Rubiks kub. Denna flerfärgade tingest har vållat huvudbry hos många människor runtom i världen och förknippats med intelligenta människor. Lyckas man få kubens alla sidor enfärgade så är man helt enkelt smart. Kanske är det då inte så förvånande att spelet Rubiks Puzzle World handlar om att tänka till och tänka rätt.

Jag lyckades aldrig få färgerna på kuben att stämma när jag var liten. Istället förstörde jag den genom att byta plats på de små klisterlapparna för att manuellt göra sidorna enfärgade. Nu har jag chansen att reparera min misstag och låta hjärnan jobba istället.

Rubiks Puzzle World handlar om att leda de små enfärgade kuberna, som är beståndsdelarna i Rubiks kub, rätt i livet. De benämns som kubisar och genom en relativt krystad berättelse får man reda på att de är lite blyga och förvirrade. Men om man bara leker lite med dem så tinar de upp och låter sig guidas genom sina små kubliv. Egentligen har historien inget syfte eftersom Rubiks Puzzle är vad det heter - en samling pusselspel.

Det är ett väldigt grafiskt avskalat gränssnitt som ligger till grund för de olika pusslen. Fokus ligger istället på problemlösning som också är hela kärnan i spelupplägget. I de olika problemlösningarna ska kubisarna exempelvis guidas genom labyrinter, staplas på varandra för att kunna passera genom hål i väggar eller placeras så att de bildar speciella mönster. Det finns tre olika svårighetsnivåer på varje pussel och samtliga är upplåsta från början vilket gör det lätt att växla mellan utmaningarna. Tråkigt menar vissa. Själv tycker jag det är rätt skönt att man kan välja fritt eftersom det som anses lätt för en person kan kännas svårt för någon annan och tvärt om.

Rubiks Puzzle World innehåller också ett par lägen som endast går ut på kreativitet. I det ena kan man skapa musik och i det andra bygga med kuber. Spelet framställer det som en möjlighet att visa de små kubisarna mer av världen och få dem att bli glada. "Kan du visa vad kärlek är?" frågar spelet och jag bygger ett hjärta. Men jag hade lika gärna kunnat bygga en häst. Kubisarna blir lika glada ändå.
   Musikläget är visserligen enkelt med flera olika ljudspår som representerar olika typer av ljud och så ett piano man kan plinka fram tonerna på. Men sanningen är att det är ruskigt frustrerande att bygga musikslingor genom att peka på pianotangenter med Wii-kontrollen. Att bygga skapelser med kuber lockar inte heller men är ändå ett trevligt tillskott för den som vill avbryta tänkandet med lite lek.
   Naturligtvis går det också att lösa själva Rubiks kub i spelet där såväl olika storlekar av kuben som några tillspetsade varianter erbjuds. Det är precis lika svårt som i verkligheten.

Jag gillar instinktivt Rubiks Puzzle World. Kanske för dess enkelhet. Kanske för att jag älskar utmaningar och pussel. Det är otroligt beroendeframkallande och när jag ska sluta säger jag till mig själv: "Bara en bana till". Jag älskar att vissa uppgifter är riktigt svåra och att det, när jag kört fast helt, finns möjlighet att hoppa till en annan nivå, ett annat pussel eller en helt annan utmaning.
   Det är definitivt inte ett spel för alla. Det gäller att pussel- och tänkardelen av hjärnan är påslagen och att man tycker att den här typen av utmaningar är roliga och stimulerande. Förväntar man sig något grafiskt överdådigt eller en intressant historia så är det bara att lägga ner. Historien är barnslig - men kan man se förbi tramset så bjuder spelet på en ordentlig utmaning. Kanske något för den som vill utmana en familjemedlem i onlineläget i jul eller för den som bara vill hålla hjärnan igång under ledigheten.