Ett turbaserat rollspel från skaparna av Trauma Center.
Från skaparna av Trauma Center: Under the Knife kommer det turbaserade rollspelet Etrian Odyssey. Det är ett traditionellt rollspel i typisk dungeon crawling-stil. Och det är svårt. Riktig svårt.
Ett smalt spel
Etrian Odyssey är inte ett spel som passar alla. Det är klurigt, tidskrävande och tilltalar nog en rätt smal målgrupp. Med det sagt så börjar vi. Äventyret tar sin början i den lilla staden Etria. Alla levde fridfullt till den dag det öppnades en nedgång till den vidsträcka Yggdrasil-labyrinten. Vår huvudperson följer många tidigare bybors fotsteg och ger sig iväg för att undersöka denna underliga plats.
Men labyrinten är inte en plats för en ensam äventyrare. Din första uppgift blir att skapa ett gille och rekrytera stadens våghalsar. Sedan är det bara att ge sig iväg på jakt efter ära och berömmelse.

Så här spännande är striderna.
Skapa dina hjältar...
Rent praktiskt så skapar du dina hjältar genom att namnge dem och välja mellan ett antal klasser. I vanlig stil finns det flera olika yrken att välja mellan: landsknecht, survivalist, protector, dark hunter, medic, alchemist, bard, samurai och hexcaster är vad det bjuds på.
Du tar sedan med dig fem karaktärer ner i labyrinten. Men du kan, beroende på vad situationen kräver, ha fler som väntar i byn. Möter du till exempel en fiende som är svag mot statusförändringar kanske en hexcaster passar bättre än en landsknecht. Här har du möjlighet att vara så taktisk som situationen kräver och fingertoppa laget inför en svår boss.
...och slåss med dem
Striderna sköts ur förstapersonsläge. Det enda som syns av våra hjältar är ett litet porträtt. De olika valen du kan göra följer standardmall 1A för turbaserade rollspel. Ur en enkel meny kan du välja att attackera, använda förmågor eller föremål och så vidare. Det fungerar, men är knappast något försök till att förnya genren. Samtidigt är spelet så pass traditionellt att något annat möjligen hade verkat märkligt.
Mysiga karaktärer
Både karaktärerna och musiken har något gulligt över sig. Musikslingorna passar in bra och är lagom varierande. Själva grottutforskandet är i 3d och grafikmotorn är helt okej för att höra hemma på Nintendos bärbara. Men mina favoriter är de olika karaktärerna som är sockersöta på det typiskt japanska viset. Just därför är det tråkigt att allt man ser av dem är små porträttbilder.

Rita din egen karta över labyrintens alla skrymslen och vrår.
Rita din egen karta
Ett roligt inslag är att du bokstavligen talat utforskar labyrinten på egen hand. Med hjälp av pekskärmen ritar du själv din karta över varje nivå. Pennan används för att markera de olika gångar som finns. Du kan också placera ut markörer för skattkistor, svårare fiender och olika händelser. Tanken är god och det hela fungerar väl, men att rita fullständiga kartor tar tid. Tid som jag hellre lägger på att utforska nästa nivå.
Ganska långt ifrån perfekt
Det måste också nämnas att du får förbereda dig på ett otroligt tidskrävande spel. Att nöta nivåer är en helt naturlig del och du måste snarast vara beredd på att det krävs för att överleva. Det blir många turer mellan Etria och labyrinten för att spara, sova på värdshuset eller sälja av saker du plockat på sig.
Just sparfunktionen är en trist historia. Det går nämligen bara att spara hemma i staden och på några sällsynta platser i labyrinten. Tanken är förstås att ge en känsla av att labyrinten är dödlig och visst, så är fallet. Samtidigt rimmar det inte så bra med bärbara spel som man i bästa fall ska kunna plocka fram och lika gärna spela i fem minuter som fem timmar.
För de riktiga fansen
Etrian Odyssey är inte alls ett särskilt tokigt spel men vissa delar blir fort aningen irriterande. Nötandet av nivåer är till syvende och sist rätt tröttsamt. Jag förstår poängen med att bara kunna spara på få platser, men de gånger du gör en taktisk missbedömning och dör kan det kännas rejält. Spelet passar som hand i handske för riktiga fans av genren, alla andra gör nog bäst i att prova det först.