ded8f482c5e305dea838516a770a7baf
Castlevania Harmony of Despair

Coop-inriktad 2D-action i Castlevanias klassiska värld.
UtgivareKonami
UtvecklareKonami
GenreAction,Plattform,online
Release2010-08-04
xbox360
info
Info
news
Nyheter
magnify
Förtitt
artikel
Recension
images
Bilder
movies
Filmer
forum
Forum
world
Hemsida
joystick
Serie
vote
Betyg
Castlevania Harmony of Despair
Skrevs 2010-08-04 15:46:00 av P-A Knutsson
Ett helt nytt Castlevania med fokus på co-op, kan det vara något?
2D och 3D, bra och dåligt. I alla fall när det gäller Castlevania-serien. Sedan tretton år tillbaka har Konami levererat en smått absurd mängd fantastiska actionäventyr i 2D, främst till Nintendos bärbara plattformar. Samtliga delar har dock varit lite väl lika varandra. Denna Arcade-titel bryter dock gamla mönster och fokuserar istället till stor del på samarbete och topplistplaceringar.
Inte vad det ser ut att vara
Det första man möts av när startskärmen till Harmony of Despair tonar upp är illustrationer av Alucard, Soma och Shanoa skapade med Ayami Kojimas gotiska penseldrag. I bakgrunden hörs klassiska och fantastiskt stämningsfulla toner. Inramningen är helt enkelt perfekt och jag ser fram emot ännu ett suveränt vampyräventyr av klassiska mått. Tyvärr blir det aldrig så.
   Istället slängs man, i rollen som en av sex huvudpersoner från tidigare spel, in på en nivå där alla områden är synliga från start. Här finns klassiska områden baserade på rum, karaktäristiska monster och en stor boss – men ingen som helst förklarande handling. Någon större upptäckarglädje finns det med andra ord inte, vare sig vad gäller utforskande eller berättelseuppnystande.
   Harmony of Dissonance är helt enkelt inget typiskt Castlevania-spel, utan påminner mer om Boss Rush-läget som varit med som bonus i seriens senare titlar – fast med stöd för upp till sex spelare över Xbox Live.
Inget för ensamma…
Eftersom Harmony of Despair i första hand är utvecklat med samarbete som ledord är även svårighetsgraden och bandesignen anpassad efter detta. Ju fler spelare desto mer hälsa har slutbossen, men allt annat är konstant. Som ensam spelare är äventyret därför både svårt och omständligt. Trots att jag är en mycket van Castlevania-spelare tog det en handfull försök att klara av den första nivån, och varje dödsfall betydde omstart av hela banan. Lyckligtvis är banorna relativt små och måste klaras på under en halvtimme, men att nöta dem gång på gång är inte kul. Det är inte ens särskilt kul att spela banorna en gång eftersom vissa platser inte går att nå ensam, samt att pusslandet kräver att man springer fram och tillbaka alldeles för mycket.
03620x
Att kalla Castlevania Hamrony of Despair för högupplöst är lite väl snällt. Visst rullar det på i full HD-upplösning, men i grunden hör alla karaktärsmodeller och miljöer hemma på betydligt svagare plattformar.
…men skoj för flera
Lyckas man däremot skramla ihop lite folk att spela med blir äventyrandet betydligt behagligare. Varje spelare får starta i olika delar av nivån, och stöter därmed på de spakar och knappar som öppnar upp portar för de andra spelarna utan att dessa behöver ta rejäla omvägar.
   En annan positiv avkomma i flerspelarläget är de olika karaktärernas styrkor och svagheter. Huvudkaraktärernas attacker och specialegenskaper är hämtade från deras respektive spel, vilket innebär att de skiljer sig en hel del från varandra. Genom att använda karaktärer som kompletterar varandra blir resan både lättare och mer underhållande.
Förvirrade onlinespelare
Flerspelarläget lider dock av ett par konstiga utvecklarbeslut. En stor miss är att det inte går att spela flera spelare på en maskin, samt att det inte går att hoppa in och ut ur pågående bana. Dessutom straffas hela laget om en spelare är mindre bra och råkar dö. Dels eftersom återupplivningsvatten är svårt att hitta, dels för att klockan tickar nedåt snabbare om spelare dör i den veka skelettform som fås efter döden.
