För den som aldrig spelat Mahjong tidigare är det ett spel med så många regler och konstigheter att det vid en första anblick känns totalt oöverskådligt. Jag hade därför hoppats på en riktigt bra genomgång i Funtown Mahjong. Tyvärr brister spelet redan där. Reglerna rapas upp på sida efter sida och efter bara några minuter fick jag se mig besegrad av textväggen. Jag beslutade mig istället för att köra igång spelet och bara se vad som hände. Inte heller det var någon hit eftersom jag inte förstod någonting alls. Till slut återstod den lite mer lättförståeliga genomgången baserad på en fiktiv spelomgång och reglerna klarnade något. Men det kändes att jag bara skrapat på ytan av något stort.

När nu Microsoft gett spelarna möjlighet att skapa sina egna 3D-avatarer är det helt ofattbart att Funtown inte passar på att utnyttja det. Istället får spelaren välja mellan ett antal förmodifierade avatarer som är både tråkiga och fula.

Fördelen, och samtidigt nackdelen, med Funtown Mahjong är att spelet sköter en hel del av tänkandet åt dig. Jag ska inte försöka mig på att dra alla regler här, för det kommer bara att bli förvirrande, men grunden i spelet går ut på att samla olika kombinationer av brickor. När spelaren har chans på en fungerande kombination dyker det upp ett val att acceptera eller ignorera. Det gör att man hela tiden får hjälp med att faktiskt ta poäng vilket är en fördel i början. Nackdelen är att det blir för enkelt att bara acceptera spelets egna förslag och strategitänket som behövs för att maximera sina poäng och spela ut sina motståndare hamnar i skymundan. Eftersom datorn också lägger ut alla brickor åt spelarna samt räknar ihop alla poäng tar det tid att lära sig hur allt egentligen hänger ihop.