Barnprogramsspel
I centrum för handlingen i spelet står familjen Saturday, och kanske främst den minsta grabben Zak. Han har förmågan att kontrollera monster kallade cryptids, en typ av summons. Familjen kämpar mot den onda VV Argost som är ute efter världsdominans. Och mer än så varken behöver eller orkar nog de flesta som inte känner till tv-serien bry sig om dialog och handling.
   Upplägget är klassiskt 2D-plattformande med element liknande de från Bionic Commando och Metroid. Man letar efter och försöker ligga steget före de onda genom att klara av ett antal nivåer på olika platser i världen. Oftast spelar man som Zak men ibland får man även prova på att kontrollera någon av hans föräldrar eller hans kompis Doyle.

Dålig timing
Det är egentligen inget fel på idéerna, men jämfört med de andra spel som innehåller liknande element så är de i Secret Saturday halvtaskigt utförda. Till att börja med så är animationerna oprecisa och på vissa håll fula. Man förlorar på vanligt vis hälsa om man rör vid fiender men det är svårt att avgöra vad som är tillräckligt för skada. Ibland skadas man inte fastän man ser ut att nästan ha gått igenom en fiende, medan man ibland klart hoppar över en lavaström men ändå förlorar hälsa.
   Nästa dåligt gjorda moment är när det gäller att undvika till exempel eldklot från golvet som studsar upp. Dessa följer inte någon rim och reson. Fram tills att man närmar sig dem så ser det ut att finnas ett visst mönster, så säg att man vill ta det säkra före det osäkra och låta en eldboll studsa upp och ner för att sedan hoppa över. När man då närmar sig så upphör mönstret abrupt och ingenting händer, förrän man faktiskt försöker ta sig förbi då eldbollen så klart studsar upp på en, försvarslös i luften. Det är alltså i princip omöjligt att ta sig förbi dessa tillsynes enkla hinder utan att ta lite skada. Helt klart trasig spelmekanik.