i spelet märks också tydligt just då strider uppstår, antingen med rivaliserande länder eller med pirater. Striderna kan nämligen genomföras på flera olika sätt där det går att gå från helautomatisk till detaljstyrd.
   För den som inte vill slåss alls går det att trycka på en en enda knapp och få striden avklarad direkt, dock med väldigt oviss utgång. Men det går också att låta datorn i princip helt styra hela striden medan man själv sitter bekvämt tillbakalutad och övervakar det hela för att i värsta fall försöka fly om allt skulle gå åt pipan.
   För den som själv vill styra striden krävs mer beräkningar och koll på avstånd och vindförhållanden för att få skeppen i rätt position. Tre olika typer av kanonammunition kan användas beroende på avstånd till den rivaliserande båten och dessutom kan kaptenens eventuella specialegenskaper komma väl till pass. I och med att det kan ingå flera skepp i flottan går det också att styra flera olika skepp i striden vilket kräver ännu mer strategi.

Att utvecklarna lagt extra krut på striderna med andra skepp beror antagligen på att det är just strider som utgör onlinedelen av spelet. Det går med andra ord inte att genomföra kampanjdelen i onlineläge vilket jag tycker är riktigt synd. Det hade varit kul att få utmana vänner i att bli det största imperiet. Istället får vi nöja oss med att slåss på havet, vilket i och för sig är kul men som ändå inte erbjuder så pass mycket RTS-känsla att det varar i längden.

East India Company bjuder på variation och det går till exempel att byta strategi under kampanjernas gång för att göra det hela mer spännande. Och även om uppdragen kan kännas enformiga ibland så gör det faktum att man själv kan skapa så pass mycket variation att det inte gör speciellt mycket. Däremot förtas helhetskänslan av att det inte går att spela mot vänner online, förutom när det gäller striderna med skeppen, och att det blir en massa långtråkiga laddningstider.

Spelet hade också kunnat bli ännu bättre om det exempelvis gick att genomföra markstrider när man tar över städer med våld. Nu jämför man bara sina styrkor med motståndaren och trycker okej eller avbryt.
   Det faktum att det känns som om det saknas en del innehåll och att det kunnat vara så väldigt mycket bättre gör att det totala betyget sänks, vilket är synd eftersom East India Company verkligen har potential med alla sina valmöjligheter. Betyget blir därför inte mer än en svag sjua.