Det är snygga trepoängare, hårda dunkar och läckra dribblingar som skulle kunna få mig att följa en basketmatch. Annars är basket för mig en relativt ointressant sport. Därför borde väl ett spel som utlovar mängder med coola moves och skottkombinationer vara en fullträff. Eller?

Hårt mot hårt
NBA Ballers: Chosen One är basketspelet som inte fokuserar på långdragna matcher, på lagspel eller på taktik. Det erbjuder korta matcher, intensiva dueller och totalt onaturliga spelstrategier. Målet är att bli den utvalda – The Chosen One – och vägen dit är intensiv.
   Upplägget känns vid en första anblick intressant. Att skippa fulltaliga basketmatcher och istället satsa på rå street-basket à la ”White Men Can’t Jump” borde fungera bra. Ändå gör det inte det. Och det är egentligen inte 2 mot 2- eller 1 mot 1-upplägget det är fel på. Det är genomförandet.

Skapa en Baller
För den som aldrig spelat basketspel tidigare är Ballers: Chosen One redan från början helt ologiskt. Kontrollerna är knepiga och instruktionerna lyser med sin frånvaro. Och med tanke på att det bjuds på långt ifrån traditionell basket gissar jag att även erfarna spelare kan ha problem.
   Det finns fyra sätt att spela Ballers på; ensam mot datorn, mot en kompis hemma i vardagsrummet, mot en främling via Live eller i ett berättarläge. Och av de fyra alternativen är det endast online eller mot en kompis som skapar någon sorts spelglädje.
   Berättarläget är ett taffligt försök av Midway att introducera spelaren för kontrollerna och bjuda på någon sorts historia i soppan. Man får börja med att skapa en egen Baller – alltså en blivande champion. Några få modifieringar av utseendet erbjuds men skillnaden mot grundmodellerna av spelarna blir aldrig speciellt stora, trots att det går att ändra både kroppsbyggnad och ansikte. Den skapade basketspelaren ska sedan tilldelas olika attribut som gör den bra på olika saker. Det går exempelvis att skapa en dunkargud, en trepoängshjälte eller en sjuhelvetes dribblare. Attributen förbättras sedan under spelets gång ju längre in i berättarläget man tar sig. Dock får man själv inte påverka sin Ballers inriktning utan attributen utvecklas automatiskt av datorn. Varför utvecklarna inte gett oss friheten att själva förbättra spelarna är ett stort mysterium.

Speciellt är bra
Berättarläget börjar lite flashigt med att Chuck D, frontman för Public Enemy, i en fiktiv tv-show berättar om den häftiga tävlingen The Chosen One som erbjuder heta rookies möjligheten att kämpa mot kända NBA-hjältar och bli den utvalda. Sedan drar det igång, allt ackompanjerat av toner från flera Just Blaze-låtar och med Chuck D som kommentator. Min modifierade spelare slängs in i en ”1 mot 1”-match där målet är att nå först till 11 poäng.
   Det första som slår mig är att det är otroligt svårt att få någon djupledskänsla på planen vilket leder till att jag ständigt står en halv meter fel i förhållande till min motståndare när jag försöker blockera hans skott. Att min basketspelande karaktär dessutom försvinner ur kamerabild när jag springer ner i högra hörnet gör det rent omöjligt att navigera. Storstryk är bara förnamnet. Efter några matcher får jag ändå kläm på det hela och börjar så sakta utforska kontrollerna. Efter ytterligare några minuter börjar poängen bokstavligt talat dunka in. Men det tar ändå lång tid innan jag känner att jag har någorlunda kontroll på kontrollerna.

Combo combo
Sammanlagt består berättarläget av sex episoder med en handfull matcher i varje episod. Det är 1 mot 1, 2 mot 2 eller 1 mot 1 mot 1 som gäller i en salig röra. Vissa matcher varieras med specialregler där man kan tvingas skjuta ett visst antal trepoängare, använda bestämda kombinationer eller hindra motståndaren från att ta något enda poäng för att gå vidare till nästa nivå. Varje episod avslutas sedan med en boss i form av superkändisar som Dwyane Wade, Amare och Kobe. Själva kändismötet är en liten kick, speciellt för den som faktiskt har någon känslomässig relation till NBA-hjältarna. Men i övrigt är det tyvärr rätt slutstruket och enformigt.
   Uppiggande är dock de Act-a-Fool-förmågor som erbjuds under matchen. Lyckas man trycka på rätt knappar tillräckligt snabbt resulterar det i en superdunk följd av en liten snygg filmatiserad scen (som dock är för lång och efter ett tag endast känns irriterande). Flera lyckade superdunkar resulterar sedan i en superduperdunk som avslutar matchen. Med andra ord kan din motståndare ha ett ointagligt försprång och ändå förlora om superduperdunken kommer fram. En blivande superdunk kan avbrytas av motståndaren om denne genomför knapptryckningarna snabbare än den som försöker superdunka, så det gäller för båda spelarna att vara snabba med knapparna.

Har potential
NBA Ballers: Chosen One skulle egentligen kunna vara ett bra spel, men det känns som om Midway haft en bra grundtanke och glömt att finslipa på detaljerna. Berättarläget skulle ha kunnat vara lite mer engagerande. Att spela match på match på match bara för att få möta en kändis i slutet av episoden är inte lockande nog. Att man under berättarlägets gång kan låsa upp diverse kläder och bling-bling hjälper föga eftersom man ändå måste avsluta berättarläget för att kunna modifiera karaktären. Ska man bli The Chosen One vill man också någon gång känna sig utvald.
   Att spelet också dras med kameraproblem, långa laddningstider, störande mellansekvenser som inte går att trycka förbi, svårinlärda kontroller (som ju borde vara enkla om man satsar på ett spel som ska locka spelare att bara plocka upp kontrollerna och spöa på varandra i en 1mot1-match) och relativt ful grafik gör inte upplevelsen bättre.
   Jag tror att det här spelet möjligtvis kan locka inbitna NBA-fans eftersom det trots allt finns möjlighet att spela en riklig mängd olika NBA-spelare när man spelar mot datorn och inte är i berättarläge. Att spela mot en kompis är underhållande ett tag men definitivt inte så roligt att man är beredd att betala fullpris. Att Ballers ska slå igenom som ett lättsamt partyspel eller intressera någon som bara vill testa att lira basket på konsol ställer jag mig tveksam till. Då måste det bli mer lättillgängligt och underhållande och inte kosta mer än någon hundralapp.