Alla vill vara en blobb
Huvudpersonen i de Blob är en blobb. En tjock ful klump med osymmetriska ögon och ett brett hånflinsleende. Kärlek vid första ögonkastet. Vår söta lilla blobb har dessvärre inte tid med kärlek, då hela hans värld har blivit bestulen på all färg av det stora företaget INKT. De färglösa gatorna har även har lett till att befolkningen blivit deprimerad och gömt sig inomhus. För att rädda sina kamrater ska därför den runda hjälten bege sig ut på gatorna, äta kringvandrande färgbehållare och använda sig själv som en pensel och fylla allt från palmer till husfasader med färg. Det hela påminner en del om Super Mario Sunshine, fast med betydligt högre tempo och ett upplägg som går ut på att kladda ner istället för att torka upp.
   Just kladda ner är ett genomgående tema i hela spelet. De föremål man kör in i färgas oftast prydligt, men när man rullar runt på marken lämnas tydliga färgspår, vilka mer än gärna kan användas till att exempelvis rita figurer eller skriva fula ord. Även menyerna extraknäcker som ritblock och jag kommer ofta på mig med att vifta lite extra med kontrollen i menyerna.
   
Rulla boll
Utöver pekande och kladdande i menyerna används inte Wiikontrollens möjligheter överdrivet mycket, vilket jag enbart tycker är positivt. Grundrörelserna påminner en hel del om Marios två senaste stationära äventyr, även om blobben inte är lika säker under sina ickeexisterande fötter.
   Kontrollen är simpel och lite förenklat kan man säga att de enda rörelser som finns tillgängliga är rullning och hopp. Det förstnämnda sker oftast på plana vågräta ytor, men med lite träning kan man även rulla fram på lodräta väggar kortare sträckor. Allt detta kontrolleras med styrspaken. Vill man sysselsätta sig med det andra alternativet, hoppen, är det bara att dra Wiimoten snabbt uppåt. Medan blobben hoppar går det att hålla in Z och låsa in sig på fiender eller färgburkar, för att sedan krossa dem mot marken med snabb rörelse nedåt med handen. Det fungerar i regel bra, men att använda en knapp istället för rörelser hade gett bättre kontroll. Å andra sidan känns det helt rätt att sitta och vifta vid just de tillfällena.
   Trots de simpla kontrollerna känns det aldrig som något saknas, utom möjligtvis dubbelhopp. Jag gillar även att rörelserna som man själv måste utföra inte kräver någon precision, vilket gör att man kan sitta och spela på ett avslappnat sätt utan att behöva bry sig om att vara mitt framför sensorn eller hålla kontrolldelarna i en viss position.

Huskanter i fokus
De Blob känns som en ohelig avkomma av Super Mario Sunshine och Katamari Damacy. Tyvärr har de även tagit med titlarnas sämsta gen; kameran. Alldeles för ofta vrids den på så sätt att enbart husväggar eller en extrem närbild på huvudpersonen visas. Då spelet inte är speciellt svårt är det inget som framkallar svordomar, men det är irriterande att plocka upp fel färg eller måla hus av misstag bara för att kameran ville visa en huskant.
   Spelets huvudläge går på tid, men inte ens det gör att jag blir irriterad på kameran då tidsgränsen aldrig är speciellt snäv. Den enda gången den stör är när man blir träffad av en fiende. Sker det blir man infekterad av bläck och måste snabbt tvätta av sig i vatten för att inte dö. Då är det inte helt kul att smälla in i vägg efter vägg eftersom man inte ser vägen ordentligt.
   Spelets största problem är dock sparfunktionen. Mellan varje bana autosparas framstegen, men spelar man som mig och vill klara varje nivå fullt ut tar det ett bra tag att nå målet. På grund av det har jag fått spela om flera banor gång på gång eftersom jag varit tvungen att stänga av spelet.