 |
||||||
|
 |
Mario Kart Wii
Skrevs 2008-04-17 14:00:00 av P-A Knutsson Flerspelarspelens konung.
Få spel är lika roliga som Mario Kart om man är ett gäng som lirar tillsammans. Dock tycker jag att serien har varit ojämn då jag älskat versionerna till Super Nintendo, Gameboy Advance och Nintendo DS, medan spelen till Nintendo 64 och Gamecube mest kändes som småunderhållande axelryckningar. Med andra ord borde jag inte gilla den här utgåvan då den mer eller mindre är Gamecubespelet med ett par nya banor – eller?
Återanvänd återvinning
Efter att ha startat Mario Kart Wii tar det inte många sekunder innan man är inne i sitt första race. Huvudmenyn är superenkelt upplagd och fyra stora block visar de alternativ som finns. För den ensamme är det Grand Prix som gäller. Från början finns där två retrotävlingar med gamla banor samt två cuper med nya banor. När de racen är avklarade låses ytterligare två cuper upp i vardera kolumn. I vanlig ordning finns det tre hastigheter att välja på, något som egentligen avgör svårighetsgrad. Väljer man att spela på 100cc i Grand Prix blir man även tvungen att köra med motorcyklar. Det fordonet är en av de större nyheterna i Mario Kart Wii, men jag tycker inte det tillför ett dugg förutom en körkänsla som skiljer sig något från bilarnas. Det finns 32 banor att välja på, varav hälften är nya och de resterande är från äldre titlar. De flesta nya banor är riktigt bra designade och bjuder på mängder med möjligheter till genvägar och fartökningar. Vad gäller de äldre banorna känns de just gamla, speciellt de nivåer som är hämtade från Mario Kart 64. Allt som är taget från DS-spelet fungerar bäst bland de äldre, medan banorna från SNES, GBA och GC alla är underhållande utan att bjuda på någon wow-känsla. Kontrollerade sladdar
När man köper Mario Kart Wii medföljer en bulkig plastratt som Wiimoten ska fästas i. Den är mindre plastig än väntat och ligger bra i händerna. Att spela med ratten, eller se andra sitta och styra med hela kroppen som på den gamla goda tiden, är skoj på ett fånigt sätt. Dessvärre tar det inte många lopp innan man inser att det både är lättare och roligare att styra med en gammal hederlig styrspak. Lyckligtvis har Nintendo varit generösa med kontrollalternativen och förutom ”ratten” kan man använda Wiimote med eller utan nunchuck, Classic- eller Gamecube-kontroll. Personligen föredrar jag helt klart det första alternativet. Själva kontrollen fungerar precis som vanligt, med det lilla tillägget att man kan göra trick genom att vifta med Wiimoten. Gasa, hoppa, slira och skjuta är det speltiden spenderas på. Man kan välja om slirningarna ska vara automatiska eller manuella, varav det första är enklare medan det andra ger möjlighet till fartökningar. Vana Mario Kart-förare ska helt klart välja manuell kontroll för att få den rätta känslan. Flerspelarspelens fader
Huvudanledningen till att spela Mario Kart är dess suveräna flerspelarlägen. Att sitta fyra personer i samma rum och tävla mot varandra går inte att tröttna på, oavsett om det är race eller ballongstrider som gäller. I den här utgåvan går det att vara fyra personer på delad skärm i Race eller Battle. Det förstnämnda går såklart ut på att komma först i mål, medan det andra handlar om att skjuta bort motståndarnas ballonger alternativt samla mynt. Mario Kart är en serie som jag länge ansett som en av de bästa ”sitta bredvid varandra i soffan och bråka och garva”-titlarna. Jag har även varit väldigt tveksam till om spelet skulle ha samma känsla online. Jag hade fel. Nintendos onlinechock
Det är minst sagt förvånande när två av fyra val i huvudmenyn består av onlinealternativ. Under den ena rutan gömmer sig rekord och spöknedladdningar, medan den andra leder till spel mot andra. Att köra online fungerar riktigt bra. Upp till tolv spelare kan mötas i antingen race, myntsamling eller ballongstrid. Det går att skapa egna rum och bjuda in ens kompisar, men i vanlig Wii-ordning måste man knappa in deras vännerkod. Det är i och för sig inte hela världen, men det är segt att man inte kan lägga till folk som man haft jämna och roliga matcher mot. Det finns såklart ingen möjlighet att prata under spelets gång eller i lobbyn, men det finns ett par färdigskrivna meddelanden man kan visa. De flesta består av namn på banor och spelsätt, men det finns även en bunt typiskt Nintendosnällfjantiga uttryck. Försök hålla er för skratt när Miis viftar och utbrister ”You’re all so fast!”, ”So exciting!” och ”The red team rules!” i pratbubbleform. Vill man säga något elakt är ”Grr! No fair!” det närmaste man kan komma. Perfekt för Wii
Att betygsätta Mario Kart Wii är oväntat svårt, jag har lika lätt att motivera en fyra som nia i betyg. Spelet är välgjort och underhållande, men det är samma Mario Kart som vi kört i alldeles för många år nu. Har ni ledsnat på konceptet finns det med andra ord inte ett dugg att hämta här. Däremot passar det perfekt till de typiska Wiispelarna. Det fungerar utmärkt för både förfest- och familjespelande då vem som helst kan vara med och tampas om segern i sitt första race. Självklart vore det kul med fler förbättringar och nyheter, men samtidigt behövs det inte. Jag skulle i och för sig vilja ha mer utmanande körning och bättre fartkänsla, fast då tappar spelet istället sin lättillgänglighet. Nintendo Wii har fått ännu ett superbt familjespel, men med den här titeln kan även mer tävlingsinriktade personer få ut en del tack vare onlinefunktionen. Det är inte många nyheter vi får, men skoj är det ändå.
5 Kommentarer
Mario Kart Wii
Sammanfattning
|
  Prisjämförelser
|
 |
||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||
Facebook
Twitter
E-post
cmd
