Det var en gång...
Först ut, storyn. Invånarna i det fridfulla lilla landet Mistralis levde länge utan några bekymmer för morgondagen. Men så dyker plötsligt den elaka Balasar, ärkeskurken, upp för att försöka ta makten. Det enda hoppet står att finna i den lilla pojken Toku och vindanden Enril, spelets huvudpersoner. Endast genom att samarbeta har våra hjältar någon chans att rädda landet och stoppa Balasars onda styrkor.
   Handligen blir aldrig riktigt djupare än så, men det gör inte så mycket. Ungefär lika spännande är också spelets soundtrack. Inte helt oväntat innehåller det ganska lugna toner med inslag av vind. Det är inte dåligt, men knappast något man skriver hem om. Desto mer imponerande är grafiken. Utomhusmiljöerna sprudlar av färger och jag gillar särskilt att man valt att kombinera 2D-äventyret med bakgrunder i 3D. Det ger ett levande och fräsch intryck. När det kommer till bilduppdateringen är den överlag stabil. Bara vid något tillfälle fick den sig en törn.

Alldeles för kort
Om det är något jag ska klaga på är det äventyrets längd. Att spela genom LostWinds från början till slut tar ganska precis tre timmar. Något omspelningsvärde finns inte heller. Missförstå mig inte, det är ett underhållande, men tyvärr lite väl kort, äventyr. För ganska precis en hundralapp är det definitivt prisvärt, men längden ligger det i fatet.
   En annan, lite mindre, brist är att det inte finns någon karta att tillgå. Både en och två gånger vandrade jag runt planlöst utan någon riktig aning om vart jag skulle. Samtidigt är världen så pass liten att det aldrig blir ett riktigt problem. Jag önskar dock att utvecklarna lägger till en sådan funktion i den redan utlovade uppföljaren.