Sedan Super Power startades våren 1993 har mycket hänt. De två största händelserna kanske är namnbytet till Super Play år 1996 och avhoppet av stora delar av redaktionen i slutet av 2004. När före detta chefredaktören Tobias Bjarneby hoppade av för att grunda Reset tog Tommy Rydling över. Han hade plötsligt ansvar för Sveriges äldsta tv-spelstidning, men saknade skribenter. En intenisv skribentjakt påbörjades och snart var en ny redaktion bildad. Okända förmågor skulle fylla ut tomrummet efter några av Sveriges mest kända skribenter.

Fokuserade konkurrens
Ett drygt år har gått sedan dess. Reset har blivit Level och har IDG i ryggen. Fem speltidningar har blivit fyra. Konkurrensen har minskat i antal, men blivit mer fokuserad. Hur ser Tommy Rydling på speltidningsbranschen idag? Vi beslöt oss för att fråga ut honom.

Hur skulle du vilja beskriva Super Play? Vad skiljer er från konkurrenterna?
- Super Play är en tidning som tar avstamp i kärleken till spel. Vi drivs av lusten att förmedla den kärleken till våra läsare. Jag tror vi ibland kan ha ett mindre komplicerat förhållande än andra till det vi gör.
   
Tobias Bjarneby tycker att det känns "surrealistiskt" att läsa Super Play idag då den "står för någonting helt annat idag än när vi gjorde den". Hur tycker du själv att tidningen utvecklats sedan du blev chefredaktör?
- Först vill jag säga att jag självklart förstår hans känsla av surrealism. Super Play var ju hans tidning och jag är väldigt tacksam att han skapade den, vilket jag även har sagt till honom.
   Angående utvecklingen sedan jag blev chefredaktör skulle jag vilja peka på framför allt två saker: dels tycker vi att det är både roligt och spännande med allt som händer i Sverige, som Dreamhack, Nintendo-SM, Nordic Xbox League och Swedish Game Awards (listan kan göras hur lång som helst). Dels så har vi en avslappnad attityd och vågar bjuda på oss själva och bringa lite humor till speljournalistiken.

Vad tycker du själv om konkurrenterna Level och Gamereactor?
- Game Reactor är ju en tidning som existerar på helt andra premisser eftersom det är en gratistidning. Givet det så tycker jag att den håller en hyfsad kvalitet. Level är en värdig konkurrent.

Ni är den äldsta och kanske mest välkända speltidningen i landet, men har nu över lag de minst erfarna och minst namnkunniga skribenterna. Hur ser du på det? Är det ett problem?
- Snarare tvärtom. Det som hände var att Super Play fick en nytändning tack vare ett nytillskott av hungriga människor med friska idéer och annorlunda vinklar.
   
I kvällspress har det länge varit en strategi att göra journalisterna till kända namn genom att gärna ha med dem på bild bredvid sitt intervjuoffer, låta deras åsikter bli egna artiklar och låta dem uttala sig som experter. Detta är något som era konkurrenter använder sig en hel del av och ni har försökt att lansera några av era skribenter på samma sätt (till exempel Alfred Holmgren). Varför är det så viktigt att göra skribenterna till "kändisar"?
- Jag vet ärligt talat inte vad du menar med att vi har försökt att "lansera" Alfred Holmgren. Experter är vi ju alla på sätt och vis eftersom vi besitter en väldigt stor kunskap om spel och spelbranschen i stort. Att göra skribenterna till kändisar har inget egenvärde i sig. Däremot tror jag det är mycket viktigt att göra dem kända för läsarna: alltså att skapa en personlig relation till läsarna. På så vis kan läsarna känna att de är med i en gemenskap där de är varmt välkomna. Det är också bra om de lär känna de individuella skribenterna så väl att läsarna förstår att åsikterna i tidningen kan variera beroende på vilken skribent som tar till orda.

