Peka dig framåt
Denna DS-version skiljer sig naturligtvis en hel del från sina konsolsyskon. Herr Överlord är inte ens med ute på banorna, utan nöjer sig med att sitta på sin tron och kommendera sina små demoner. En uppgift som spelaren snabbt får ta över.
   När spelet tar sin start finns endast impen Giblet tillgänglig, men ganska snart får han sällskap av tre andra fulingar. Alla fyra knatar omkring på banorna samtidigt, och inte helt oväntat krävs det att man använder deras unika egenskaper för att klara de pusselfyllda banorna.
   Giblet är stark och kan flytta lådor. Han är även bra på närstrider. Den röde Blaze är pyroman, och gillar därmed att tända eld på utvalda objekt. I strid håller han sig helst i bakgrunden och använder avståndsattacker. Imp nummer tre kallas Stench och kan… lukta illa. Ologiskt nog är han även bra på att smyga och tar inte skada av giftiga gaser. Sist ut är Zap, en vattengående fuling som kan hela resten av gänget.

Hjärnhalvor på halvfart
Overlord: Minions är ett fruktansvärt intetsägande spel. Det är inte snyggt, men inte heller fult. Kontrollen är inexakt, men aldrig spelförstörande. Pusslen bjuder på det gamla vanliga, men de fungerar. Utöver den småstrulande kontrollen finns det egentligen inga större problem med spelet. Förutom att det inte är ett dugg kul att spela då, vilket är ett ganska stort minus. För personer med extremt pusselsug kan det kanske ge lite nöje, men alla andra bör lägga pengarna på annat.