Beijing 2008
Skrevs 2008-07-23 12:38:00 av P-A Knutsson
Aktiv soffpotatis
Friidrottsspel baserade på knapphamrande är något de flesta testat vid det här laget. När min spelkarriär startade var det Track and Field II till NES som gällde. Tack vare den simpla kontrollen och variationen som alla olika grenar erbjöd tog det många år innan jag tröttnade på titeln. Sedan dess har det inte hänt speciellt mycket med genren och andra spel tar upp min tid. Fast varje gång ett stort mästerskap står runt hörnet börjar det klia i mina fingrar. Lyckligtvis släpps det i regel ett knapphamrarspel i samma veva. Denna gång är det Sega tillsammans med Eurocom som står bakom spakarna. Världsrekord eller utesluten för doping?
Konsten att kontrollera
Det speciella med den här typen av spel är att varje gren bjuder på helt olika kontroller. I grunden handlar allt om smattrande fingrar och timing, fast på något skumt sätt känns det ändå varierat.
Tyngdlyftning: Rotera först spakarna snabbt, sedan sakta och använd dem slutligen för att hålla en balansikon inom det markerade området. Varierad gren med bra inlevelse - men känns lite slumpbaserad.
Pilpågsskytte: Dra ner högerspaken för att spänna bågen, sikta med vänsterspaken och släpp för att skjuta. Oväntat kul trots det simpla upplägget.
1500m: Alternera tryck på kryss och cirkel för att springa, men håll lagom tempo för att inte köra slut på karaktärens krafter. Ett tillägg som kräver lite taktiskt tänkande och gör grenen roligare.
Spjutkast: Ansatsen sköts som löpningen, men för att kasta ska vänsterspaken först dras nedåt för att sedan dra spaken i den vinkel man vill att spjutet ska gå. Det är lite svårt att få till lutningen, men det känns snarare som rättvis utmaning än dålig kontroll.
Pingis: Ser inte särskilt mycket fulare ut än Table Tennis, men väl vid bordet är något väldigt fel - jag har ännu inte lyckats träffa en boll..
Cykling: Hamra på cirkel och kryss ett par sekunder, byt sedan till att snurra på valfri spak ett par minuter. Urtrist presentation och tråkigt upplägg gör ingen glad.
Kajak: Dra båda spakarna utåt för att paddla rakt fram, släpp en för att svänga i motsatt riktning. God idé men hopplöst oprecist.
Längdhopp: Spring på det vanliga sättet, och hoppa sedan med R/L2. Tryck ner knappen vid vita linjen och håll den sedan lagom nedtryckt för att få en så bra vinkel på hoppet som möjligt.
Ringar: Varierad gren där precision, knapphamrande och koordination behövs. Betydligt roligare än att se grenen på TV.
Kvantitet före kvalité
Det är bara ett urval av de strax under 40 grenar som finns representerade, och även om många påminner om varandra är variationen mycket god. Dessvärre finns det ett stort problem med alldeles för många grenar; de känns stundtals slumpbaserade. Gör man fel/slinter med fingrarna ska det såklart gå dåligt, men alltför ofta händer det att jag, i min vetskap, gör allt rätt – men misslyckas fatalt ändå. Inga förklaringar till varför det gick som det gick, utan enbart ett stort rött kryss i protokollet. Varken jag eller de jag spelat med har förstått vad som görs fel och det känns nästan som om mina kontroller är trasiga ibland. Fast ett halvsunkigt programmerat spel lär vara mer troligt än att fyra kontroller börjar strula just när det ska lekas OS.
Välgjorda väntrum
Oavsett vilken gren man väljer är inramningen riktigt snygg. De olika idrottarna är otroligt välgjorda och förutom lite kantiga konturer ser de läskigt mänskliga ut. Kisar jag under en repris är det lätt att missta spelet för en riktig sändning. Tyvärr har utvecklarna gillat sina små startsekvenser lite väl mycket och innan varje försök måste man trycka förbi två-tre sekvenser. Just väntetiden mellan varje försök är det som irriterar mest.
