Jag gillar Lego-spelen. Det är lättsam underhållning som utan att någonsin riktigt nå höjderna, bjuder på enkla små kickar av samlande och problemlösande. Men de har ända sedan starten tyngts ned av en hel del små och stora buggar och märkligt nog har inte dessa åtgärdats. Dessutom är de nya idéer som finns med i Indiana Jones 2 inte helt genomtänkta.

Inte för barn trots allt?
Indiana Jones är aldrig ensam i spelet. Han har alltid minst en partner med sig och varje karaktär har någon form av specialförmåga utöver de vanliga; att kunna slåss med knytnävarna och hoppa. Indiana Jones har sin piska som gör att han kan svinga sig över avgrunder och hål, sno vapen ur fiendens händer eller dra i avlägsna spakar. Kvinnliga karaktärer kan i sin tur hoppa extra högt.
   En annan sak som skiljer karaktärerna åt är att de har olika föremål med sig. Till exempel en spade, skiftnyckel eller översättningsbok. Dessa används ofta på banorna och det är en hel del problemlösning i LIJ2. Dra i spakar, använd facklor eller bygg ihop klossar så att det går att hoppa upp till en plattform högt upp. Det är förvisso ganska enkla problem för det mesta, men tyvärr förstör en del av dem möjligheten för de yngre spelarna att klara av allt själva. Dessutom är det över lag roligare att slåss och skjuta än att lösa problem.

Karaktärer med fobier
En klar nackdel jämfört med Lego Star Wars och Lego Batman är att karaktärerna i Indiana Jones är betydligt tråkigare. Det lär bli bråk i soffan om vem som får vara Indy för de andra karaktärerna är sällan speciellt coola. Vad är våpet Marion jämfört med prinsessan Leia? Vad är en nazist i uniform jämfört med Darth Vader? Eller en beduinskurk mot Boba Fett?
   Karaktärerna som man styr har i vissa fall också fobier. Om Indiana Jones kommer för nära en orm sätter han händerna för ansiktet, gnäller och darrar som ett asplöv. På samma sätt reagerar andra karaktärer för spindlar. Då får du byta karaktär eller låta din partner hjälpa dig.

Snubbelhumor
Alla banor baseras på händelser i Indiana Jones-filmerna men den här gången är det framför allt från den senaste, Kingdom of the Crystal Skull. Många av scenerna känns igen, men en del banor är nästan helt fritt påhittade och de är ofta bäst. Tyvärr gör viljan att följa filmerna till punkt och pricka att en del banor blir onödigt låsta i ett format som inte riktigt passar spelet. Men för det mesta är banorna en lyckad blandning av skurkspöande, hoppande och problemlösning.
   Berättandet sker i stumfilmssekvenser som härmar filmerna. Alltid med en humoristisk touch i form av snubbelhumor och varianter på att visa upp stendumma beslut.

Leta skatter och paket
Det mesta är sig annars väldigt likt. Du kan överallt slå sönder lådor, tunnor eller andra föremål så att det ramlar ut pengar. För dessa pengar kan du köpa karaktärer eller specialförmågor i en betydligt större hubbvärld än tidigare.
   Varje bana har tio skattkistor som ibland är så svåra att få tag på att du måste spela om banorna i "free play" där du kan byta mellan betydligt fler karaktärer än du kan använda i "story mode".

Nya, korkade idéer
Det nya är att hela upplägget ändrats något. Numera är hubbvärlden mycket större. Det är här alla andra uppdrag startar genom att man går in i en grotta, dörr eller något annat. Problemet är bara att det kan vara svårt att veta vart man ska ta vägen härnäst och jag tror jag spenderat lika mycket tid med att springa runt i hubbvärlden som i uppdragen och ofta med att bara springa runt och leta efter nästa uppdrag.
   En annan riktigt korkad miss är att man inte kan byta karaktär som man vill utan måste springa runt och leta upp den man behöver för tillfället. Så om du behöver någon som kan hoppa högt och denna råkar lulla runt på andra sidan hubbvärlden så är det bara för dig att traska dit och hämta personen och sedan springa tillbaka igen. Väldigt retligt.

Fler fordon
Flera banor är baserade kring fordon den här gången. På ett begränsat område ska du försöka köra in i fiendefordonen för att förstöra dem. Det varierar mellan att vara kul ombyte och frustrerande när den fasta kameran inte visar tillräckligt av det som händer på skärmen och det blir svårt att träffa hopp eller bara att följa vägen. Råkar man bli av med ett fordon händer det ibland att det dyker upp igen på en helt annan plats på banan varvid du får traska dit till fots. Återigen väldigt retligt.

Omständligt banbyggande
En välkommen nyhet är däremot att man nu kan springa ifrån varandra på banan varvid skärmen delas i två och följer båda personerna. När man är tillräckligt nära flyter skärmen ihop igen. Smart!
   Banbyggandet låter på pappret väldigt bra, men det är ganska omständligt. Det tar lång tid och kräver en hel del jobb för att skapa något som troligtvis inte kommer vara i närheten av de färdiga banorna. Du kan inte heller dela med dig av dina banor eller ladda ner andras. Vilket gör hela läget mer till en gimmick som ska stå på omslaget än något som höjer spelvärldet.

Sämst hittills
Jag är betydligt mer förtjust i Lego Star Wars eller Lego Batman där man får välja mellan roliga karaktärer med olika egenskaper. Indiana Jones-spelen har större fokus på olika föremål och det är helt enkelt inte lika roligt tycker jag. Precis som i alla andra spel har Indy 2 mängder av saker att samla på och håller ganska länge om du spelar med en vän (eller ditt barn), men de borde ha fixat buggarna, struntat i hubbvärlden och satsat på ett annat varumärke istället för att stressa ut det här. Indy 2 är det hittills sämsta Lego-spelet i den här genren utan att egentligen vara dåligt.