Haze
Skrevs 2008-05-30 17:37:00 av Joakim Magnå
Hajpat och sågat. Hur bra är Haze egentligen?
I Timesplittersskaparna Free Radicals framtidsvision Haze används droger för att förbättra soldaters prestation på slagfältet. Nectar heter substansen, som stärker privatarmén Mantels trupper i kampen mot en grupp rebeller. Den dövar soldaternas samveten och skärper deras sinnen. Strid blir som ett tv-spel där fienden lyser som pixlar på en skärm och kroppar och blod överhuvudtaget inte syns.
   Mot den bakgrunden tar spelaren rollen som Mantel-soldaten Shane Carpenter. Tillsammans med sina drogade stridskamrater slåss han mot rebellerna, vars ledare beskrivs av de överordnade som en diktator. Men Shane är inte riktigt som de andra. Han ser igenom den illusion som skapas av drogerna och förstår snart att Mantels mål inte är så ädla som de verkar och att rebellernas ledare kanske inte riktigt är den tyrann han framställs som.
ME00008803292
Två sidor av en konflikt
Under spelets gång får man uppleva båda sidor av den snåriga konflikten. Det finns en del praktiska skillnader mellan de båda arméerna. Hos Mantel har man hela tiden tillgång till nectar via sin stridsdräkt. Den injiceras med L2 och gör att de grönklädda rebellerna lyser gult på slagfältet. Drogen förbättrar även styrka och tålighet samt förmågan att sikta. Men det gäller att hushålla, vid överdosering hamnar man i ett bärsärktillstånd utan förmåga att kontrollera vem man skjuter på.
   Rebellerna å sin sida utnyttjar nectar-systemets svagheter. Eftersom Mantel-soldaterna inte kan se lik är rebellernas specialförmåga att spela död, vilket gör att man omedelbart försvinner från fiendens synfält. Som rebell kan man också paralysera motståndaren med en spark för att sno dennes vapen. Genom att attackera bakstycket på Mantel-soldaternas dräkt med kniv eller eldvapen går det även att förstöra deras nectar-tillförsel och orsaka en överdos.
Bortslarvad potential
Handlingen med fokus på Mantel och nectar kan ses som samhällskritik, som en nutidskommentar om man så vill, och det är ett spännande koncept Free Radical skapat. Tyvärr slarvas potentialen bort genom bland annat dåliga röstskådespelarinsatser och övertydlighet. Att Mantel-soldaterna i likhet med amerikanska actionfilmshjältar sprider floskler och klyschor omkring sig beror visserligen på drogintaget, men Free Radical lyckas ändå bara skrapa på ytan av något som skulle ha kunnat vara riktigt intressant.
   Verklig problematisering saknas och redan efter någon timme förstår man hela spelets upplägg och i vilken riktning berättelsen är på väg. Känslan är också att Mantel-avsnittet är avklarat väl fort; man får, så att säga, knappt smaka nektarn.
   Nu står som tur är Haze inte och faller med handlingen. I grund och botten är det en stabil förstapersonskjutare med utmärkta kontroller och välgjorda (men fantasilösa) vapen. Spelet har ett skönt flöde med varierade miljöer och spelmoment. Tack vare rikligt med checkpoints känns det heller aldrig jobbigt att dö. Bilduppdateringen är stadig och grafiken funktionell och fyller helt klart sitt syfte utan att för den skull glänsa. Personligen gillar jag dessutom Mantels gulsvarta färgschema som kontrast till rebellernas mer traditionellt grågröna färger.
5373592220070811232859jpg623346808
Rebellernas vapen är generellt starkare än Mantels. Men förmågorna som kommer av nectar-missbruket jämnar ut läget.
Fordon och bristfällig AI
Slutsatsen blir ändå, trots dessa förtjänster, att Haze är bättre i teorin än i praktiken. För varje plus finns det minst ett minus.
   Fordonspartierna som då och då bryter av det vanliga skjutandet är exempelvis uselt gjorda. Banorna är snäva och linjära samtidigt som känslan i bilar och fyrhjulingar är under all kritik. Fysiken är alldeles för nyckfull för att det ska kunna bli något flyt i körningen. Det som borde varit välbehövlig variation är bara frustrerande.
   Haze absolut största brist är den ännu uslare AI:n. Stridskamrater såväl som fiender agerar korkat och irrationellt. Fienderna är stillastående och lättlurade och stormar ibland bara rakt fram som alltför villig kanonmat. Medhjälparna i sin tur irrar mest runt, stirrar in i väggar eller springer in i skottfältet framför en. Taktiskt krigande finns inte på kartan i Haze och striderna kommer därför aldrig i närheten av tyngden i spel som Gears of War, Halo 3 och Uncharted.
   Sedan finns det en rad mer svårdefinierade problem och buggar. Jag tänker på ljud som försvinner, flimrande detaljer i grafiken, segt ihopklippta mellansekvenser med mera. Haze hade behövt ett par extra månaders utvecklingstid bara för att få bort dessa mindre skarvar och kanter.
Roligare tillsammans med andra
Möjligheten att spela igenom kampanjen tillsammans med upp till fyra andra spelare hamnar däremot på pluskontot. Fler spelare ökar alltid underhållningen. Dessutom finns det ganska trevliga flerspelarmöjligheter online. Upp till 16 spelare kan strida mot varandra på sex banor med eller utan botar.
   I huvudspelläget, team assault, slåss rebeller mot Mantel-soldater och målet är att antingen själv genomföra en uppgift eller att hindra motståndarsidan från att göra det. Det kan vara att stoppa fångar från att fly från ett fångläger, att hindra uppskjutningen av en missil eller att skydda en nectar-reserv. Online, när merparten av det som är dåligt i kampanjen (AI:n, banstrukturen med mer) är bortskalat, märks det också tydligare att de grundläggande byggstenarna hos Haze är fullt funktionsdugliga.
51396200803141317441big1820757198
Bilsekvenserna består av fri körning längs linjära banor eller, som här, av ett rälsskjutarupplägg.
Ojämn underhållning
Haze har helt klart sina stunder men det griper aldrig tag. Spelets och handlingens premiss, nectar och den korrupta Mantel-armén, är bra. Genomförandet desto sämre. Den samhällskritik som finns är övertydlig och spelmomenten ojämna och uddlösa. Roliga partier blandas med frustrerande trista transportsträckor och den tyngd och spets som hade behövts för att lyfta upplevelsen ur mängden saknas genomgående.
   I jämförelse med det senaste årets bästa förstapersonskjutare bleknar Haze helt, men med tanke på samarbetsmöjligheten och onlineläget bjuder det egentligen inte på sämre underhållning än exempelvis det relativt nyligen släppta Army of Two.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • somnat1
    Livsnjutare "Det som hindrar Haze från att göra n... 2008-06-06
    • jag
      suspekt Nej, absolut inte. Jag tycker det är ... 2008-06-07
jag

