Det borde ha varit enkelt att förbättra ettan, men det var det tydligen inte.
Animen om Naruto lider intressant nog av samma stora brist som Naruto Shippuden 2-spelet. Det försöker dra ut på upplevelsen så mycket att det hämmar njutningen. I animen är det i form av långa intron, outron och tillbakablickar. I spelet är det i form av transportsträckor.
Återkomst efter 2,5 år med pervot
Ultimate Ninja Storm 2 tar vid i händelserna där
ettan slutade. Naruto kommer tillbaka till Konoha-byn från 2,5 års träning med ero-sennin Jiraiya. Hans första uppgifter blir att utföra små uppdrag åt Tsunade, byns ledare (hokage). Strax visar det sig dock att Narutos vän Gaara kidnappats från sin by Suna av den kriminella organisationen Akatsuki. Konoha skickar iväg många av sina ninjor för att undsätta Gaara och äventyret är igång.
Kollegor med autentiska attacker
För oss som kan vår Naruto och känner igen karaktärerna så är det riktigt kul att man får styra så många av dem i spelet. Om det inte är direkt i strid så kan man åtminstone med ett tryck på L1/R1 kalla in ninjakollegor som delar ut ett par smällar mot fienden. Alla har "autentiska" attacker som man känner igen från serien.
Frihet och precision
Striderna innehåller som väntat gott om olika slag och sparkar och avståndsattacker, men också de magiska ninja-förmågor som varje karaktär i spelet är begåvad med. Dessa gestaltas ibland av filmsekvenser med stora attacker som måste tryckas fram med rätt knapptryckningar i snabb följd för att göra så mycket skada som möjligt. Så gott som alla bossfighter har flera filmsekvenser som man ska trycka sig igenom. Jag tröttnar dock sällan på det eftersom själva filmsekvenserna är så pass coola.
Stridandet pågår på en ganska stor öppen yta men attacker är hela tiden automatiskt riktade mot sitt mål så det blir aldrig problem med att man sparkar och slår åt fel håll. Det ger en skön kombination av frihet och precision.

Karaktärerna, deras ansiktsuttryck och deras krafter är noga återskapade från serien.
En borttagen mysfaktor
Det är ett märkligt beslut att till skillnad från
det första Ultimate Ninja Storm ta bort den fria staden i del två. Där man i ettan kunde springa runt fritt och hoppa mellan hustaken och leta efter saker kan man i uppföljaren bara röra sig längs utvalda områden med extremt begränsad frihet. Varje stad och område består i stort sett bara av några korridorer befolkade med lite affärer och personer som man kan prata med.
En av de mysigaste faktorerna med föregångaren är därmed borta.
Transportsträckor med laddningar
Dessa korridorer återkommer även i naturen och när man är inne i staden och får ett uppdrag är det inte ovanligt att man kommer behöva springa igenom 15-20 korridorer för att komma till uppgiften som ska lösas. Det enda som finns att göra i "skogskorridorerna" är att plocka blommor eller andra växter som man hittar lite här och var. Dessa kan sedan kombineras till olika brygder som gör en tillfälligt bättre.
Som om inte transportsträckorna var irriterande nog har de dessutom alltför ofta lite för långa laddningstider.
Japanska röster
På sina håll är grafiken lite för sparsmakad och alla karaktärer känns lite bleka, men över lag är den fin i både färgval och design. Förvisso är nästan allt taget rakt från serien, men det har jag inget problem med. Snarare tvärtom.
Ljudet är lite tamt både när det gäller ljudeffekter och musik, men det är ett stort plus att man kan välja att ha japanska röster.

Det är ungefär så här som "korridorerna" i staden visas. Inte speciellt fritt.
Inte Street Fighter IV
Förutom den ganska långa kampanjen så finns det också möjlighet att spela vanliga snabba strider mot datorn eller en kompis. Småkul, men det är inte direkt Street Fighter IV.
För de yngre Naruto-fansen
Jag hade hoppats på mer från Ultimate Ninja Storm 2. Det hade efter ettan alla förutsättningar att bli riktigt grymt, istället så väljer Cyberconnect2 att trycka ur sig en ganska oinspirerad uppföljare som slaviskt följer händelserna i animen och som inte tillför speciellt mycket i spelmekaniken. Det är med andra ord ett spel som är riktat till de yngre Naruto-fansen. Vi som har lite högre krav på spelandet får fortsätta hoppas på ett Naruto-spel som tar klivet från "bra" till "fantastiskt".