Ett vyckortsvackert plattformsäventyr med tydliga brister.
Michael Ancel ritade Rayman vid 17 års ålder. Den charmanta karaktären saknade då både armar och ben på grund av Ancels bristande programmeringskunskaper och således fick lemmarna utebli. En kort tid efteråt bjöd han över fem personer till sitt hem i södra Frankrike för att påbörja arbetet med vad som skulle komma att bli Rayman, ett spel som än idag är ihågkommet för sin unika design. Arbetet med en uppföljare i tre dimensioner fortlöpte strax efteråt och i takt med att studion växte i storlek flyttade Ancels team till ett 400 år gammalt hus i ett gemytligt område i den franska staden Montpellier. Det var här två fantastiska spel föddes,
Peter Jacksons King Kong och ett av mina favoritspel
Beyond Good .
Kaniner lämnade Rayman
Sedan dess har arbetet främst bestått av spin-off serien Raving Rabids, men kaninerna nådde den graden av succé att de lämnade Rayman bakom sig och Ancel kunde istället fokusera på hans nästa projekt: Rayman Origins. Som namnet antyder har Rayman hittat tillbaka till sina 2D-rötter och fantasifulla landskap.
Den (mar)drömska designen
I Rayman Origins fall förtjänar den grafiska designen en viss uppmärksamhet då det är det första spelet som utnyttjar Ubiart-verktyget som gör det möjligt för designern att enkelt överföra det han skapar till interaktiv miljö. Designern behöver därmed inte oroa sig i lika stor utsträckning över de tekniska aspekterna. Resultatet är lika vackert som det är makabert. Montpellier-studion har låtit fantasin flöda, man ser stigar gjorde av pianotagnenter, gigantiska trumpeter som ersatt berg och livsfarliga mexikanska chiligrytor i underjordiska gångar. Ibland blir fiendedesignen så bisarr att de påminner mer om obehagliga Cartoon Network-figurer än om sagovarelser. Men kontrasten är charmig och ser till att spelet inte dränks i en sjukligt supersöt estetik.
Schizofrent ljudspår
Soundtracket kan beskrivas som att Michael Ancel slagit på sin New Age och World-spellista på shuffle. Det är ungefär lika galet som det låter men konstigt nog funkar det utmärkt till spelets estetik. Ena banan kan bestå av harmoniska Beyond Good & Evil-xylophontrudelutter, nästa av agentfilmsinspirerade trumpetslingor, mexikanska gitarrsånget eller balkaninspirerade visor.
Den ack så viktiga bandesignen
Den spännande designen och den vackra designen till trots, är ett plattformsspel inte mycket att hänga i granen utan en stadig bandesign.
Rayman Origins ett plattformsspel där fyra spelare kan ta sig an äventyret tillsammans, en ökande trend bland moderna plattformsspel. Michael Ancel har i en intervju sagt att han ville återuppliva glädjen i att spela tillsammans med vänner på samma tv och ur den aspekten har han inte misslyckats. Rayman Origins är väldigt roligt att spela med andra och kommer bjuda på många skratt.
För ojämn
Problemet med bandesignen är att den är för ojämn. När Rayman är som bäst är spelet strömlinjeformat och det går fort. Du blir kanske jagad av något och måste vara i ständig rörelse samt utnyttja dina reflexer. Tyvärr är dessa moment svåra att synkronisera med andra spelare och det resulterar ofta i att alla förutom en i gänget dör. Samtidigt finns det banor som har ett lugnare tempo och kräver mer precision. Dessa moment är underhållande till en början men spelet saknar nytänkande inslag som motiverar spelaren att fortsätta. Det är enklare att ha överseende om man spelar tillsammans med andra, men spelar du själv blir det betydligt mer monotont och näst intill ett "trial and error"-upplägg som är under all kritik.
Ett bra plattformsspel i små doser
I mindre doser, tillsammans med goda vänner är Rayman Origins ett ljuvligt plattformsspel. Det finns grova brister i bandesignen men det vägs upp av både spelglädjen och av de banor som är riktigt välgjorda. Till skillnad från
New Super Mario Bros som ständigt lyckades överraska saknar Origins nytänkande inslag. Det är svårt att avgöra vilket betyg spelet förtjänar när det är så ojämnt. Personligen har jag svårt för plattformsspel som prioriterar den snygga fasaden framför en välpolerad spelmekanik och tycker det idag blivit allt för vanligt inom genren. Det må bottna i mitt maniska Super Mario World-spelande under barndomen men mina krav på plattformsspel är höga. Med det sagt kan jag förstå om man tycker Rayman Origins är värt ett högre betyg. Oavsett så är Origins ett givet val när jag är sugen på härlig plattformsglädje tillsammans med polarna. Nu kan förhoppningsvis Michael Ancel återuppta arbetet med Beyond Good & Evil 2.
Vi fick spelet av Ubisoft.