Blizzard tillhör ett av världens mest respekterade spelföretag och många litar blint på att deras spel är bra. Därför kanske man kan tycka att de gjort sig förtjänta av den enorma hype som omgärdar alla deras spel. De skulle, något tillspetsat, kunna göra ett spel som heter Warcraft Pinball och ändå sälja enorma mängder enbart på namnet. Ska man granska deras onlinerollspelssatsning World of Warcraft riktigt noga så är det egentligen inte så hemskt mycket som skiljer det från andra onlinerollspel (MMORPG) förutom att det är ett känt varumärke som många uppskattar. Kanske är det därför det säljs betakonton på ebay för hundratals dollar.
Bra inkörsport för nybörjare
Själv har jag nu spelat den amerikanska betan (alltså inte den färdiga versionen) i ett par veckor och är väldigt förtjust i spelet. Det som de lyckats med som andra onlinerollspel inte riktigt klarat är att det så gott som alltid finns mängder av uppgifter och uppdrag åt en. Det är inte ovanligt att man har fem eller sex uppdrag att utföra på en gång varav vissa är lite längre följetonger. Så fort man är i en stad finns det gott om uppdragsgivare som vill anlita dig. Framför allt i början av spelet klaras uppdrag i ett rasande tempo och eftersom uppdrag är det bästa sättet att samla erfarenhetspoäng kan man lätt gå från nivå ett till nivå fem på en timme. Därefter börjar det ta längre tid mellan nivåerna, men poängen är att det är lätt att komma in i spelet. Har man aldrig kört ett onlinerollspel tidigare kommer det krävas kanske en timme innan man behärskar det viktigaste, men sedan är det mest finesser som man upptäcker efter hand.
Fyra raser på varje sida
Det första man måste göra för att komma igång är att skapa en karaktär. Det finns åtta olika raser att välja mellan, fyra goda och fyra onda. De goda raserna är människor, nattalver, dvärgar och gnomer. En riktigt tråkig blandning om du frågar mig. Om man inte vill vara tre äpplen hög (dvärg och gnom) återstår bara två olika raser. Det känns lite tunt. På den onda sidan finns orcher, tauren (tjurmänniskor), odöda och troll. Alla raser skiljer sig åt till utseende och grundegenskaper (styrka, intelligens etc), men spelas på samma sätt. Inga enorma skillnader med andra ord. Det rent estetiska bör avgöra ert val.
Nio yrken att välja mellan
När man valt ras är det dags att välja yrke. Alla raser kan inte vara alla yrken. Till exempel är det bara människor och dvärgar som kan vara ”paladin”. Här är de olika yrkena med korta beskrivningar:
• Paladin – en riddare som dels kan slåss i närstrid, men också har många beskyddande och helande magier.
• Rogue – tjuv eller lönnmördare som dels kan använda två små vapen samtidigt, kan kasta till exempel kastknivar, men som också kan fungera som ficktjuv eller lönnmördare med sina smygande attacker.
• Priest – prästerna kanske låter tråkiga, men få andra klasser är så uppskattade att ha med sig. De kan hela och förbättra sig själv och sina medhjälpare och är faktiskt inte alls dåliga på att skada fienden heller.
• Hunter – än så länge kan man inte välja att spela som jägare i spelet, men sedan kommer man kunna tämja vilda djur djur att använda som ”pet” (medhjälpare) som främsta egenskap.
• Warlock – en magiker som dels kan frammana medhjälpare i form av demoner, men som också kan ge bra skada mot fienden.
• Druid – den viktigaste egenskapen hos druiden är att den kan ändra form. Man kan bland annat förvandla sig till varg och björn. Man kan också hela och göra hyfsad skada.
• Warrior – krigaren är helt inriktad på att slåss men en stor mängd olika attacker. Tål och ger mycket skada.
• Mage – den klassiska magikern har riktigt mäktiga besvärjelser för att skada fienden och förstärka sig själv och sina kamrater.