suspekt

Journalist i Göteborg. Nu nyhetsreporter på GT/Expressen. Har arbetat på bland annat DN, GP och Hallandsposten. Skribent på Level 7 sedan 2004. Gillar rollspel, shooters och indie.
f93e266125638226a260f516af3b54b2
Genre
Action
Utgivare
Ubisoft
Utvecklare
Free Radical Design
Plattform
Xbox 360, Playstation 3
Prisjakt
Release
2008-05-23
Sammanfattning
plus
  1. Kontrollen till fots
  2. Onlineläget
  3. Co-op
  4. Nectar-konceptet
minus
  1. Fordonen
  2. AI:n
  3. Berättandet
  4. Bandesignen
6

Slutsats

Haze är varken dåligt, trasigt eller ospelbart. Mycket fungerar tvärtom precis som det ska. De brister som verkligen sticker ut är en korkad och ensidig AI samt ett gäng frustrerande fordonsbanor. Resten av spelet är faktiskt helt okej. Grafiken fyller sitt syfte och kontrollen till fots gör vad den ska, samtidigt som striderna oftast är roliga. Det som hindrar Haze från att göra något bestående intryck är att det aldrig tar ut svängarna eller gör det där lilla extra för att sträcka sig ut ur mängden. Sexan är svag men klarar sig för att Haze underhåller, särskilt om man är flera.
Bilder
ME00008331072
ME00008331022
ME00008331032
ME00006871672
ME00008331042
ME00008331052
ME00006871682
ME00008331012
ME00008331062
ME00008331112
ME00008331102
ME00008331082
5139142007071200353914bigjpg
513914200707120035042bigjpg
513914200707120035083bigjpg
513914200707120035134bigjpg
513914200707120035155bigjpg
513914200707120035186bigjpg
513914200707120035207bigjpg
513914200707120034550bigjpg
513914200707120034581bigjpg
513914200707120035218bigjpg
513914200707120035269bigjpg
5139142007071200352810bigjpg
#inlineditbutton