 |
||||||
|
 |
World of Warcraft
Skrevs 2005-02-06 03:23:00 av Erik Hansson Någonting måste göras. Människornas plats i Azeroth är inte längre självklar. Från insidan hotas de av förrädare och rövarband, utifrån består hotet av de ondskefulla Burning Legion och attacker från orcher, troll, odöda och de minotaurliknande taurens. Geranek, en människopräst som länge levt ett stilla liv bestämmer sig för att bli en av de många frivilliga som ställer sig till mänsklighetens förfogande i kampen mot ondskan.
Endast iklädd en vit särk och en stridsklubba anländer han till den lummiga dalgången Northshire. Stora träd sträcker sina kronor mot himlen och i skogsbrynet skuttar kaniner sorglöst omkring. Ett stort stenkloster står som ett nav i mitten av dalen. Utanför på gårdsplanen har handelsmännen ställt sina vagnar och säljer vapen, rustningar, mat, dryck, väskor och mycket annat. Allt ackompanjeras av en talrik kör av fågelsång. Äventyret börjar i en idyll.  En idyll med ett slagfält
Jag lägger märke till att en välbepansrad vakt vid namn Deputy Willem vill prata med mig. Han välkomnar mig till platsen och kampen och ber mig prata med en Marshal McBride inne i klostret. Av honom får jag höra att den vackra dalgången inte är helt utan problem. Kobolds, en råttliknande varelse som går upprätt på två ben, har börjat plåga invånarna i dalen och det blir min första uppgift att ha ihjäl ett gäng av dem för att visa mig duglig. Utanför klostret hittar jag en annan man som vill äta vargstek och jag lovar honom att passa på att slakta vargar när jag ändå slåss mot kobolderna. Jag markerar den varelse jag vill anfalla, trycker på en symbol som motsvarar min skadebesvärjelse och ser hur en gul energiblixt träffar kobolden. Innan han hunnit fram till mig har jag hunnit träffa honom med ytterligare två blixtar och han blir sedan en lätt match för min stridsklubba. Denna procedur upprepas sedan tills jag är klar med uppdragens mål. Runt omkring mig springer mängder av andra frivilliga runt och utför precis samma uppgift. Varg- och koboldlik ligger utspridda överallt. Det liknar mest ett slagfält. Liten skillnad på karaktärer
Tillbaka hos mina uppdragsgivare får jag belöning i form av pengar, ett par skor och erfarenhetspoäng, som så småningom leder till att jag går upp en nivå och därmed automatiskt blir bättre i mina grundegenskaper. Detta gör att det enda som skiljer mig från en annan människopräst på samma nivå är den rustning och det vapen man har på sig, plus de väldigt snåla utseendeinställningar man kan göra på sin karaktärs ansikte när man startar spelet. Detta är ett av spelets största svagheter. Det dröjer till level 10 (ungefär 6 till 10 timmar in i spelet) innan man får distribuera så kallade ”talent points”. Med dem kan man satsa på specifika färdigheter. En präst kan till exempel vara lite extra bra på att hela medan en annan präst är bättre på att skada. Men det är fortfarande en alltför liten skillnad. Välj två yrken
Efter en knapp timmes spelande har jag nått level 4, fått lära mig två nya besvärjelser av en prästtränare i klostret och börjar känna mig färdig med Northshire. Det är dags att se sig om här i världen. Jag utrustar Geranek med en ny stridshammare, nya kläder och säljer allt annat jag plundrat från monster och beger mig längs vägen, mot byn Goldshire. På vägen hittar jag ett hus med en kvinna som säljer katter att ha som husdjur. Vid en brygga intill en sjö står en muskulös man och lär ut fiskets tålamodskrävande konst och i huset bredvid kan man lära sig att flå djur och att göra läderrustningar av deras pälsar. Väl i den lilla byn Goldshire hittar jag även en smedtränare och i närheten kan man lära sig att leta efter blommor som kan användas till magiska drycker av olika slag. Två valfria yrken kan man välja och Geranek väljer ”herbalism” och ”alchemy” för att kunna hitta blommor som sedan kan användas till helande drycker och annat fiffigt. Att bli en bra hantverkare i World of Warcraft (WoW) kräver både tid och tålamod. Man får vara beredd att lägga ner mycket arbete om man till exempel ska kunna göra rustningar som matchar ens level spelet igenom. Tyvärr finns det inte speciellt många olika sorters vapen och rustningar att tillverka, man är begränsad till de recept man hittar eller köper. Jag hade gärna önskat att den här delen av spelet fått lite fler funktioner. Jag kan inte låta bli att drömma mig bort till Star Wars Galaxies där en spelare som var en duktig vapenhandlare var minst lika berömd som en mäktig bounty hunter. Systemet som finns är enkelt och det fungerar, men det känns inte alltid tillräckligt belönande.  Från simpla till taktiska strider