• Shaman – har både helande och skadande magier förutom att de kan frammana totems som hjälper gruppen de ingår i. En slags magiker som förlitar sig till andars makt, samtidigt som de är ganska bra på att slåss.
Planera ditt val väl
Man bör planera i förväg vilken ras och klass man vill vara då man dels börjar på helt olika ställen och det är en ganska farlig och framför allt väldigt lång väg att ta sig mellan de olika startställena, men också för att man inte kan bilda party (grupp) med spelare som är onda om man själv är god och vice versa. Är man två polare som vill spela det tillsammans gör man bäst i att vara samma ras. Då kan man göra alla uppdrag tillsammans redan från början.
Är man i olika allianser är man automatiskt fiender och kan göra upp när man möts. Det är riktigt kul när det dyker upp någon übermäktig spelare i den andra alliansens städer. Först går någon nybörjare till attack. När de andra märker att han blev ihjälslagen på ett enda slag flyr alla hejvilt och skriker efter mäktiga försvarare.
Ibland planeras det stora anfall mot den andra sidan och det kan vara rejält kul att se när ett tjugotal spelare anfaller den andra alliansen. Detta är dock något som tar rejält med timmar i anspråk så det behöver planeras noga.
För få frisyrer
Det sämsta med skapandeprocessen är att det inte finns så många olika rent utseendemässiga alternativ. Det är för få olika ansikten, frisyrer och annat att välja mellan. För mig är denna del av spelet väldigt viktig. Det är trots allt en karaktär man ska spela i tiotals eller hundratals timmar med och då vill åtminstone jag kunna ändra min karaktär in i minsta detalj för att han eller hon ska kännas unik.
Läs om du vill leva dig in
När man valt karaktär och gett denna ett namn kastas man in i världen genom en introduktionsfilm som berättar lite om ens ras situation. Om man vill leva sig in i spelet rekommenderar jag att man kollar noga på filmen och sedan läser all text man kommer över. Det ger ett helt annat engagemang.
Du börjar i någon form av by eller litet samhälle där du kan få lite lättare uppdrag, stöta på enkla monster och lära dig kontrollerna. Allt sköts väldigt enkelt. För att anfalla en fiende markerar du den och väljer sedan om du vill attackera med ett vapen eller någon magi. Vill du prata med en NPC (datorstyrd karaktär) för att köpa något eller få ett uppdrag är det också bara att klicka. Sedan finns det självklart gott om finesser. Som macron till exempel där man kan skapa långa handlingar som utförs med en knapptryckning.
Skilda miljöer, tjatiga uppdrag
Miljöerna skiljer sig ganska mycket åt. Från de öppna fälten hos taurens, den täta skogen hos alverna till de kusliga miljöerna hos de odöda och de uttorkade områdena hos trollen. Uppdragen man får består så gott som alltid av att man ska slå ihjäl ett visst antal fiender, sno några föremål från deras lik eller leverera något till en viss person. Det hade inte skadat med lite större variation mellan rasernas och klassernas uppdrag. Att man som odöd slår ihjäl människor istället för gnomer som de goda raserna gör känns som en allt för liten skillnad. Jag hade gärna sett att de onda raserna verkligen är onda och att klasserna har lite fler unika uppdrag som verkligen passar dem. Men spelet är som sagt inte klart än så vi får hoppas att det sker lite förändringar här.
Håll tummarna att de är trevliga
Alla klasser kan egentligen klara sig på egen hand i de flesta uppdrag, men det dyker ibland upp lite svårare problem som nästan måste lösas i grupp. Då är det bara att fråga någon annan spelare om de är sugna på att äventyra ihop. Då bildar ni ett så kallat party och det går att vara betydligt fler än två om det är något riktigt svårt ni ska försöka övervinna. Det fungerar väldigt bra när ni har en gemensam uppgift, men att jaga erfarenhetspoäng i grupp är tyvärr inte så lämpligt då dessa delas upp mellan er och det oftast lönar sig bättre att vara själv. Men om man spelar själv går man miste om den, enligt mig, viktigaste biten i ett onlinerollspel och det är den sociala biten. Att snacka med de man är ute och härjar med. Om du redan har några polare att spela med så är det givet att det blir mycket roligare, har du inte det så får du hålla tummarna för att de du träffar är trevliga och hjälpsamma. De flesta jag stött på har varit det.
