Det har vid det här laget släppts två nummer av Level. Tidningen består av en ihopslagning av speltidningarna Reset och Player1:s redaktioner med IDG som distributör och annonsansvarig.
 Tobias Bjarneby började skriva om spel redan 1991. Med 15 år i branschen är han inte bara en av Sveriges mest erfarna utan också en av de mest inflytelserika speljournalisterna i landet. |
En tidning fattigare
Sverige har med andra ord blivit en speltidning fattigare i vår, men viktigare än antalet tidningar är frågan om vi nu har samma bredd på spelbevakningen. I det senaste numret hade medarbetare från före detta Player1 skrivit 18 av de 98 artiklarna i tidningen (enligt de artiklar som har en uttalad skribent). I första numret var uppdelningen ungefär likadan. Det är därför ingen slump att Level känns väldigt mycket som en fortsättning för Reset med ett lätt stänk av Player1. Bra för dem som gillade Reset och troligtvis också för den breda massan och därmed också annonsörerna. Tråkigare för Player1:s fans.
Vi lät Levels chefredaktör Tobias Bjarneby ge sina svar på de frågor vi hade om tidningen och den svenska speltidningsbranschen.
Vad ska särskilja Level från det befintliga utbudet på den svenska speltidningsmarknaden? Vad är er styrka?
– För mig måste det vara en upplevelse att bläddra i en tidning. Jag vill känna någonting när jag läser texter och tittar på bilder. Det kan handla om glädje, nostalgi, begär, vad som helst. Men när jag läser svenska speltidningar känner jag sällan någonting alls. Med Level vill vi ändra på det.
– Sedan är det förstås en konkret styrka att vi har Sveriges överlägset mest erfarna redaktion. Den relation vi har till våra läsare har vi byggt upp under många år, och den kan ingen av våra konkurrenter matcha.
Finns det plats för tre så stora aktörer som Level, Super Play och Gamereactor i ett land som Sverige? Räcker annonsmarknaden till? Kommer alla tre finnas kvar om tre år?
– Vi får väl se. Tre år är en lång tid i spelvärlden.
Hur ser du på era konkurrenter Super Play och Gamereactor?
– För mig är det mest surrealistiskt att läsa Super Play. Tidningen står för någonting helt annat idag än när vi gjorde den.
– Gamereactor är en tunn gratistidning, och har förstås ett helt annat fokus än ett magasin som folk betalar för. Jag tror aldrig vi sett varandra som direkta konkurrenter.
Men ni konkurrerar ju om annonsplatser. Det är trots allt väldigt viktigt även för er som har läsare som betalar för innehållet.
- Pratar vi bara om annonspengar kan man se allt från tv till helt andra sorters tidningar som våra konkurrenter. Och i det sammanhanget är Gamereactor långt ifrån det största hotet.
Ett sätt att se på hur det gick efter att ni lämnade Hjemmet Mortensen är att er satsning på Reset inte fungerade och att ni nu är tillbaka ungefär där ni var med Super Play, men under IDG istället. Hur ställer du dig till den versionen av händelseförloppet?
– Det är lustigt hur många teorier det finns om Reset Media och hur många spelintresserade som plötsligt vet allt om hur förlagsbranschen fungerar. Reset Media ger ut två månadstidningar, precis som vi gjorde under 2005, med skillnaden att vi har en delägare som bidragit med nya möjligheter, framför allt vad gäller annonsförsäljning och distribution. Det vi har nu är verkligen det bästa av två världar.
Jag förstår att du inte kan gå in på den exakta dealen mellan företagen, men i stort sett har ni anlitat IDG för annonsförsäljning och distribution och för det får de en del av kakan?
- IDG är delägare i Reset Media, vilket i praktiken innebär att vi gör det vi är bäst på och IDG gör det de är bäst på. Att driva förlagsverksamhet på egen hand har sina fördelar, men det innebär också att mycket tid och kraft går åt till olika former av administration. Jag vill kunna koncentrera mig på att göra speltidningar, och det kan jag göra nu.