I Goldshire höjs svårighetsgraden på uppdragen och jag ser för första gången hjältar från andra raser än jag själv. Bredaxlade dvärgar, hobliknande gnomer och ståtliga alver med öron som gungar när de springer. Raserna skiljer sig också mest åt till utseendet. De har lite specialegenskaper, men inget som ger någon större fördel över någon annan. I takt med att min level ökas och jag får tillgång till fler besvärjelser blir striderna mer och mer taktiska. De första striderna är i stort sett bara att klicka på ett monster och sedan på en ikon som representerar en attack. Men snart kommer det krävas ett ganska intensivt tryckande på olika ikoner och en viss strategi för att du ska besegra fiender. Detta gäller alla klasser. Man kan också allmänt säga att det blir roligare för alla klasser när man har gott om färdigheter och magier att använda sig av. Ta tunnelbanan till dvärgarna
Från Goldshire hittar jag en väg till Stormwind. Människornas mäktiga huvudstad. Här kan man hitta precis allt. Tränare för alla yrken och klasser, affärer som säljer det mesta man kan tänka sig, uppdragsgivare, bank och till och med ett grottsystem för de äventyrslystna. Det finns också en tunnelbana till dvärgarnas huvudstad Ironforge där man antingen kan fortsätta sina äventyr i andra miljöer eller besöka auktionshuset där spelare själva lägger ut sina föremål till försäljning i hopp om att tjäna en slant. Det handlar trots allt om ett onlinerollspel med tusentals andra spelare på samma server så det finns gott om möjligheter att hjälpa, få hjälp, göra affärer eller utmana andra på en vänskaplig, men prestigefull duell. Det kryllar av uppdrag
Jag spenderar de följande timmarna med att utföra uppdrag bland rövarbanden på de öde fälten i Westfall och bland orchklanerna i de ogästvänliga bergen i Redridge Mountains. Allt från enkla leveranser av ett föremål från en person till en annan till timslånga grottsystemsrensningar. Man kan ha maximalt 20 uppdrag aktiva samtidigt och det är inte sällsynt att man har åtminstone hälften så många samtidigt. Det kryllar nämligen av uppgifter att lösa i WoW. De flesta går ut på att döda monster av olika slag och det är lätt att få en känsla av att det är tjatigt. Men eftersom miljöerna och fienden ändras så skapas en tillräcklig variation för att det inte ska bli så farligt, dessutom är det genom uppdragen som handlingen som finns i WoW nystas upp. Det finns sidospår, men också en någorlunda röd tråd som går genom uppgifterna man ställs inför. Man kan i stort sett gå från level 1 till level 60 bara genom att utföra olika uppdrag. Man tvingas sällan slå ihjäl monster enbart för att få erfarenhetspoäng, men det kan ibland vara en bra idé för att lättare klara vissa av de mycket krävande uppdragen. Det finns runt 15 olika så kallade ”instances”. Dessa ger upphov till de enda laddningstiderna som finns i spelet och består av oftast riktigt utmanande och långa grottsystem med en slutboss som brukar vara en rejäl utmaning att besegra. Här krävs det att ni är ett gäng som hjälps åt, annars är det kört.  Anfall långöron i grupp
Att samarbeta i spelet är enormt viktigt och något som tar tid att lära sig. De största stunderna jag haft med spelet är just när samarbeten klaffar. Kanske har man kämpat med ett grottsystem gång efter gång, men fallit på att någon i gänget råkat dra till sig för många fiender på en gång så att kaos utbryter istället för det vanliga kontrollerade samarbetet. Men så plötsligt klaffar allt. Krigarna håller monsterna sysselsatta medan präster, magiker och jägare håller sig på avstånd och gör skada och helar. Det finns inte mycket som går upp emot att som krigare se hur ett till hugg från ett monster kommer att vara dödande för att plötsligt få en helande besvärjelse från en helare. Samtidigt som WoW är riktigt kul att köra helt själv i så går det inte riktigt upp emot ett väl sammansvetsat gäng som ställer upp för och hjälper varandra. Förutom att gå samman i ett gäng som delar på erfarenhetspoäng och skatter så kan man också bilda ”guilds” (gille) där ett gäng på minst tio personer kan skapa sig ett eget emblem för att markera sin tillhörighet och en egen chatkanal. Att samarbeta blir också livsnödvändigt om man vill ge sig på spelare från den andra fraktionen. Att i en stor grupp bege sig till fiendeland för att ge sig på fiendespelare är en riktig höjdarupplevelse. Ni kan själva tänka er vilket underbart kaos som utbryter när ett femtiotal orcher, troll, taurens och odöda anfaller alvernas ö och slår ihjäl vartenda långöra de stöter på. Räder är en av spelets stora njutningar. Även för nybörjare
