Det fanns många möjligheter att göra tvåan fantastisk. Ruffian Games lyckades inte på en enda punkt.
När Realtime Worlds var klara med det första Crackdown började de jobba på
All Points Bulletin som släpptes nyligen. Uppföljaren till
Crackdown tog istället Ruffian Games hand om. Ett Dundee-baserat företag skapat av två före detta Realtime Worlds-medarbetare.
Det finns inga skäl till att inte kräva att uppföljaren är förbättrad i små och stora detaljer. Så är dock inte fallet.
Mutanter är den "stora" nyheten
Crackdown 2 är nästan löjligt likt föregångaren. Den största skillnaden är att det införts en natt- och dagcykel som egentligen bara innebär att nätterna är lite farligare på den fria stadens gator. Då dyker det nämligen upp mängder av mutanter som anfaller allt i sin väg. De är mer kanonmat än ett verkligt hot mot dig och är egentligen bara i vägen. Men de är huvudingrediensen i handlingen. Uppdraget i tvåan är nämligen att både bekämpa brottslingarna i "Cell" och att utrota alla mutanter. Först ska tre stycken "absorption units" startas så att ett mutantnäste kan utrotas. När detta är gjort är det dags att hitta nya absorption units och så upprepas detta tills du klarat spelet.
Frustrerande svårt att klättra
I muntantnästena som ska utplånas måste du försvara en mackapär från mutanternas attacker medan den byggs ihop. Väl ihopbyggd tar den hand om alla mutanter i närheten, men innan dess väntar ibland tuffa strider. I takt med att du förbättrat din huvudperson ställs du mot större och kraftigare mutanter och dessa nästen är spelets ena svårighet. Den andra är klättrandet.
När du springer och hoppar runt i staden kan du samla på dig "ability orbs" som gör dig snabbare och bättre på att hoppa högt och långt. Många platser som man vill nå befinner sig högt upp och då gäller det att klättra på husfasader. Till skillnad från de flesta andra spel med denna funktion har Crackdown 2 helt struntat i att anpassa fasaderna till klättrande. Det händer att man klättrat uppåt i en minut för att plötsligt mötas av en kant som går ut så mycket från byggnaden att man inte kommer förbi den. Det är inte heller speciellt lätt att se vad man kan hålla fast i eller vad som bara är en platt fasad. Det gör klättrandet mer frustrerande än coolt.

Lite senare i spelet lär man sig att göra en "ground pound" när man landar från ett hopp. Ett bra sätt att få fiender i närheten att flyga åt alla håll.
Förbättra din agent
Dessutom begränsas ditt klättrande av att vissa absorption units ligger på platser du inte kan ta dig till förrän du uppnått en viss nivå. Du måste därför hoppa runt och samla mängder av "agility orbs" innan du ens kan komma vidare i handlingen. Det är inte speciellt kul eftersom att det är väldigt många "orbs" man måste hitta.
Det finns fyra andra färdigheter i spelet som kan förbättras - vapen, explosioner, fordon och styrka. Skjut mycket för att bli bättre på att skjuta och därmed låsa upp nya vapen, använd explosioner mycket för att de ska bli ännu mer effektiva och låsa upp fler granat- eller raketbaserade vapen. Kör mycket fordon för att låsa upp nya bilar och slåss mycket i närstrid för att bli starkare. Enkel logik som fungerar väl. Det är kul att uppgradera sin soldat och se honom bli mäktigare.
Dö och återföds
Apropå din huvudperson så kan han anpassas i något av de mest sorgliga karaktärsskaparna hittills i ett spel. Välj mellan fyra fula ansikten och fyra färgnyanser på dräkterna. Det är allt, vilket också gör det helt meningslöst.
En lite kul finess är att du när som helst kan välja att döda din agent för att via högkvarteret välja andra vapen och fordon som passar situationen bättre för att sedan återfödas i staden på utvalda platser. Det går därför ganska snabbt att ta sig runt i staden. Det är bara att dö och återfödas närmre ens mål om man inte orkar springa eller åka bil dit.
Bland vapnen hittar vi olika maskingevär, hagelbössor, granatkastare och raketgevär. Två vapen kan man bära med sig åt gången. Det finns också olika sorters handgranater och fjärrutlösta minor.

På nätterna kommer mutanterna ut på gatorna. De hade kunnat utgöra coola bossar, men är mest bara tråkiga köttklumpar som står i vägen.
Slut när det precis börjat
Crackdown 2 är ett sandlådespel och det finns en stor stad att leka i, men det finns väldigt få belöningar för lekandet. Man hittar orbs som förbättrar huvudpersonen och lite race-utmaningar, men det är allt. Det är dock ganska roligt att röra sig runt i staden eftersom huvudpersonen kan hoppa som om han vore Hulk. Framför allt senare i spelet när du uppgraderat honom till max. Då hoppar han tiotals meter både på höjden och längden och det går snabbt att ta sig runt i staden.
Jag spelade det med ganska stort fokus på uppdragen direkt. Det gjorde dels att min agent fick svårt med fasadklättringen efter ett tag och dessutom fick jag det lite tufft i vissa mutantnästen. Jag råder er verkligen till att först samla orbs och levla upp er agent tidigt. Sedan kan ni ge er i kast med uppdragen. Crackdown 2 är som roligast när du har en välutvecklad agent som kan sparka iväg lastbilar eller kasta en bil tiotals meter. För mig tog spelet slut när jag trodde det skulle börja och det berodde dels på att jag levlat lite för dåligt i början och dels på att spelet är väldigt kort med rekordtjatiga uppdrag.
Borde sågas...
Ruffian Games har lyckats med bedriften att inte förbättra ett 3,5 år gammalt spel som redan på den tiden kändes lite efter konkurrensen. De visar upp en skrämmande dålig bandesign, löjligt tjatiga uppdrag och korkade fiender. Crackdown 2 borde verkligen sågas med fotknölarna. Men det är något med att hoppa runt som en superhjälte i en stor, fri stad som tilltalar mig väldigt mycket. Och även om det bara är en persons framsteg i kampanjen som sparas när man spelar online så är det väldigt kul att röja runt i Pacific City med upp till tre vänner. Därför blir det till slut en väldigt svag sjua till Crackdown 2. Men om ni inte spelat ettan kan ni lika gärna köpa den för
ungefär en hundralapp. Tvåan är inte bättre.