Återupplev gamla klassiker.
Det var år 1980 som världens mest älskade och igenkända prick föddes. Sedan dess har Pac-Man engagerat och underhållit spelare över hela världen.
Namco, utvecklarna bakom Pac-Man, har gjort sig kända för sina oförglömliga arkadklassiker som än idag lockar fram starka nostalgikänslor hos spelare och i Namco Museum Remix spelar deras berömda maskot Pac-Man huvudrollen.

Det glada åttiotalet
Det är inte första gången Namco erbjuder en paketlösning med sina älskade retroklassiker. Bland annat släppte utvecklarna för två år sedan Namco Museum: 50th Anniversary innehållandes 14 klassiker.
Namco Museum Remix är precis som det låter en mix av spel. Det bjuds både på gamla arkadklassiker och nyproducerade alster i 3D.
Upplägget är simpelt. Pac-Man befinner sig på ett museum och kan gå in i sex olika rum eller avdelningar. Fem av rummen leder till nyproducerade spel med Pac-Man och ett leder till till en arkadhall med nio arkadmaskiner som var och en bjuder på ett klassiskt äventyr. Spel som Galaxian, Xevious, Gaplus och Super Pac-Man får mitt hjärta att slå dubbelslag.
Arkadspelen är varken extravaganta eller konstlade. Det är klassisk och härligt pixlig arkadgrafik precis som det ska vara. I samtliga spel går det att använda Wii-kontrollen och Nunchuck, endast Wii-kontrollen eller den klassiska kontrollen. I arkadspelen krävs inget viftande eller siktande så det är bara att välja vilken kontroll som känns skönast i handen. Och det är precis lika roligt som när jag var liten.

Spela klassiker som Pac-Mania, Super Pac-Man eller Xevious.
3D räcker inte
Retrospelen är det absolut intressantaste i Museum Remix. De övriga fem nyproduktionerna ger inte speciellt mycket underhållning. I samtliga spel står Pac-Man i centrum då han antingen kör rally, försöker samla prickar på en 3D-bana med hinder och spöken, försöker slå ihjäl krokodiler, knuffar fiender utför kanten på en fyrkantig platta eller skjuter aliens på en berg- och dalbaneliknande rutchbana.
Den mest underhållande nyproduktionen är just den sistnämnda som heter Galaga Remix. Det går ut på att Pac-Man glider längs banan samtidigt som han attackeras av en massa flygande aliens som mest liknar stora fjärilar. Det hela går sedan ut på att sljuta ner vad som än kommer ivägen - både för att samla så mycket poäng som möjligt och för att undvika att bli dödad av aliens som skjuter tilllbaka. När banan är avklarad höjs svårighetsgraden i en ny bana med nya utmaningar.
En annan av nyproduktionerna är Pac'n Roll där man ska rulla sig igenom en massa banor med hinder och spöken. På banan finns en massa gula prickar som ska samlas för poäng. På banorna kan man också plocka upp olika paket som ger Pac-Man olika förmågor som att flyga eller hoppa. Dessa förmågor kommer väl till pass då man stöter på olika typer av hinder.
Gjort för Wii
I de nya här nya spelen har krutet lagts på att integrera Wii-kontrollen och Nunchuck. Men i ärlighetens namn är det inte speciellt väl genomfört. Det ska viftas ibland och siktas ibland. Annars handlar det mest om att styra sin Pac-Man genom de olika banorna. Varje spel har olika svårighetsnivåer och vissa har belönats med bossar. Svårighetsgraden skiljer sig ganska rejält från de olika spelen men även om det ibland är utmanande och svårt är det sällan kul.
Det absolut roligaste är just arkadspelen och då känns det konstigt att Namco endast ebjuder nio klassiker. I andra retropaket har betydligt fler erbjudits och komplementet av 3D-spelen känns absolut inte tillräckligt.
Låt oss tävla
Att alla spel finns tillgängliga från början och att det går att spela multiplayer höjer naturligtvis värdet till viss del. Tyvärr är det inte roligare att spela två eller flera i det här fallet som i så många andra spel till Wii. Banorna känns bara utdragna och det uppstår aldrig någon riktigt kämparkänsla.
Därför saknar jag verkligen ett onlineläge. Att få möjligheten att placera sig på en lista tillsammans med andra spelare i världen och kämpa efter åtråvärda placeringar hade gjort att jag omvärderat det här retropaketet helt. Nu kan jag bara tävla mot mig själv och i bästa fall mot någon annan som gillar retro. Det är inte tillräckligt.