Läs och lös mysterier som i en mysteriebok. Det är upplägget i Another Code R: A Journey into Lost Memories, med den mysiga bakgrundsmusiken och de tecknade miljöerna. Fast speciellt boklikt är det inte, om man inte räknar in de väldigt långa dialogerna då.
 Äventyret fortsätter
2005 släpptes Another Code till Nintendo DS där vi i ett peka- och klickaäventyr fick följa fjortonåriga Ashley som åker till Blood Edward Island för att träffa den pappa hon tidigare trott varit död i elva år. När vi nu åter igen får träffa Ashely har hon hunnit bli sexton år och den här gången utspelar sig berättelsen på ett campingområde vid den vackra sjön Lake Juliet. Men det dröjer inte länge innan den fridfulla campingturen förbyts till ett äventyr med pussel och intriger.
Logisk fortsättning
Redan från början är det tydligt att det finns en bakomliggande berättelse och bara några timmar in i spelet insåg jag att jag gärna hade tagit del av historien i den föregående DS-versionen. Men bara för att berättelsen i sig är ganska spännande. För den som liksom jag, i och med den här Wii-versionen, möter spelserien Another Code för första gången är det inget som känns oklart. Trots att det är en uppföljare. Handlingen är hela tiden solklar och efter att ha spelat igenom spelet har man en ganska klar bild av vad föregångaren handlade om. Vill man däremot ha hela historien skulle jag rekommendera att köpa DS-versionen först, som dessutom är ganska kort.
 Grafiken i spelet är både mysig och snygg och att skärmen ofta delas upp i två delar där två sidor av samma händelse visas är ett snyggt stilgrepp. |
 Klassiskt äventyr
Precis som med DS-versionen från 2005 är Another Code R baserad på att peka och klicka sig fram genom spelet – fast här då med wii-kontrollen istället för med pekpennan. Långa dialoger och en del springande varvas med mer eller mindre knepiga pussel (främst mindre) och rena uppdragsövningar. Oftast finner man sig dock klickandes igenom en mängd dialogtext som i maklig takt skrivs ut på teveskärmen. Kanske är det anledningen till parallellen med bokformatet. Ibland förs dialogen framåt av att Ashley ska utföra något som att plocka på sig saker eller kolla i omgivningen efter ledtrådar. Det är ganska sällan handlingen mynnar ut i ett rent pussel där Ashley tvingas göra flera saker för att lösa ett problem och sedan komma vidare.
 Ofta känns rörelserna som ska utföras med kontrollen väldigt logiska. |
 Kontrollen kommer till användning
Att använda sig av Wii-kontrollen fungerar riktigt bra. Det krävs ingen större precision för att utföra pussel eller peka på saker på skärmen och därför uppstår heller inga direkta irritationsmoment. Nintendo har också lyckats skapa uppdragen så att kontrollen faktiskt används på ganska logiska sätt under spelets gång. När Ashley exempelvis vid ett tillfälle ska ta lite vattenprover i en sjö får spelaren först simulera en rörelse där vätska ska hällas från en flaska till ett provrör och sedan hålla Wii-kontrollen vertikalt och skaka om den för att blanda innehållet i provröret.
Mer pussel tack
Att pusseldelen är så nedtonad känns dock lite tråkigt. Det är oftast pusslen som intresserar mig i äventyrsspel. Nu blir det väldigt mycket handling och lite interaktion. Det fungerar visserligen om man är inställd på att läsa mycket och om man helt enkelt bara vill ligga och slappa i soffan med kontrollen i handen så är det, tack vara den ändå ganska spännande berättelsen, den vackra grafiken och den sköna musiken, riktigt underhållande. Men dialogerna hade med fördel kunnat kortas av då de ofta är fyllda med onödiga utfyllnadsfraser som inte tillför någonting alls. Interaktionsdelen hade också med fördel kunnat få ta mycket större plats.
 Spelet innehåller väldigt många dialoger där man ibland, men väldigt sällan, tillåts välja mellan olika dialogalternativ. Oftast väljer man ändå båda. |
 Bra med lite segt
Annars finns det egentligen inte speciellt mycket att klaga på vad gäller Another Code R. Det är mysigt, stillsamt, trevligt och välgjort. Till skillnad från föregångaren till DS, som enligt vår recensent var lite för kort, bjuder det här spelet också på ganska mycket speltid. I alla fall om man orkar läsa igenom alla dialoger (ibland går det faktiskt att hoppa förbi en del av dem). Men det hade kunnat bli så mycket bättre om tempot på dialogerna ökades något och om pusslen fick en mer dominerande position. Vi får hoppas att det kommer en tredje version av spelet som äntligen ger oss det där lilla extra.
|