Det jag menar med att lansera en skribent är att låta honom/henne hamna i fokus i artiklarna. Det kan vara genom att ha bilder på hur personen besöker spelmässor eller utvecklare eller hur artiklarna är
skrivna med skribenten själv som en viktig del av innehållet. Behövs det verkligen mer än ett namn under texten för att läsarna ska lära känna skribenterna?
- Ja, det tycker jag. Subjektivitet är ett ledord för oss på Super Play; det vill säga vi skriver utifrån våra egna upplevelser och utgår från oss själva. Det blir både ärligare och roligare läsning med bättre närvarokänsla på det viset.
   Sedan stämmer det absolut att till exempel Alfred Holmgren, Mats Nylund och Tomas Gunnarsson förekommit frekvent på bild i tidningen, och det är ett bra sätt att få in lite människor i tidningen och, återigen, skapa den där länken mellan oss och läsarna som jag tror är så viktig och vet är så uppskattad.

Ni har lagt till titeln "Sveriges största tv-spelstidning" i toppen på era omslag. Känner ni av att Level är er i hälarna?
- Det beror på hur man definierar "i hälarna". Men det korta svaret är nej.

Apropå den titeln; Gamereactor har "Sveriges största speltidning". Vem av er är störst egentligen?
- Jag vet inte vilka kriterier Game Reactor går efter. Själv anser jag att det är antal sålda exemplar (som redovisas av det oberoende mätbolaget TS) eller antal läsare (som redovisas av lika oberoende Orvesto) som räknas. Eftersom Game Reactor är gratis kan de inte mäta sålda exemplar. I senaste Orvesto (2005 helår) hade vi däremot 58 000 och Game Reactor 48 000 läsare. Går man efter antal sålda exemplar så är PC Gamer störst i Sverige.

Designen av Super Play har inte ändrats speciellt mycket på länge. Är det inte dags snart?
- Jag tycker nog att den har ändrats en hel del, gradvis, sedan jag tog över. Vi har infört många nya formelement och ett nytt sätt att tänka i många av våra avdelningar. Och den här förnyelseprocessen fortsätter i nummer 124.

Hur har reaktionerna varit efter att er skribent Oskar Smulski gått in för att ge homosexuella gamers ett namn i Super Play nummer 122 (krönikan "Ensam bögcowboy på spelprärien")?
- Två homosexuella läsare kände att krönikan spädde på steroetyperna om homosexuella, så de skrev en välformulerad insändare som vi publicerade i nummer 123, där även Oskar Smulski ger svar. I övrigt har reaktionerna bara varit positiva.

I senaste numret av Super Play (nummer 123) finns det inte en enda renodlad annons från ett spelföretag. I övrigt är det bara sju sidor annonser och då mestadels från spelbutiker. Har ni svårt att locka annonsörer till Super Play? Vad beror det på?
- Inte svårare än andra tidningar generellt. Sen får man tänka på att vi fortfarande tar bra betalt för våra annonssidor - precis som en marknadsledande tidning ska göra. Och att maj är en rätt seg månad i vakuumet precis innan E3.
   
Hur pass avgörande är antalet läsare för er? Skulle ni få in många fler annonsörer om ni skulle kunna uppvisa bättre siffror eller är det framför allt en fråga om att få in pengar från prenumeranter och lösnummerköpare?
- Antalet läsare är självfallet viktigt. Dels för att det är annonsdrivande och dels för att en stor del av inkomsten kommer från den faktiska försäljningen av tidningen.

Hur ser du på framtiden; kommer vi ha fyra speltidningar även om till exempel tre år? Kommer den svenska marknaden räcka åt er allihopa?
- Jag blev inte förvånad när det plötsligt blev en tidning mindre på marknaden. Och jag tror att med fyra tidningar på marknaden är det åtminstone 1 som inte bedrivs med sund ekonomi - så om alla förlag ställer lika hårda krav på lönsamhet så tror jag att ytterligare en tidning av dagens 4 kommer att falla bort inom ett treårsperspektiv. Sedan kommer det alltid komma och gå mindre långlivade konkurrenter som det har gjort de senaste 10-12 åren, såsom Missil, Spel för Alla, PC Player, PSX Player, GamePro, PC Gaming World, Noob och Incite PC Games.

Tre speltidningar istället för fyra snart? Det betyder att du inte tror att både Level och Gamereactor kommer överleva? Vilken av dem tror du kommer klara sig kvar?
- Du frågade om ett treårsscenario, och då tror jag som sagt att någon av de etablerade tidningarna kommer att behöva se över sin ekonomiska situation på något vis.

Hur skulle du vilja att Super Play utvecklas de närmsta åren?
- I samma riktning som vi redan börjat gå: mer överraskande, livlig, underhållande och Sverigekär.