Heavenly Sword-skaparnas nya spel växer och växer.
Jag gillade verkligen
Heavenly Sword, Ninja Theorys förra spel. Så pass mycket att jag trodde stenhårt på Enslaved och blev ännu mer förväntansfull över att få röra mig i ett igenvuxet New York. Upplägget tilltalade mig verkligen. Trots att Heavenly Sword led av en hel del missar som en lite vassare utvecklare antagligen inte skulle släppa igenom.
Trip och hennes apa
Enslaved handlar om fången Monkey som blir räddad från sin fångenskap av teknikern Trip. Men Trip litar inte på Monkey och tillverkar ett pannband som gör att hon kan kontrollera Monkey. Deras ofrivilliga samarbete bäddar för en intressant dramaturgi och dialog och i början av spelet finns det en nerv mellan dem. Det får mig att bry mig om duon.
En sak vänjer jag mig dock aldrig vid; Varför har Trip gjorts till ett ängsligt våp? Ninja Theory - det är år 2010 nu. Kvinnliga huvudpersoner som ständigt ska räddas hör 50-talet till.
Mästerliga delar
Precis som i Heavenly Sword är delar av Enslaved mästerliga. Ansiktsanimationerna, karaktärerna och fienderna (även om dessa är lite tjatiga) håller högsta klass och det märks att handlingen inte skrivits av någon spelutvecklare som känner sig lite manad utan ett riktigt proffs. Alex Garland har bland annat skrivit manus till filmerna The Beach och 28 dagar senare. Här lyckas han berätta en historia som jag i efterhand skulle ha velat veta mer om. Det finns detaljer jag inte gillar, som det märkliga beslutet att ta med riktiga bilder och filmsnuttar i spelet, men över lag är handlingen på en bra nivå.

Närstriderna blir betydligt roligare om ni lär er några nya rörelser. Som till exempel att rulla undan och följa upp med en attack eller det stora svepande slaget med staven.
Klättrar nästan automatiskt
Resten av spelet håller nämligen inte riktigt samma klass. Kontrollen i striderna fungerar hyfsat. Monkey slåss mot robotar med sin stav och kombinationer av snabba och tunga slag. Han kan parera, undvika inkommande attacker och skjuta dyrbara skott med sin arm. Jag gillade inte stiderna så mycket i början, men de växte under spelets gång och till slut njöt jag av dem.
Spelet styr hoppen
I de många plattformsdelarna är det i stort sett bara att trycka på hoppknappen och röra sig någorlunda rätt för att han ska ta sig fram som en apa längs väggar och plattformar. Det är väldigt styrt. Spelet bestämmer helt var du kan hoppa någonstans och även om det är skönt att hållas i handen så uppstår också frustrerande situationer när man inte kan hoppa över en liten sten.
Det går att uppgradera Monkeys förmågor med sfärer som man samlar på sig och man kan även be Trip om hjälp med att till exempel distrahera fienden. Det är inget avancerat system och det hade gärna fått ge lite fler dimensioner till spelandet.

Trip hade kunnat vara en riktigt cool karaktär, men förutom att hon är en hacker av rang så verkar hennes roll mest vara att hamna i knipa och ropa på hjälp. Könsroller anno 1950-tal.
Ofärdig känsla
En av Heavenly Swords stora förtjänster var de snygga animationerna. Här är de förvisso för det mesta mjuka och realistiska, men de blir alldeles för ofta märkligt hackiga och missar ibland att mjukt övergå i en ny animation. Det ser ofärdigt ut.
Även kameran har problem. Det är inte alltid den visar det man vill se och ibland är den för inzoomad så att man inte ser något. Strider i hörn är helt hopplösa och det är inte sällan kameravinkeln plötsligt byts så att man får lite svårt att orientera sig eller springer åt fel håll.
Håll utkik på rean
Det var mycket som växte under spelets gång för mig. Jag gillade Trip och Monkey mer och mer, lärde mig acceptera den något sladdriga styrningen, de styrda hoppen och när jag låst upp lite fler rörelser blev även striderna roligare. Efter de första två timmarna var jag inne på att ge det en sexa. När sluttexterna rullar blir det en mycket stark sjua. Inte riktigt tillräckligt för att slå sig igenom höstens spelbrus, men väl värt att spana in när ni hittar det till ett bra pris.
Vi fick Enslaved av Namco-Bandai och inväntade ett embargo innan vi publicerade den här texten.