En annan fördel WoW har är att det är väldigt enkelt och lättinlärt. Man behöver inte ha spelat onlinerollspel innan för att kunna både njuta av spelet och bygga en bra karaktär. För om det finns en framsida med att man som spelare inte riktigt kan göra sin karaktär speciellt unik så är det att man heller inte kan klanta sig så mycket och misslyckas med förbättrandet av sin karaktär. Allting är väldigt användarvänligt. Stridssystemet, hur man förbättras som karaktär, hur man utrustar sin karaktär, ja allt är enkelt. Till och med att hitta i den stora världen är lätt eftersom det finns gott om vägtavlor, personer att fråga och kartor. Är det något onlinerollspel som ska vara ditt första så är det WoW.  Nackdelar i punktform
De nackdelar som finns förutom att det är ont om personlifieringsmöjligheter är sådant som är ett problem i alla onlinerollspel. . Det är enormt tidsslukande. Vissa uppdrag kan ta timmar att klara och för att nå över level 30 måste du spela i veckor. . Alla transportsträckor. Även om det lagts in diverse transportmedel för att underlätta och snabba på förflyttandet över kontinenten så kommer man aldrig ifrån de långa språngmarscherna som man ibland måste ta till. . Det kostar pengar. Efter den första månaden kostar det mellan 100 och 120 kronor i månaden beroende på hur lång tid du binder upp dig på. Dessutom kostar själva spelet normalpris. . Det blir tjatigt. Väldigt många uppdrag liknar varandra och det går ganska lätt att skriva en standardiserad handling för spelet: slå ihjäl monster i nån grotta, gå till byn för att lämna in uppdrag/sälja föremål/träna och så iväg för att slå ihjäl fler monster. En ny standard för onlinerollspel
Men samtidigt har jag inte sedan Star Wars Galaxies blivit så totalt betagen av ett onlinerollspel. WoW har en enormt mysig stämning i allt från grafik till ljudeffekter och just med tanke på att så många kommer skaffa det är det stor chans att du kommer ha polare att spela med, vilket gör spelet ännu roligare. Visst, vissa av er kanske kommer föredra EverQuest 2 eller City of Heroes och det kommer jag förstå – de är också riktigt bra spel, men de allra flesta av er kommer att hålla med mig och så gott som alla andra som testat det; World of Warcraft är den nya standarden för onlinerollspel. Blizzard har återigen visat sin höga klass. Joakims åsikt
World of Warcraft är ett hämningslöst frieri. Blizzard har lagt huvudet på sned och tittat under lugg för att fånga den breda massan spelare. Och som de har lyckats. Servrarna har under betatesten varit fyllda till bredden av ivriga äventyrare och förbokningarna är rekordmånga. Allt annat än succé vore en sensation. Storheten ligger inte i att Blizzards bidrag till den snabbt växande högen av onlinerollspel tar genren ett steg längre. Det är ingen revolution som drabbat oss. Det som alla de som under det senaste året spelat både öppna och stängda betor istället upplevt är bara något oerhört charmigt och genomarbetat. Användarvänlighet har varit en ledstjärna för Blizzard under utvecklingsperioden. World of Warcraft är därför lätt och roligt att ta till sig även för de färskaste onlinerollspelare. Uppdragen i början är många och det går snabbt att förbättra sin karaktär. När sedan karaktären vuxit till sig går utvecklingen långsammare men i gengäld är möjligheterna då så mycket större. På så sätt behåller Blizzard greppet både om oerfarna och erfarna spelare. Visst är spelet marknadsanpassat och visst gör det samma sak som alla andra spel i genren. Men samtidigt är allting lite roligare, lite mer varierat och framförallt är det en extremt vacker och mångfacetterad värld som ligger för spelarnas fötter. De senaste veckorna har en drog slagit klorna i mig och på bekostnad av mycket annat har jag varje dag tvingats inhalera Azeroth. World of Warcraft är inget annat än en himmelsk drog. Betyg: 10  Emils åsikt