Bli världens bästa smed
Eftersom det är en betatest jag deltar i så sker det ständigt nya förändringar av spelet. En av de senaste patcherna innehåller ”talents” (talanger). För varje nivå man uppnår får man ett talangpoäng som man kan använda för att köpa en specialisering. Man kan till exempel specialisera sig på att hantera vissa vapen, att bli bättre på en viss magi eller lättare återhämta sin hälsa eller sin magi. Här finns det stora möjligheter att göra sin karaktär lite mer unik så att man skiljer sig från andra av samma klass och ras. Av vad jag testat hittills är det ett mycket välkommet tillskott och det ska bli spännande att se hur de andra klassernas talanger gestaltar sig.
Det finns också något som kallas ”trade skills”. Detta kan närmast översättas med hantverk och är spelarens chans att bli en berömd vapensmed, eftertraktad sömmerska eller lyxig kock. De kan vara ett bra sätt att tjäna lite extra pengar, men för att bli riktigt bra på sitt hantverk krävs ofta mängder med material och en hel del erfarenhetspoäng. Det gör att hantverkare måste vara bra äventyrare också och personer som enbart vill bli Warcraft-världens bästa smed tvingas till rejäla äventyr för att lyckas. Nu är jag själv ingen som spenderar timmar med att göra något föremål, men jag vet själv att det finns många som uppskattar att rollspela och lira på ett mer fredligt sätt. I WoW är striderna livsviktiga för att komma vidare.
Samma brister som sina genrebröder
Över huvud taget faller WoW offer för samma fällor som de flesta andra onlinespel gör. Det är stundtals enorma transportsträckor. När man dör startar man som ett spöke på en kyrkogård och måste ta sig tillbaka till sin kropp. Med lite otur är det en färd på flera minuter. Eftersom världen är så enorm så blir det mycket springande och man spenderar mycket tid med att enbart förflytta sig. Senare i spelet kan man lära sig att använda transportmedel, men det dröjer ett bra tag.
Fokusen på strider är lite väl stark. Som jag skrev tidigare handlar så gott som alla uppdrag om att döda monster och det kan kännas lite tjatigt till slut. Jag hade gärna sett lite fler varierade och udda uppdrag.
Striderna är också lite väl stereotypa. Det handlar inte direkt om skicklighet. Efter några timmar vet man precis hur man ska göra och sedan upprepas denna metod i strid efter strid tills man kanske får en ny bättre förmåga. Lite mer taktiska strider skulle verkligen göra spelet gott.
Sedan är jag personligen mer förtjust i ett spel som ger små förbättringar ofta än stora förbättringar sällan. Nu kan det dröja många timmar mellan nivåerna och det kan ibland kännas lite tråkigt.
Fegt, men bra
Jag kan inte låta bli att känna att Blizzard har fegat med WoW. Nog för att mycket återstår med spelet, men så som det känns nu så är det bara ännu ett onlinerollspel i mängden som mest skiljer sig på grund av att licensen är så populär och känd och för att grafiken är lite speciell.
Missförstå mig nu inte bara. Jag har enormt kul med WoW. Jag är i det närmaste besatt och har spenderat åtskilliga timmar med mina sex olika karaktärer. Jag har fått vara med om mängder av spännande och roliga händelser och när väl folk jag känner kommer online kommer jag vara totalt fast. Gillar man onlinerollspel är det här ett mycket välgjort sådant och har alla förutsättningar att bli en inkörsport till genren för många nya spelare när det släpps i slutet av året eller, troligtvis, i början på nästa.