 |
||||||
|
 |
The Legend of Kage 2
Skrevs 2009-01-14 21:33:00 av Håkan Persson En oväntad uppföljare i ett medelmåttigt utförande
En aning otippat att det över 20 år gamla arkadspelet The Legend of Kage skulle få en uppföljare – och till Nintendo DS dessutom. Men vad har Taito att hämta upp från det ohyggligt svåra och förvirrade spelet från 80-talet?
 Som en Hong Kong-rulle
Taito lyckades skapa en härlig känsla av att vara ninja i originalet. Man kunde lätt hoppa upp till de översta grenarna i de enorma träden för att bemöta en aldrig sinande ström av ninjor i trädkronorna. Mycket av den känslan är bevarad i den nyproducerade uppföljaren, som skulle kunna placeras i någon tidig ninjarulle från Hong Kong. Huvudrollsinnehavarna dansar lätt på trädtopparna, springer uppför lodräta väggar och oskadliggör sina fiender med blixtsnabba attacker genom de 13 plattformsorienterade banor.  Pimp my ninja
Kage, hjälten från första spelet är tillbaka tillsammans med en kvinnlig ninja vid namn Chihiro. De två valbara figurerna skiljer sig något från varandra. Kage använder sig av ett katanasvärd och shurikens, medan tjejen har en kusarigama. Chihiros vapen är starkare men har istället inga kaststjärnor. Hon har dessutom bättre magikunskaper än sin kompis, dock tål Chihiro betydligt mindre stryk. I övrigt så skiljer sig inte deras äventyr nämnvärt från varandra. Samma banor, samma bossar och samma mål. Under spelets gång erhåller man diverse uppgraderingar – längre slagkombinationer, högre hopp, fler shurikens med mera. På banorna finns olikfärgade glaskulor att plocka upp. Dessa kan man sedan kombinera till olika magier, eller ninjutsu som det kallas här. De kulörta kloten ska placeras på ett sorts bräde för att utvinna nya förmågor – vilket kan vara allt från att återställa en bit hälsa till att bli starkare under en begränsad tid eller framkalla en kraftig magiattack. Dock kostar det magipoäng att använda dem och mätaren återfylls endast efter det att man dör eller när en bana är avklarad. Achievements på DS
Efter banorna får man betyg på hur väl man har skött sig, hur hög slagkombination man lyckas utföra och vilka föremål man har hittat. Dör man under banans gång och väljer att fortsätta så nollställs poängen och det blir betydligt svårare att få ett bra betyg. Bosstriderna är många och varierande där flera av dem bjuder på en ordentlig utmaning. Dock blir det mycket struntprat inför och efter varje kamp och den opersonliga handlingen tar lite väl mycket plats. En kul detalj är de belöningar man blir tilldelad. Som de achievements 360-spelare kan låsa upp finns det även här små delmål att uppnå. Genom att spela i mer än två timmar, hoppa 500 gånger, få betygkriteriet A fler än 26 gånger och så vidare låser man upp olika teckningar.  Snålt med ombyte
Att rädda prinsessan från demonernas klor, vilket är karaktärernas mål, går väldigt fort. Min första genomspelning tog strax över tre timmar. Då belönas man med en ny svårighetsgrad och ett nytt spelläge med endast bosstriderna. Inte speciellt upphetsande och en omspelning känns inte lockande då de redan ettriga fienderna blir både tåligare och än mer intensiva. Spelsättet ter sig väldigt variationsfattigt. Slå sig fram bland mängder av klonade ninjor för att ta dig mot ett bestämt mål med de tillhyggen man har blivit tilldelad blir väldigt monotont efter ett par nivåer. Banorna har få hemligheter och det gör att man hellre tar sig så snabbt som möjligt genom dem för att lägga krutet på den kommande bossen. Inte ända fram
The Legend of Kage 2 är ett snabbt spel. Huvudkaraktärerna flyger fram över banorna och tungan behöver vara rätt i mun för att man ska hinna med att både eliminera fiender och parera attacker. Dock förstör den plottriga grafiken flytet och fientliga projektiler kan vara svåra att se. Men för- och bakgrunderna är tidvis helt godkända och animationerna välgjorda. Även om det ligger en angenäm ninjakänsla över spelet så är det väldigt traggligt. Intetsägande banor, variationsfattiga strider och otydlig grafik. Dock tycker jag det är kul att Taito följer upp sin 20-åriga klassiker, men precis som föregångaren kommer även det här spelet inte lämna några större intryck efter sig.
Inga kommentarer
Spenderar dagarna på en reklambyrå i Gävle som grafisk formgivare.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Facebook
Twitter
E-post
honken
 |
|
 |
|
 |
SlutsatsEn oväntad uppföljare till ett antikt ninjaspel. Mycket av den häftiga ninjakänslan har Taito lyckas bevara, men det tyngs ner av enkelspåriga banor och ett monotont spelsätt. Grafiken är oftast diffus och gör det lite väl svårt i pressade situationer. Varaktigheten är ett annat stort minus och det finns ingen större vits med en omspelning. The Legend of Kage 2 är ett medelmåttigt äventyr som kan vara värt att kolla in när det hamnar i reabackarna. |
The Legend of Kage 1
Originalspelet hittade ut till arkadhallarna 1984 och konverterades något år senare till Nes, som dock aldrig gavs ut officiellt i Europa. Målet var att rädda en kidnappad prinsessa, men det var inte det enklaste i och med den höga svårighetsgraden. Spelet var ännu kortare än sin uppföljare och bestod endast av fyra banor, men krävde flera omspelningar. Efter varje avklarat varv ändrades dessutom årstiden för att ge lite omväxling.
Arkadversionen finns tillgänglig i spelsamlingen Taito Legends 2 till Playstation, Xbox eller PC för den som är sugen på klassisk ninjaaction.
Arkadversionen finns tillgänglig i spelsamlingen Taito Legends 2 till Playstation, Xbox eller PC för den som är sugen på klassisk ninjaaction.
|
|
|
|
|
|
Prisjämförelser