Regelböcker, fullklottrade papper och räknehäften från skolan innehållande äventyr. Alla utslitna blyertsstift från tonåren är ett minne blott i och med MMORPG. Visst är charmen och nostalgin över klassiskt rollspelande oöverträfflig, men när allting serveras på ett silverfat som i World of Warcraft (WoW) kan man inte annat än att sätta sig ned och fullständigt absorberas av magin. Världen i spelet är enastående och får gamla anhängare till Blizzards fenomenala Warcraft-serie som mig själv att bli alldeles varma inombords. Man känner igen områden, karaktärer och historia. Egentligen är inte spelet mer annorlunda än andra inom fantasy, men det är just världen som är så perfekt. Visst finns det negativa detaljer. För det första är det ett rollspel där man skapar en karaktär som man håller i hårt, kärt och länge. Då vill man vara unik och även om det finns mängder av rustningar och vapen som gör en annorlunda så är det långt från bra när det gäller att skapa sitt utseende. Det finns på tok för få inställningar för respektiva kön och ras. Ibland känns solospelandet också repetetivt och långtråkigt. I synnerhet alla "döda och samla"-uppdrag och sådana finns det väldigt gott om. Gruppspelandet är botmedlet. Förutom att de vanliga uppdragen blir roligare ihop med andra så är räderna och instances tillsammans med folk det som gör att man blir helt uppslukad. WoW är ett starkt begär som gör att man ofrivilligt kommer på sig själv att sitta och dagdrömma vid frukostbordet på hur man ska avancera i level, vilken inriktning man ska välja med sin klass och om man ska få sina saker sålda på auktionen. Med några uppdateringar och expansioner kommer nog WoW bli en fullpoängare till sist. Betyg: 9+ Henrics åsikt
– Levlade ni något igår, är min första fråga till arbetskamraterna när jag kommer till jobbet på mornarna nuförtiden. Sitter jag inte hemma framför datorn och spelar World of Warcraft står jag på jobbet och pratar om det med de av mina kollegor som är lika beroende som jag. Det är inte längre lönt att fråga vad de ska göra till helgen när alla vet att den mesta av fritiden spenderas i Azeroth. Så absorberande är spelet. Det uppdragsbaserade questsystemet kan kännas en smula linjärt, men det har ändå en stark dragningskraft tack vare rikliga belöningar i form av utrustning och erfarenhetspoäng. Att ansluta till en grupp för de svårare uppdragen innebär sällan någon längre väntetid och det händer ofta att någon vänligt sinnad äventyrare spontant bjuder in dig till sin egen grupp om du skulle råka hamna i trångmål i någon av de många monsterfyllda grottorna. Det enda som hindrar mig från att ge World of Warcraft full pott är de begränsade möjligheterna att skapa en karaktär med ett unikt utseende och att färdighetssystemet kan kännas lite ytligt ibland. Det är dock lätt att ha överseende med dessa brister när spelets övriga delar bildar en så bländande helhet och med tanke på hur väl de flesta MMORPG-spel åldras lär det dröja innan jag avinstallerar World of Warcraft och säger farväl till Azeroth. Äventyret har bara börjat. Betyg: 9+
33 Kommentarer
• Level 7 på Facebook.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Facebook
Twitter
E-post
erik
 |
|
 |
|
 |
GrafikLäckert rakt igenom. Det finns inte ett monster, inte en byggnad, inte en rustningsdel och inte en karaktär som inte ser så där Blizzard-cool ut. Allt är smakfullt designat. Rent tekniskt går det att få till det riktigt snyggt om man drar på med alla inställningar. |
|
SpelkänslaDet är en helt fantastisk stämning i de flesta områden. Att komma ett litet gäng till ett område man aldrig varit i och höra hur musiken byter från ödesmättad och ödslig till stegrande spänning kan göra att vilka nerver som helst hamnar i svängning. Det är en rent mästerlig kombination av grafisk design, fingertoppskänsligt ljud och lättlärd kontroll. |
 |
VaraktighetJag har redan spenderat ett par hundra timmar med spelet och kommer troligtvis spela minst lika mycket till när spelet släpps i affär. |
|
SlutsatsDet enda jag egentligen tycker är trist är att man inte kan personifiera ens karaktär mer med utseende och större utbud av föremål. Annars är det här ett fantastiskt hantverk och ett onlinerollspel som i min mening spöar all konkurrens. Dessutom är det tillräckligt enkelt för att vem som helst ska sätta sig in i det. |
Välj sida noga
Det finns två fraktioner i WoW: alliance (människor, dvärgar, gnomer och alver) och horde (orcher, troll, taurens och odöda). Tänk på att du inte kan äventyra med folk som tillhör den andra fraktionen, så bestäm i förväg vilken sida du och de kompisar du vill spela tillsammans med ska tillhöra.
