Egentligen är ju Petter Hegevalls lilla påhopp om L7-Utmärkelserna ganska fjantigt. Alla fattar ju att Petter inte hade klagat om han eller hans tidning vunnit något pris. För de med gott minne så var det så förra året. Bloggen har egentligen redan bemötts på bra sätt av Thomas Wiborgh, Michael Gill och Victor Leijonhufvud, men jag skulle vilja göra ett litet inlägg i debatten.

För det första tycker jag ärligt talat att Gamereactor och deras medarbetare får ta orimligt mycket skit från andra delar av spelsverige. De gör en väldigt bra tidning, skriver om spel med en passion som smittar och inget annat ställe har bättre spelbloggar samlade på samma ställe enligt mig. En av anledningarna till att Petter i vissa läger är svår att tycka om är just plötsliga ogenomtänkta uttalanden som det här. Det är dock ingenting jag tar illa upp för.

Anledningen till att vi har en jurydel och en del för allmänhet är väldigt enkel; det ger bra balans på rösterna. Vi får med folkets åsikter till 50% och vi får mer branschens åsikter till 50%. Det är inget konstigt i omröstningssammanhang. Det är helt omöjligt att göra en helt rättvis omröstning, men det här är enligt oss den bästa modellen. Jag har antagligen läst fler trådar, bloggar och inlägg om den här omröstningen än någon annan och är den enda som vet precis hur folk röstat - både i juryn och folket.

Väldigt många i allmänheten röstar på skribenter, bloggar och tidningar fastän de inte läst speciellt många andra och därmed egentligen inte vet vad de tycker i ett större perspektiv. Det är fullt naturligt. Så blir det alltid i sådana här omröstningar (se Idol, vissa av P3 Guld:s priser eller Melodifestivalen). Jag har läst om en person som röstade på Wiborgh för att denne var lik någon som personen kände. Och liknande anledningar har hörts från Gamereactors läger. Oavsett om de skojade om sina anledningar så måste man förutsätta att folk inte orkar läsa igenom alla speltidningar och bloggar för att kunna rösta helt seriöst. Så är det bara. En omröstning med enbart folkets röster är därför helt otänkbar för min del. Det ger ingen vettig bild av svensk speljournalistik.
   Samtidigt är många av folkets röster tagna på stort allvar, det märks inte minst på deras motiveringar i utslagsfrågan där de verkligen tänkt till om hur en bra spelskribent ska vara för dem.

Juryn är till för att balansera populäritetstävlan. Förhoppningen är att jurymedlemmarna, eftersom de själva är skribenter, ska vara någorlunda belästa om sina konkurrenter och de tidningar som finns i landet. Min uppfattning är att så också är fallet. Det fanns såklart de som enbart röstade på en enda tidning med alla sina tre röster (juryn fick placera ut 3, 2 och 1 poäng), men förvånansvärt många delade upp det.
   Speltidningarna själva var ju med i juryn och Gamereactors medarbetare röstade på sina favoriter precis som de andra speltidningarnas medarbetare. Precis som jag hade hoppats och räknat på så var det också en bra balans med hur många som röstade från varje tidning. Anledningen till att det var med folk i juryn som skriver för speltidningar är att svenska spelskribentbranschen är så liten och att det finns kopplingar mellan så gott som alla skribenter i någon form. Svårgerpolitik är därmed omöjlig att motarbeta på annat sätt än att försöka ha ett stort och utbrett antal jurymedlemmar. Så när Petter skriver om "ohälsosamma mängder svågerpolitik" verkar han glömma att jag vet hur han röstade...

Vi kommer aldrig göra alla glada med de här omröstningarna. Gamereactor kommer vilja att enbart läsarna ska få rösta, PC Gamer tycker att det bara ska vara tidningarnas prenumeranter som ska rösta, Level vill bara ha en jury, Super Play tycker säkert att man ska ha med en sammanlagd karriär i beräkningarna och jag vill bara att alla ska vara nöjda och tycka det här är kul. Men alla kommer inte bli nöjda. Så är det bara.

Däremot vet jag att med tanke på hur jämnt det var i år så är det inga stora justeringar som kommer krävas nästa år för att jag ska vara helt nöjd med förfarandet. Förra året lärde vi oss att ni ville ha en tydligt redovisad omröstning. I år lärde vi oss att vi inte kan göra alla nöjda. Vi lärde oss också hur förra årets vinst beskrevs som \"Det var en enorm ära och ett pris jag aldrig i mina vildaste drömmar trodde att jag ens skulle ha en chans att kamma hem\", när det i år blev en hedrande(?) andraplats kom den stora sågen fram. Det är en tunn linje mellan att älska och hata.