   Först måste jag i vanlig ordning gnälla på sekvensen som förklarar kontrollerna. Dels är den stundtals väldigt otydlig, men det som stör mest är att styrningen ska vara så omständlig att förklara. Istället för en uppoppande ruta som visar vilka knappar som ska användas, måste man titta igenom en minutlång slowmotion-sekvens av allt som händer i grenen.
   Nästa detalj till klagomuren är de tidigare nämnda sekvenserna. De är som sagt riktigt snygga och bygger upp en bra stämning, men varför måste de visas varenda jäkla gång – speciellt när man kör samma gren flera gånger i rad för att försöka förstå vad som ska göras. De går såklart att hoppa över med ett tryck på kryss, men måste fortfarande laddas in och visas i någon sekund. Detsamma gäller den intetsägande resultattavlan som dessutom envisas med att ladda upp resultaten online i vissa spellägen.
I samma eller varsin soffa
Spellägen och online är såklart något som måste förklaras närmare. Huvudläget heter inte helt oväntat Olympic Games, där man ska ta sig igenom hela tävlingen med ett landslag. Orkar man inte med alla grenar är det Competition som gäller, där man fritt får välja hur många grenar man vill länka ihop till en turnering. Det här läget kan spelas i samma soffa med upp till fyra personer, alternativt online för upp till åtta spelare. Onlinedelen fungerar väl förutom att folk har en tendens att hoppa av när det går dåligt. Vill man bara träna lite går det såklart också bra i träningsläget.
Splittrade intryck
Rött kort, övertramp, missade steg – diskvalificerad. Beijing 2008 gör mig så frustrerad, vad gör jag för fel?! Men så händer det. Man står där, överst på prispallen, ”Du gamla du fria” spelas i bakgrunden och man känner sig som en mästare. Beijing 2008 är fyllt av sådana ögonblick, och känns ibland som det bästa sportspelet någonsin tack vare inramning, grafik och roliga grenar. Tyvärr skiftar intrycket lika snabbt till världens sämsta sportspel när en värdelöst programmerad gren drar igång. Det är med andra ord en splittrad upplevelse man bjuds på. Jag hade inte förväntat mig 40 minispel av bra kvalité, men topparna borde vara betydligt fler.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
8755b9a8a98bf1422db7fe7f05ffcc77
Genre
Sport
Utgivare
Sega
Utvecklare
Eurocom
Plattform
Playstation 3, Xbox 360, PC
Prisjakt
Release
Sommaren 2008
Sammanfattning
plus
  1. Suverän inramning
  2. Vissa lyckade sporter
  3. Perfekt för flera spelare
minus
  1. Stundtals förvirrande kontroll
  2. Alldeles för många trasiga grenar
  3. För långa avbrott mellan försöken
6

Slutsats

Friidrottsspel brukar i regel bestå av knapphamrande, och Beijing 2008 är inget undantag. Lyckligtvis är det inte enbart snabba fingrar som behövs utan utvecklarna har även bakat in lite precision i de flesta grenar. Dessvärre har de inte tänkt till tillräcklig och resultaten i alldeles för många grenar känns slumpbaserade. Vissa av de strax under 40 grenarna är dock riktig roliga och gör att spelet är värt en närmare titt för alla OS-galningar.
Bilder
63306200801101927531big
63306200801101927520big
63306200801101927532big
63306200801101927543big
63306200801101927554big
63306200801101927565big
63306200801101927576big
63306200801101927587big
63306200801101927598big
63306200801101928009big
633062008011019280110big
633062008011019280211big
633062008011019280212big
633062008011019280313big
633062008011019280514big
633062008011019280515big
633062008011019280616big
633062008011019280717big
134180
134181
134182
134183
134184
135080
#inlineditbutton