The Incredible Hulk Skrevs 2008-06-24 10:14:43 av Mugen
Marvels gröna seriehjälte är tillbaka på DS.
I mitten av juni hade The Incredible Hulk biopremiär här i Sverige. Som vanligt har också ett spel producerats i samband med filmen och vi har tittat närmare på DS-versionen, producerad av Amaze och Sega. Vilar licensspelens förbannelse även över denna titel?
Skadegörelse i massor
Förmodligen förstår man mer av spelets få mellansekvenser om man sett filmen. Har man inte det, som undertecknad, får man inte ut speciellt mycket om vad The Incredible Hulk kretsar kring. Hur som helst lotsar man Bruce Banner, eller snarare hans mer aggressiva alias Hulken, genom banor i Alaska, Brasilien och USA.
Det är upplagt som ett plattformspel där man hoppar med B-knappen, slår med Y, kastar saker med A och resten av knapparna används för kraftfullare attacker. Hulken är redan från start superstark och kan utan problem krossa husväggar, kasta bilar och nita fiender. Det enda man uppgraderar genom spelet är livsmätaren.
Hulken stegar argt mot en stel fiende.
Segt och föråldrat
För att ta sig vidare måste man klara banor genom att slå sig igenom alla hinder för att vid slutet krossa någon mojäng. Denna är markerad som en pil på kartan som alltid är synlig på den nedre skärmen. För att hindra Hulkens framfart står byggander och såklart fiender i vägen.
Grafiken är övertydligt blockbaserad och inte något man tappar hakan över. Det kan vara jobbigt att hitta precis det block i en byggnad man måste slå på för att kunna gå vidare men efter ett tag lär man sig urskilja dessa bättre. Var än den starke Hulken slår i ett hus går nämligen något sönder för att höja effekten.
Fienderna är nog bland de tråkigaste man kan skåda. De står nästan helt statiska och avfyrar sina vapen med en viss period, så det blir typiskt att man duckar, avancerar framåt, duckar, slår ihjäl och repeterar detta genom hela banan. Ibland får man tillgång till Rage Surge, vilket innebär att man bara kan springa på och allt förgörs i ens väg, ungefär som stjärnan i Super Mario.
Ljudet lyfter inte heller upplevelsen, snarare förhöjer det känslan över att The Incredible Hulk har producerats snabbt och slarvigt. Liknande spelupplägg fungerar visserligen i andra tvådimensionella plattformsspel men här blir det trist av helheten.
Snålt med innehåll
Trots alla brister ovan och fler därtill är det inga större problem att klara hela spelet, om man nu kan motivera sig. Det är nämligen bara på 30 banor som tar max fem minuter var att klara om man inte dör. Vissa av banorna består bara av en boss som man kan klara på ganska få försök och inte ger någon större utmaning. Räkna med fem timmar speltid i enspelardelen maximalt där det enda man låser upp är nya dräkter till hulken, dessa bidrar dock inte till att ge något omspelarvärde.
För att man ens ska komma åt flerspelardelen krävs att en kompis också har spelet vilket man kan tycka låter svagt då man bara kan mötas i ett matchläge om vems hulk som är starkast.
En av spelets bossar, Metal Gear?
Säkrast att undvika
Det räcker i princip att starta upp The Incredible Hulk en gång för att få en uppfattning om hela spelet som nästan är lika tråkigt som menyskärmen vissa stunder. Kontrollen fungerar trots sin enkelhet inte mer än ok. Vissa fiender skjuter bara pixlar som för femton år sedan och ett par gånger är det uppenbara grafikbuggar.
Ingen bör köpa för fullpris och när det snart hamnat i reakorgen bör man ändå tycka om plattformspel eller superhjälte-temat för att kunna uppskatta det alls. Man kan hitta sämre DS-spel men också många klart bättre som Castlevania, New Super Mario Bros med flera. The Incredible Hulk får en fyra i slutbetyg, det är spelbart men inte mycket mer och lär som många filmlicensspel glömmas bort ganska snabbt.
Doktorand i matematik som bedriver forskning inom tillämpad harmonisk analys. På fritiden tycker jag bland annat om att sova, resa, spela tennis och se på fotboll. Allätare av TV- och PC-spel med e...
The Incredible Hulk är precis spelbart men erbjuder ingen upplevelse någon kommer minnas. Man får aldrig grepp om någon handling och grafiken känns ibland gammal och tråkig. Dessutom är spelet kort vad gäller innehåll med bara 30 banor som man kan klara på en dag och ett multiplayerläge man bara kommer åt om ens vänner också har spelet.