Stridsropen skallar. Överallt hörs ljudet från smattrande kulsprutor, detonerade bomber och brummande flygplansmotorer. Motelden är hård och hänsynslös. En viftning med nunchuken och soldaten snurrar runt på marken, parerar ett inkommande skott. En snabb knapptryckning och ett stort bombplan lyfter - svävar in över fiendernas bas. Tungt faller bomberna ner över de stora byggnaderna och sveper bort allt synligt motstånd. Segerns sötma är som honung på min tunga.

Från liten till stor
Att utveckla ett krigsspel med tredjepersonsvy för en konsol vars kontroller känns givna för partylir och aktivitetsspel är ett vågat tilltag. Men faktum är att det kan fungera riktigt bra och Battalion Wars 2 är ett tydligt exempel på det.
   Spelet är uppbyggt på ett kampanjläge för singelspel och ett multiplayerläge för onlinespel. Singeldelen är uppdelad på sex kampanjer där striderna utförs på land, till havs och i luften.
   Som spelare kontrollerar man en hel armé av olika enheter och med enkla knapptryckningar tilldelas trupperna olika kommandon. När som helst kan man ta kontroll över vilken av enheterna som helst; hoppa in i ett flygplan, dyka ner i havet med en ubåt eller storma en bas med någon av soldaterna. Sedan gäller det att med bästa möjliga strategi besegra motståndaren vilket oftast handlar om att försvara den egna basen eller ta över fiendens. Olika uppdrag kräver olika strategier och alla tillgängliga enheter har styrkor och svagheter som man måste ta hänsyn till under spelets gång.

Kanonmat utan hjärna
Uppdragen är till en början väldigt enkla, nästan för enkla. Det behövs egentligen inget strategitänk alls för att klara av dem. Det går lika bra att bara skicka in hela armén och skjuta på allt som rör sig. Men när den första kampanjen är över och nästa tar vid ökar svårighetsgraden rejält. Då gäller det verkligen att använda rätt enheter vid rätt tillfälle och gärna skicka dem på olika mål samtidigt. Det blir emellanåt rätt stressigt och kräver eftertanke och koncentration men fungerar riktigt bra.
   En nackdel med stridssystemet är dock att trupperna är lätta att skicka in i strid men svåra att kalla tillbaka. I och med att det bara går att kalla trupperna till den plats din kontrollerade enhet befinner sig på är det helt omöjligt att ge några snabba reträttorder. Smartast är att försöka hålla hela truppen sammanhållen och helt enkelt låta enheter som är ”ömtåliga” stå kvar en bit bakom förtruppen tills det lugnat ner sig.

Teaterlektioner sökes
Generellt sett gillar jag när spel bjuder på utmaningar. De första banorna kändes egentligen alldeles för enkla och jag blev till en början besviken. När svårighetsgraden sedan höjdes kändes det bättre. Dock är jag ändå inte riktigt nöjd.
   Anledningen är att varje uppdrag innehåller flera olika delmål som ska uppnås i tur och ordning, en del riktigt knepiga. Det är bra. Att det inte går att spara efter varje uppnått delmål är däremot inte lika bra. Det är lätt att misslyckas med ett av delmålen och då måste hela uppdraget spelas om. Frustrationen växer stadigt i takt med antalet omspelningar.
   Ett annat frustrationsmoment är att en del av berättarrösterna är så dåligt gjorda att det är en pina att lyssna på de klichéartade konversationerna. Tyvärr gör det också att jag tappar fokus på historien som förmodligen hade varit mer njutbar med bättre skådespelare.

Battalion går online
Att lira igenom kampanjerna ger bra träning inför det som komma skall. För det är inte i singelplay som Battalion Wars 2 är som bäst. Till skillnad från föregångaren till Gamecube så har Wii-versionen alltså belönats med ett multiplayerläge.
   Det går att spela på tre olika sätt; Skirmish, Assault och Co-op. Skirmish innebär att du på tid ska skjuta ner så mycket av din motståndares trupper som möjligt. Ju mer du har ihjäl desto mer poäng får du. I Assault gäller det att ta över den andra spelarens bas, alternativt försvara sin egen beroende på vilken sida du väljer att spela på. Det tredje alternativet går ut på samarbete där man spelar tillsammans med någon annan för att med gemensamma krafter klara av ett uppdrag – lite som en förlängd kampanj över nätet. Nackdelen är att det inte går att spela två spelare lokalt på samma Wii. Däremot är det enkelt att lägga till sina vänner på en kompislista online, men det kräver alltså att vännen sitter på en egen konsol.
   Av just den anledningen är inte samarbetsläget speciellt roligt och personligen föredrar jag att tävla mot andra, inte med.

Vifta, vifta, sikta, skjut
Något som däremot fungerar förvånansvärt bra är kontrollerna. I stort går det ut på att vifta och sikta med båda kontrollerna samtidigt och en del träning krävs för att få in den rätta snitsen. Men när det väl sitter är det enkelt och logiskt. Nunchuken används för att springa, hoppa, rulla och låsa siktet på önskade mål. Siktandet och skjutandet sköts med wii-fjärrkontrollen och alla kommandon över dina trupper utförs med A-knappen. Resultatet blir att man sitter med händerna utsträckta mot teven större delen av tiden - viftar, lutar och skakar.
   Trots att det är mycket att tänka på känns det lättmanövrerat. Att flyga är dock i början riktigt knepigt och otaliga gånger kraschar planen mot marken. Men när man väl får till det och planet gör en vältajmad roll i luften innan det släpper sina bomber över fiendens bas ser det riktigt snyggt ut.

Gulliga stridsmaskiner
Bortser man från frustrationen över att det inte går att spara under de olika uppdragen i kampanjerna, att det bara går att spela med kompisar som sitter på en annan konsol i samarbetsläget, att stridssystemet skulle må bra av en översyn och att en del av skådespelarna som ligger bakom berättarrösterna borde ta teaterlektioner, finns det inte mycket att klaga på när det gäller Battalion Wars 2. Grafiken är riktigt snygg och tilltalande trots att den är gullig, med seriefiguresenheter i 3D, och att den är långt ifrån verklighetstrogen. Min första tanke när jag körde igång spelet var att den charmiga designen gav ett oseriöst och barnsligt intryck. Men efter bara en stunds spelande känns den fluffiga grafiken naturlig och den tar inte alls bort seriositeten från det avancerade och roliga spel som Battalions faktiskt är.