acc5cf7ac846bc10f3b52b782dd238ee
Operation Flashpoint Dragon Rising
Prisjakt: Operation Flashpoint Dragon Rising 119 kr
Nästa Operation Flashpoint kommer använda samma grafikmotor (Ego Engine) som Colin McRae Dirt.
UtgivareCodemasters
UtvecklareCodemasters
GenreAction
Release2010-07-09
ps3 Playstation 3 2010-07-09
pc PC 2009-10-08
xbox360 Xbox 360 2009-10-08
info
Info
news
Nyheter (10)
magnify
Förtitt
artikel
Recension
images
Bilder (5)
movies
Filmer (5)
forum
Forum
world
Hemsida
joystick
Serie
vote
Betyg
Operation Flashpoint Dragon Rising
Skrevs 2009-10-20 17:26:00 av Joakim Magnå
Operation Flashpoint: Dragon Rising bjuder på realistisk action för den tålmodige.
Dragon Rising försöker ta krig på allvar. Det är bra att veta innan man kastar sig in i en spelvärld där döden, om det vill sig illa, bara är en enstaka, förlupen kula bort. Dragon Rising är precis som sin föregångare, Operation Flashpoint, ett mer taktiskt och mindre förlåtande alternativ till andra förstapersonskjutare i krigsmiljö. Tempot är lägre och fokus ligger på att samarbeta med sina medsoldater snarare än att leka actionhjälte. Enkla handlingar som att ladda om vapnet, plocka upp en handgranat eller klättra över en stenmur tar längre tid än i andra spel. Ordergivning och planering har stor betydelse och det är viktigare att kunna flanka fienden eller lägga nedtryckande eld med gott resultat än att ha ett kvickt avtryckarfinger.
   Värdet är alltså ett helt annat än i spel som Call of Duty 4, Killzone 2 och Halo 3. Upplägget är ovanligt på konsol, men genomförandet har sina brister och hade mått gott av en rejäl översyn.
flashpoint
Dragon Rising utspelas några år in i framtiden. Ryssland och Kina har hamnat i bråk om den påhittade, gröna ön Skira vars rika oljefyndigheter lockar jättarna. USA bestämmer sig för att gå in på Rysslands sida i konflikten och invaderar ön för att driva bort den kinesiska armén.
   En elva uppdrag lång kampanj skildrar några av händelserna på ön. I rollen som gruppbefäl leder man en enhet bestående av fyra marinsoldater som vid sidan av andra trupper skickas in för att sabotera, skydda framryckande fordon, frita fångar och liknande. Under uppdragens gång kontrollerar man olika soldater och man får aldrig ett ansikte till huvudpersonerna. Det blir aldrig personligt. Vad som ska göras förklaras med militäriska översiktskartor och faktatexter. Hela tiden är det tydligt att man bara är en bricka i ett större spel och det mesta sker tillsammans med större AI-kontrollerade styrkor.
Håll huvudet lågt
Väl ute i fält gäller det hela tiden att planera sina drag och att hålla huvudet lågt. Oftast är det en bit att förflytta sig för att nå fram till sina mål och omständigheterna avgör om det är värt att anfalla eller undvika de fiender som finns längs vägen. Varje strid är ett litet projekt i sig. Att attackera rakt framifrån fungerar sällan. Istället gäller det att smyga sig fram eller att till exempel försöka komma runt i sidan eller bakom fienden medan kamraterna lägger nedtryckande eld.
   Miljöerna är i regel öppna och det gäller att utnyttja stenar, träd och även mindre håligheter och gräs som skydd. När väl skottlossning bryter ut är det inte särskilt glamoröst. Mycket tid kommer att spenderas liggandes på marken medan man letar efter grönbrunklädda mål som försvunnit mot bakgrunden 100 meter bort. Det är inte särskilt ofta man får se sin motståndare i vitögat.
Skön upplevelse
Ett misstag i strid kan vara ödesdigert. De gånger man överlever en träff gäller det att direkt ropa på gruppens sjukvårdare, så att han kan lägga om skadan, och stoppa blödningen. Gruppen kommenderas genom en ringformad meny – en del av konsolanpassningen – som när som helst kan tryckas fram. Order kan ges kollektivt eller till enskilda soldater. Genom att bläddra runt i menyn går det att ställa in formation vid förflyttning, regler för eldgivning och liknande. I vissa situationer är det även möjligt att begära artilleribeskjutning eller ett luftanfall.
   När allting klaffar är Dragon Rising en rätt skön upplevelse. Det är spännande och givande att tvingas tänka i andra banor än vad man vanligtvis gör när man spelar krigsspel. Känslan av att sitta bakom en sten och inte våga titta ut när kulorna viner är riktigt bra. Att det inte finns någon musik utan bara vapenljud och krigslarm höjer bara stämningen. Och när man lyckas med en väl genomtänkt plan utan att själv dra på sig förluster är himlen helt klart inom räckhåll. Men dessvärre finns lite väl många brister och frustrerande moment för att den där känslan ska vara särskilt varaktig.
ofdrscreenshotoct026
Ljussättningen tillhör spelets visuella höjdpunkter.
Bökigt ge order
Mängden funktioner som ryms i ordermenyn är exempelvis imponerande. Men det kan vara svårt att hålla reda på allt när det hettar till och även den bästa plan kan gå åt skogen om man under en intensiv eldstrid börjar bläddra fel och inte hittar det man söker. Ännu bökigare blir det när man vill ge individuella order. Kontentan är att det när det verkligen gäller är svårt att använda en i grunden genomtänkt gruppfunktion.
