Den 28 september släppte Sonic Circus sitt debutalbum med samma namn. Soniq Circus består av medlemmarna Calle Lennartsson (sång), Marcus Enochsson (gitarr), Christer Ugglin (trummor), Mathias Beckius(keyboard) och Markus Nilsson(bas).

Bandet bildades någon gång runt sekelskiftet och hette till en början TP380. Förra året bytte bandet namn till det namn de har idag och efter en hyfsad placering i en musiktävling blev de signade av Progress Records. Soniq Ciscus spelar proggresiv rock med influenser av symfonirock och metal.

Plattan består av sju spår där låtarna är tre till åtta minuter långa. Det första som slår mig när jag sätter i skivan och lyssnar på första låten är att det känns aningen tamt. Det känns som om det är något som fattas, en tyngd och en tydlig grund att stå på. Låtarna bygger på tämligen komplicerade taktarter och det kommer fram mest i basen och trummorna. Nu ligger tyvärr båda dessa instrument ganska långt bak i ljudbilden så att man missar lite av det geniala i de takter som spelas. Istället har man valt att höja upp synten ganska kraftigt och i vissa partier blir det lite väl övertydligt och ibland bara grötigt.

Låtmnaterialet på skivan är dock bra. Framförallt utmärker sig spåren An Idiot, Revolution och Colliding Stars som trots skönhetsfläckarna fastnar i minnet efter ett par genomlyssningar. Proggressiv tenderar att vara ganska svårlyssnad med långa låtar och långa solon men Soniq Circus lyckas hålla tempot och intresset uppe även i de långa åttaminuterslåtarna och det är starkt. Tror man att man ska tokdigga musiken direkt får man däremot tänka om dör denna platta kräver sin tid i cdspelaren för att göras rättvisa. Man tjänar väldigt mycket på att lyssna igenom albumet ett par gånger för det växer för varje gång. Det är nästan så att man förstår varför den är mixad som den är men det når inte hela vägen fram.

Som debutalbum är detta verkligen stabilt med bra låtar men kanske lite sämre arrangemang. Är det något man ska tänka på till nästa gång så är det att rensa upp i ljudbilden och bestämma sig för vad det är man vill förmedla. Jag ser gärna en tydligare trumbild och en nedtoning av synten på samtliga spår och gitarren som ibland är helt genial får gärna bli lite tydligare den med. Till syvendes och sist så tänkte jag mig ett betyg som hamnar på en 7:a av 10. Det är en stabil platta, helt klart värd att lyssna igenom för det inbitna fanet av genren.

Vill du veta mer om Soniq Circus besök deras hemsida: www.soniqcircus.com... Där finns smakprov från skivan att ladda ner gratis.