Det som Evolution Studios fick mest kritik för i föregångaren var att det saknades flerspelarläge på delad skärm. För att få in det var studion tydligen tvungna att göra om hela grafikmotorn från grunden och dra ner en hel del på detaljerna. Det är också det första jag reagerar på i Pacific Storm. Ett av föregångarens paradnummer var grafiken och nu är den reducerad till lite väl grötiga texturer och en del andra småsaker som fått stryka på foten. Det tar ett tag att vänja sig vid att Motorstorm numera bara är grafiskt godkänt även om miljöerna, ljussättningen och en hel del annat fortfarande håller väldigt hög klass.

Motorstorm behövde någon form av riktning för sin uppföljare och jag kan inte riktigt påstå att jag tycker Evolution Studios hittat någon tydlig plan för sin serie. Istället har de slängt in lite olika nyheter som egentligen inte gör så mycket för spelandet. De fortsätter leva på spelkänslan och låter allt annat stå lite i bakgrunden.

De nya fordonen som till exempel monstertrucken gör egentligen varken från eller till för spelets känsla, men tillsammans med banorna utgör de grunden för den taktiska biten av spelet. De lättviktiga fordonen, som motorcyklar och ATV:s, är snabba med bra acceleration och kan lätt hitta alternativa vägar. Å andra sidan slås man lätt av cykeln i vegetation och småhinder vilket man slipper i de större fordonen. Med dessa kan man istället köra rakt igenom större vattendrag utan att drunkna. Det är sådana taktiker det gäller att utnyttja för att lättast vinna loppen.

Tyvärr är spelet inte utan problem. Fordonen känns ibland som att de går på räls när man försöker svänga allt vad man kan utan att något händer. I andra situationer går det förvånansvärt enkelt att gira med en långtradare. Ibland kan det möjligtvis förklaras av underlaget, men inte alltid.
   Krascherna är också ett problem. Kör rakt in i en vägg så att ditt fordon exploderar i ett eldklot så kommer du snart ut mitt i banan igen med återställd boostmätare och inte sällan utan att förlora en enda placering. Men om du nuddar ett hinder och kommer ur kurs och tvingas trycka på select för att hamna på rätt väg igen förlorar du ofta betydligt mer tid. Det finns en godtycklighet i krascherna som gör att det känns som att spelet bestämmer hur det ska gå för dig snarare än du själv med din körning.
   Samma godtycklighet finns också i hur vissa föremål påverkar fordonen. Ibland kan man smälla in med sidan i en bergvägg utan att man ens tappar farten, ibland kan en majsplanta verka gjord av stål och fullkomligen mosa din bil. Lite överdrivet, men det är retligt att inte veta vad som kommer hända när man på något sätt rör vid föremål. I bra spel lär man sig sådant och anpassar sig efter det. Här får man lite för ofta istället hålla tummarna.