   Att vissa delar av uppdragen måste utföras inom en viss tid är ett annat bekymmer. Det kan röra sig om att skydda en fordonskonvoj eller att slå tillbaka ett anfall mot en by. Sölar man misslyckas uppdraget. Detta skapar ett stressmoment som rimmar illa med spelets fokus på taktik. Istället för planering och sondering tvingas man lite för ofta stresspringa mellan fiendeposteringarna. Det gör att man heller inte kan utnyttja de vidsträckta (och inför spelsläppet utlovat fria) miljöerna fullt ut. Spelet är helt enkelt inte byggt för den sortens situationer och borde därför inte innehålla dem.
   Även den artificiella intelligensen lämnar en del att önska. Fienderna kan frysa i sina positioner, stirrande rakt fram och kan vara dåliga på att ta skydd eller reagera på det som händer. Medsoldaterna i sin tur verkar ibland glömma bort givna order. Dessutom händer det att de sätter sig på fel sida om ett skydd eller ställer sig mitt i skottlinjen. Det är frustrerande när man måste hålla dem i handen för de mest grundläggande sysslor.
ofdrscreenshotoct008
I spelet finns en hel del fordon, men i kampanjen är det mest språngmarscher som gäller.
Samarbeta online
På plussidan finns ett onlinebaserat samarbetsläge. Fyra spelare kan tillsammans köra igenom enskilda uppdrag eller hela kampanjen i ett svep. Det är kul och gör också att de problem som finns med att styra medsoldaterna när man spelar själv försvinner. En skillnad mot att spela ensam är att det inte finns några checkpoints när man är flera. Istället återuppstår döda spelare vid samlingspunkter, men om alla skulle dö måste man börja om från början av uppdraget.
   Online finns det även två tävlingslägen. Annihilation låter kort och gott två lag strida mot varandra, inga konstigheter. I Infiltration ska en liten specialstyrka ta sig in i en byggnad och förstöra ett specifikt mål. Den större motståndarsidan agerar försvare och gör vad som går för att stoppa angriparna. Tyvärr tillåter konsolversionerna av Dragon Rising bara åtta spelare online samtidigt. På PC kan upp till 32 spelare möta varandra. Tomrummet fylls av AI-soldater, vilket gör att konsolkrigare får en minst sagt urvattnad version när det gäller onlinespelande.
Yxigt och ofärdigt
Dragon Rising har bra idéer men känns yxigt och ofärdigt på flera plan. Gruppkontrollen, AI:n, uppdragsdesignen med mer hade behövt en hel del finputsning. Samtidigt är spelet visuellt utdaterat. Skiras vidsträckta, lummiga gräslandskap är väl läckra och solljuset faller vackert men texturerna och de tomma skalen till byggnader imponerar inte alls. Soldatmodellerna är inte heller mycket att skriva hem om. Mängden gräs och undervegetation har dessutom påtagligt skruvats ner i PS3-versionen jämfört med PC-utgåvan. Intrycket är på sin höjd medelmåttigt.
   Att ta sig igenom Dragon Rising kräver en stor dos tålamod. Det är mycket transportsträckor och AI- respektive kontrollproblemen bäddar för återkommande frustration. Alla som inte gillar speltypen bör förmodligen hålla sig borta. Saknas gör också en hjälpande hand för de som ändå vill prova på. Det första uppdraget i kampanjen ger en del tips men förklarar egentligen inte hur någonting går till i praktiken. En rejäl spelbar guide som går igenom hur exempelvis olika taktiker och situationer kan hanteras hade varit på sin plats.
   När man iscensätter sin plan och lyckas är Operation Flashpoint: Dragon Rising riktigt underhållande. Men de där glödande ögonblicken då allting stämmer och spelets hårdare kanter inte märks är tyvärr sällsynta.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • doro
    grind bastard Om du bara skulle recensera samarbets... 2009-10-24
    • jag
      suspekt Jadu, svårt att säga. Co-op gör ju de... 2009-10-24
jag

suspekt

Journalist i Göteborg. Nu nyhetsreporter på GT/Expressen. Har arbetat på bland annat DN, GP och Hallandsposten. Skribent på Level 7 sedan 2004. Gillar rollspel, shooters och indie.
acc5cf7ac846bc10f3b52b782dd238ee
Genre
Action
Utgivare
Codemasters
Utvecklare
Codemasters
Plattform
PC, Playstation 3, Xbox 360
Prisjakt
Release
2010-07-09
Sammanfattning
plus
  1. Bra krigskänsla
  2. Co-op online
  3. Fyllig ordermeny
minus
  1. Föråldrad grafik
  2. Halvdan AI
  3. Tidspressade uppdrag
  4. Få spelare online
6

Slutsats

Operation Flashpoint: Dragon Rising är en taktisk militärskjutare som ger en helt annan upplevelse än traditionella actionspel i krigsmiljö. Upplägget är spännande och det är belönande när man lyckas iscensätta sina planer med gott resultat. Men det finns problem med AI:n, både för vänner och fiender, och ibland är det svårt att få sina medsoldater att agera som man vill. Samarbetsläget online minimerar felen och gör spelet roligare. Framför allt är det ett spel för de redan invigda.
#inlineditbutton