   Det största problemet med onlineläget är dock folks beteende. Eftersom spelet inte var officiellt släppt när jag spelade var det svårt att hitta folk online, och av de jag hittade var det bara en enda person som hade headset och var intresserad av att samarbeta. Resten sprang runt lite hur som helst tills de dog, och om bossen besegrades lämnade de teamet när nästa bana började. Förhoppningsvis försvinner dessa problem efter spelets release, men jag skulle ändå rekommendera att kolla upp om någon kompis ska inhandla spelet innan du själv köper det.
02620x
Även kontrollen fungerar precis lika bra i tidigare delar, i alla fall i teorin. I praktiken finns ett värdelöst styrkors som gör att spelet helst bör spelas med styrspaken, men inte heller det fungerar tillräckligt bra.
Handla bort ditt svaga svärd
Inledningsvis är döden något som både ensamma och flera spelare stöter på ofta. Lyckligtvis får alla föremål och pengar som hittas på banorna behållas oavsett om man klarar nivån eller inte. I huvudmenyn går det sedan att utrusta karaktärerna med de nyhittade föremålen, eller köpa det man vill ha för de pengar som skrapats ihop. Eftersom ett level-system saknas är det just föremålssamlandet som gör ens karaktär bättre.
Ett dyrt men småunderhållande extraläge
Efter att ha kommit över enspelarbesvikelsen och istället fokuserat på flerspelarläget underhölls jag av Harmony of Despair. Upplägget skiljer sig rejält från tidigare spel i serien och inledningsvis är det riktigt kul. Att nöta de få banorna om och om igen blir dock snabbt tråkigt, speciellt när det var riktigt svårt att hitta vettigt folk att spela med.
   De som gillar Boss Rush-läget i tidigare Castlevania-spel eller helt enkelt vill döda klassiska Castlevania-monster i sällskap av andra är detta Arcade-spel ett bra val. Alla som vill ha ett klassiskt Castlevania-äventyr bör dessvärre hålla sig långt borta från Harmony of Despair.
   Huvudproblemet med Harmony of Despair är dock att det känns som ett extraläge i ett riktigt Castlevaniaspel. Som ett sådant hade det varit lysande, men som ett enskilt spel för över 150 kronor är det lite väl innehållsfattigt. Precis som Hydro Thunder och Limbo hade denna titel mått bra av en prislapp på 90 kronor.
Vi fick en nedladdningskod av spelet från Konami.
5 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • 1
    coffin Var inte Konami förknippat med kvalit... 2010-08-09
  • member_male
    Dante Slummade igenom recensionen och blir ... 2010-08-08
    • zombie5
      cmd Du märkte att kameran har tre olika l... 2010-08-08
zombie5

online cmd

Spelar just nu!
ded8f482c5e305dea838516a770a7baf
Genre
Action,Plattform,online
Utgivare
Konami
Utvecklare
Konami
Plattform
Xbox 360
Release
2010-08-04
Sammanfattning
plus
  1. Kul i rätt sällskap
  2. Stor skillnad på karaktärerna
  3. Utmanande
minus
  1. Värdelös för en spelare
  2. Återanvända miljöer och karaktärer
  3. Bara sex banor
  4. Omständligt föremålssystem
  5. Inget spel på delad skärm
6

Slutsats

Harmony of Despair är ett spel som i första hand är utvecklat med samarbete som ledord, något som både svårighetsgraden och bandesignen är anpassat efter. Att spela ensam är därför både svårt och tråkigt. För flera spelare är äventyret däremot underhållande, även om det är långt ifrån en klassisk Castlevania-titel. Att klara de sex banorna så snabbt och snyggt som möjligt blir dock relativt snabbt tråkigt, vilket gör att spelet mer känns som ett extraläge än ett fullfjädrat actionäventyr.
04620x
01620x
#inlineditbutton