En tråkig presentation
Det första jag möts av är ett gränssnitt som ser ut som en kvarleva från stenåldern. Trots komponentkablar är det svåröverblickat. Jag hittar i alla fall fram till karaktärskapandet. Ja, för något stöd för Miis finns inte, trots att den funktionen är som klippt och skuren för spel som Big Beach Sports.
   En rolig gimmick är ens karaktärs ansikte. Genom att koppla ihop sin Wii med sin DS kan man rita efter eget tyckte och smak. Jag, som saknar några som helst estetiska talanger, gör ett tappert försök men väljer sedan snabbt ett av standardansiktena istället. Efter det är det dags att välja kläder ur en ganska gräslig kollektion. THQ får dock ett litet plus för att man kan gå klädd i cowboyhatt och helskägg.

Frisbeegolf
Frisbeegolf är utan tvekan det roligaste spelet i samlingen. På ett givet antal kast ska man försöka placera sin frisbee i en korg. Precis som i verkligheten med andra ord. Kontrollschemat är helt okej, beroende på hur man viftar går det att göra forehand-, backhand- och hammarkast.
   Eftersom det här faktiskt är rätt kul är det särskilt tråkigt att banorna knappast bjuder på någon variation. Ibland dyker det upp något hinder i form av vatten eller väderkvarnar men det är i stort sett allt.

Boule
Tänk dig Wii Sports bowling. Byt sedan ut käglorna till en liten boll, pallino. Här gäller det att kasta ett antal större bollar så nära pallino som möjligt. Sikta med hjälp av styrkorset och kasta genom att svänga Wii-kontrollen i en pendlande rörelse. Den som kommer närmast pallino plockar hem poäng.

Fotboll
Den strandfotboll som Big Beach Sports bjuder på är en säregen historia. Varje lag har tre spelare på planen, plus målvakt. Med styrkorset kontrollerar man en av dessa, de andra styrs av en AI i klass med en gråsten. THQ verkar också ha missat att det vore betydligt enklare att styra med nunchuken istället för att försöka fumla med styrkorset.
   Det tråkigaste med fotbollen är målgörandet. De gånger man väl lyckas näta handlar det inte om någon som helst form av skicklighet. Nej, det är idoga knapptryckningar och viftningar som, tillsammans med en stor portion tur, kanske leder fram till ett mål.

Under all kritik
Grafiken är väldigt simpel, även med Wiis mått mätt. Karaktärerna är enkelt gjorda men publiken tar nog priset. Här bjuds vi på något helt annorlunda. De enda stackare som kommer och tittar på spektaklet är nämligen en krabba, en flamingo och en samling byfånar, alla klädda i medicinmasker. Jämför man med Wii Sports framstår publiken i Nintendos spelsamling som både högst närvarande och djupt engagerad.
   Den riktiga glädjen skulle kunna finnas i korta matcher cricket eller frisbeegolf i goda vänners lag. Den som spelar mot datorn blir fort ordentligt uttråkad. Nej, om det här är THQ:s idé om en rolig sommar på stranden stannar jag hellre inomhus och läser en bok.