År 1997 blev Tamagotchi årets julklapp. Över hela världen frodades virtuella hundar. Det gullades, klappades, kelades, rastades och matades.
   Åtta år senare när minnena av de virtuella hundarna börjat lämna folkets medvetande dök Nintendo upp med sin superhit Nintendogs. Spelet sålde slut i flera butiker på bara ett par dagar. Plötsligt kunde hundälskare åter igen bära runt på söta och tillgivna vovvar.
När nu Puppy Luv dyker upp till Wii frågar jag mig: går det verkligen att skapa en relation till en virtuell hund på en stationär konsol?

Mitzy och jag
Jag minns fortfarande min första hund i Nintendogs. Han blev en kompensation för den Tamagotchi jag aldrig fick köpa. Mitzy blev min trogna lilla Chihuahua under några veckor tills intresset och engagemanget från min sida dog ut.
   Puppy Luv bygger på exakt samma princip som Nintendogs och andra liknande djurägarsimulatorer. Dock är Puppy Luv: Your new best friend till Wii ett otroligt avskalat och förenklat spel.
   I grunden går det ut på att ta hand om sin hundvalp. Mata, tvätta, rasta, leka. Från början finns sex olika raser att välja mellan. Två kan låsas upp under spelets gång.
För att förgylla vardagen går det att med sin valp delta i två olika tävlingar – en i lydnad baserad på olika trick och en i hinderlöpning (agility).
   I båda tävlingarna börjar man som nybörjare och kan lära sig fyra trick och fyra hinder. För att komma vidare till nästa nivå måste man placera sig på första plats i respektive tävling. För varje avklarad nivå låses nästa svårighetsgrad upp med fyra nya trick och hinder. Det finns tre nivåer i varje tävling och totalt kan valpen alltså lära sig tolv trick och tolv hinder.

Bra kontroller
Under momenten då du tävlar med din valp kommer Puppy Luv och Wiis kontroller verkligen till sin fulla rätt. Varje trick och har en egen rörelse som utförs med wiikontrollen. Det kan exempelvis handla om att rita en cirkel, med kontrollen riktad mot tv:n, för att hoppa igenom ett runt hinder eller rita en halvmåne två gånger för att få hunden att dansa.
   För att genomföra de olika tävlingarna måste man sedan utföra de olika rörelsekombinationerna så snabbt och precist som möjligt. Ju snabbare du gör rätt rörelse desto mer poäng får du. Är du slarvig fattar inte hunden vad den ska göra. Den lättaste hinderbanan innehåller ett tiotal hinder vilket innebär tio rörelsekombinationer på raken.
   Just hinderbanorna är lite enklare eftersom det är samma banor varje gång. Det är inga problem att efter några omgångar mata in hinderordningen i minnesbanken. Trick-tävlingarna är lite knepigare eftersom slumpen avgör kombinationen av trick och därmed vilka rörelser som ska utföras.

På tok för kort
Trots att det i början är lite knepigt att komma ihåg alla rörelser (vissa är dessutom väldigt lika varandra) tar det inte lång tid innan de är inövade. Därmed är högsta svårighetsgraden nådd på ett par timmar. Då tar också det roliga slut. Har du en gång vunnit på högsta nivån så kan du varken vinna några mer prispengar, även om du hamnar på första plats, eller få tillgång till fler utmaningar. Att två nya valpar låses upp när du nått högsta nivån på respektive tävling ger inte speciellt mycket spelglädje. Alla hundar ser i princip likadana ut, det enda som skiftar är färgen, och de har varken speciella egenskaper eller färdigheter.
   Det enda du kan göra när tävlingarna är genomförda, om du inte vill fortsätta tävla för sakens skull och få träningsvärk i Wii-armen, är att ta hand om valpen och köpa nya kläder till den för de futtiga pengar som på regelbunden basis tickar in på kontot.
Alternativet är att skaffa en ny valp och börja om från början – igen och igen och igen.

Vart är resten?
Jag hade rätt stora förhoppningar på Puppy Luv. Det finns så otroligt stor potential för den här typen av spel. Tänk om det till exempel fanns ett onlineläge där man kunde träffa andra hundar i parken, möta motståndare i arrangerade tävlingar, skapa egna hinderbanor eller bara chatta och umgås med andra hundägare. Tänk om det funnits fler raser och om de haft egenskaper som påverkar utgången i träningen och tävlingarna. Tänk om det funnits möjlighet att lära sin valp egna trick och skapa egna rörelsekombinationer. Spelet har tidigare släppts till Nintendo DS och PC med fler valmöjligheter. Varför Wii får en så avskalad version förstår jag inte alls.
   Det här är ett barnspel och naturligtvis är det viktigt att det är enkelt och lättillgängligt. Men som det är nu är det bara kort och tråkigt. Det som finns kvar när tävlingarna är avklarade är en virtuell hund med en töntig garderob.
   Puppy Luv passar förmodligen mycket bättre på bärbar konsol. De hundarna kan i alla fall följa med ut på stan.