Vad har satsningen på Reset lärt dig?
– Framför allt har det senaste året lärt mig mycket om hur man driver ett tidningsförlag. Det har varit ett otroligt intressant år ur den synvinkeln.
Lite mer konkret; gick det som ni hade tänkt er? Eller hade ni kunnat göra något annorlunda? Vad i sådana fall?
- Reset Media gick enligt planerna när IDG tog kontakt med oss, men vi såg ganska snabbt alla möjligheter som ett samarbete med dem skulle innebära. Och när jag jämför första numret av Level med det sista av Reset märker jag tydligt de positiva förändringarna som samarbetet hittills inneburit. Vilket gör mig både glad och stolt. Level är det närmaste mina speltidningsdrömmar jag kommit.
Reset hade inte Tidsam som distributör, vilket gjorde att tidningarna var ganska svåra att få tag på. Går det att starta en ny tidning idag utan stöd från dem?
– Det gör det definitivt. Distributionen är långt ifrån det enda som avgör hur framgångsrik en tidning blir.
Hur har samarbetet med Player1-gänget fungerat?
– Det fungerar precis så bra som jag hade hoppats på. Samarbetet skulle aldrig kommit på tal om det inte redan funnits en ömsesidig respekt mellan redaktionerna.
När man läser första numret av Level så slås åtminstone jag av hur lite Player1 det känns. Allt från layout till texter känns väldigt Reset. Är det ett medvetet val för att försöka locka fler läsare?
– Vi tog de bästa bitarna ur båda tidningarna och resultatet blev det här. Det finns förstås en tanke bakom varje del av Level, men i grund och botten gör vi en tidning som vi själva tycker väldigt mycket om. Jag tror att det är det enda sätt man kan bli riktigt framgångsrik på. Man måste våga gå på känsla.
Ni är en väldig massa skribenter nu, är det inte risk att det blir för många kockar? Behöver ni så många?
– Det är inget problem, utan en tillgång, att ha så många duktiga medarbetare. Tack vare dem kan vi göra en tidning som täcker alla sidor av spelindustrin.
Hur många av er är heltidsanställda för att jobba med Level?
– Ett tiotal personer spenderar större delen av sina dagar på Reset Media. Exakt hur deras tid är fördelad och vad de har för anställningsformer varierar.
Det verkar vara en väldigt infekterad stämning mellan många av Sveriges speltidningsjournalister just nu. Vad är orsaken till det?
– Jag kan bara tala för mig själv, och jag har stor respekt för människor som verkligen brinner för en sak och dessutom gör någonting kreativt av det. Och nästan alla speltidningsskribenter jag träffat är eldsjälar som älskar spel lika mycket som jag gör. Men vi lever i ett fritt land och om någon vill slösa tid och energi på att hitta brister hos andra skribenter, istället för att koncentrera sig på att skriva bättre texter själv, så visst. Jag vet bara att det finns så många effektivare och roligare sätt att utvecklas på.
Sist måste jag ju fråga om namnet. Ni valde att heta Level. Vi heter Level 7 sedan flera år tillbaka. Ser du inte något problem med det?
– Nej, vi anser inte att det finns någon risk för förväxlingar.
Tre aktörer som kommer finnas länge
Att det finns plats för tre speltidningar i Sverige är jag helt övertygad om. Super Play har funnits så pass länge för att vara säkrade i branschen ett bra tag fram över och Gamereactor har en tillräckligt stor upplaga och spridning för att de också ska vara givna i tidningshyllorna. Level har en väldigt bra möjlighet att ta den tredje platsen. De har kunniga och erfarna skribenter som har bra kontakter i spelbranschen världen över. Det tillsammans med IDG i ryggen bör säkra deras existens. Så även om vi inte längre har "entusiasttidningen" (som Level kallar den) Player1 så finns det tre speltidningar för oss att välja mellan, som alla kommer ha chans att bli långvariga bekantskaper.
| 
Uglúk