Dessutom måste ni tänka på att spela på samma server för att kunna träffas i spelet.
Klasser
Följande klasser finns det att välja på.
Druid. En klass som lever i symbios med naturen. Förutom att kunna hela och skada med magier kan en druid också förvandla sig till olika djur. Då kan man inte bruka sina vanliga magier men blir mycket bättre på att slåss i närstrid. Tillgängliga för: Night Elves och Taurens
Hunter. Jägaren är en av de klasser som har Pets - husdjur. Man tämjer dem och så utvecklas djuren i takt med en själv. En vanlig taktik i strid är att jägaren skickar sitt djur på fienden och står själv och skjuter med sitt avståndsvapen. Charmen i klassen ligger i att man nästan hela tiden spelar i en liten grupp och måste hålla koll både på sig själv och sitt djur. Tillgängliga för: Night Elves, Taurens, Dwarves, Trolls och Orcs
Mage. Denna klassiska karaktär förlitar sig till sina magier. Med dålig rustning och svaga färdigheter i närstrid handlar det om att taktiskt använda sina besvärjelser rätt. Frys fast fienden, förvandla någon till ett får eller skjut eldbollar. Tillgängliga för: Humans, Gnomes, Trolls och Undead
Paladin. En krigare i kontakt med ett högre gott väsen. Förutom att vara en utmärkt kämpe kan en paladin hela sig själv och andra. Tillgängliga för: Humans och Dwarves
Priest. I grupper är en präst en nyckelspelare. Förutom att vara den bästa helaren av alla klasser så kan de också använda sig av magier som förvirrar och kontrollerar fienden. Tillgängliga för: Humans, Night Elves, Dwarves, Trolls och Undead
Rogue. Lömsk och stridssklicklig. Tjuven ger förödande skada i närstrid både genom många olika attacker och gift. Tillgängliga för: Humans, Gnomes, Dwarves, Night Elves, Orcs, Trolls och Undead
Shaman. Hordes motsvarighet till Alliance paladin är shamanen. Den kan kasta besvärjelser, hela och dessutom slåss hyfsat bra. Shamaner kan också använda sig av totems - magiska föremål som ger olika krafter åt sig själv och sina vänner. Tillgängliga för: Taurens, Orcs och Trolls
Warlock. De magiker som fördjupat sig i demoniska krafter har fått en egen klass i spelet. Precis som huntern har de pets, men magiska sådana. Klassen fungerar snarlika som huntern men med betydligt mer magi inblandat. Tillgängliga för: Gnomes, Humans, Orcs och Undead
Warrior. Kanske den mest klassiska karaktären i rollspel. Krigaren är experten på att slåss och kan både utvecklas till en defensiv eller offensiv kämpe. Många gånger ett måste för en grupp för att hålla fienderna i schack. Tillgängliga för: Alla raser
Välj server noga
Skillnaden på Player vs Player (PvP) och Normal server är att det på en PvP finns olika zoner/områden. Spelare i de fredliga (gröna) områdena kan inte bli attackerade av moståndare från andra sidan såvida de inte själva väljer att anfalla. Detta för att spelare i låg level ska vara skyddade. Gul eller orange område betyder att alla spelare kan attackera varandra. På en Normal server är man alltid skyddad från andra sidan motståndare såvida man inte utför handlingar som aktiverar PvP tillfälligt. Till sist finns även Role-playing Servers (RP). Här vistas de personer som vill rollspela sin karaktär och det finns flera regler på hur man ska uppträda. RP har samma PvP-regler som de normala servrarna.
|
Prisjämförelser
