S.T.A.L.K.E.R: Clear Sky är inte bara jobbigt att skriva utan även uppföljaren till 2007 års S.T.A.L.K.E.R.: Shadow of Chernobyl. Kronologiskt sett utspelar sig handlingen före händelserna i det första spelet och spelet är fristående vilket innebär att du inte måste äga föregående spel.

Stämningsfullt
Clear Sky bygger på en förbättrad variant av den grafikmotor som användes i Shadow of Chernobyl. Ändringarna är dock markanta och presentationen håller hög klass. Ska du använda de alla högsta inställningarna kräver det sin dator men i gengäld får du ett spel fyllt av vädereffekter, avancerad ljussättning, DirectX 10-stöd och mycket mer. Miljöerna består till hälften av nya områden och hälften av områden du känner igen från föregångaren. Grafikmotorn lyckas rita upp imponerande avstånd vilket hjälper dig att bättre planera din strategi för hur du exempelvis ska ta dig an baser i fjärran. När du smyger runt om natten gör ljussättningen mycket för att skapa en spännande och atmosfärisk ton.
   Ljudet fungerar även det väldigt bra, även om detsamma inte kan sägas om de inspelade konversationerna då världens invånare sällan har så mycket klyftigt att säga.

Mes kontra monster
En av de saker jag stör mig mest med i Clear Sky är inte de otaliga buggarna, även om de är många till antalet. Nej mitt största problem med spelet är hur klen din karaktär är och hur överdrivet bra fienderna är. I de flesta spel brukar man som spelare kunna ta lite mer stryk än vad den gemene fienden kan men detta gäller inte här. Hamnar du ute i det öppna ett par sekunder för mycket peppras du sönder av kulor innan du vet ordet av, men attackerar du själv fiender kan du ofta behöva tömma minst ett magasin i dem innan de behagar att stuka under. De kan dessutom skadeskjuta dig på flera kilometers avstånd med helt vanliga gevär eller pistoler, något du själv bara kan drömma om. Eftersom du tappar liv när du är sårad kan detta blir ett extremt frustrerande element.
   Det händer inte så sällan att jag står bakom ett träd ett par kilometer från fiendebasen, får ett skott i benet och förblöder eftersom jag för tillfället inte har ett förband på mig. Jag kan köpa att man inte kan ta stryk som en annan mördarrobot, men det ska åtminstone vara rättvist. Detta hjälps inte av det faktum att vapnen alltid bestämmer sig för att låsa sig precis när du står framför en fiende, något de inte alls gör om du får för dig att tömma ett helt magasin i något skogsparti.

Ändå lockande
Alla dessa klagomål får det att låta som att jag verkligen ogillar Clear Sky, vilket jag faktiskt inte gör. Känslan av utforskning och äventyr är stor, något som verkligen hjälps på traven av de atmosfäriska miljöerna. Jag finner mig flera gånger gå tillbaks "bara för att spela lite till". Att hitta eller skjuta sig till nya vapen eller föremål är väldigt vanebildande i samma stil som i exempelvis Elder Scrolls-spelen. Det är därför riktigt synd att spelet känns opolerat och ologiskt på så många punkter. Det finns en riktigt bra grund här och med bara lite mer finslipande hade det här kunnat bli en guldklimp. Gillar du Shadow of Chernobyl kommer du att tycka om det här riktigt mycket.