Socom är fortfarande den roligaste onlineskjutaren jag har haft nöjet att bli beroende av. I efterhand minns jag framförallt bandesignen, vapenbalansen och det välfungerande lobbysystemet. När Socom Confrontation släpptes till PS3 strulade dessa delar, samt en hel del annat. Confrontation utvecklades dock av Slant Six, seriens originalutvecklare var nämligen upptagna med att slipa på MAG. Lyckas det nå upp till Socoms storhet?

255 mot en
Det känns smått bisarrt att se upp till 256 spelare i inforutan på baksidan av spelfodralet. Det skapar även en del skepticism; hur ska 256 spelare kunna samarbeta? Hur ska 256 spelare kunna hålla till på samma server utan att lagg förstör hela upplevelsen?
   Lösningarna är flera – och de fungerar faktiskt riktigt bra. Till en början känns dock huvudlösningen trist; trupperna är rejält utspridda på de stora kartorna och stöter i regel inte ens på varandra. Hela bataljonen slåss mot samma gemensamma mål, men vägen dit går genom strategiska punkter som plutoner och krigsgrupper tilldelas att anfalla eller försvara.
   Det går att springa iväg åt helt fel håll, men det lönar sig aldrig. Anledningen är att man får dubbelt så mycket erfarenhetspoäng om man skjuter eller helar folk på den plats man blivit beordrad att bevaka, vilket gör att folk följer den uppsatta taktiken. De flesta medsoldater springer till och med omvägar för att återuppliva fallna kamrater.
   Står man i närheten av sin grupp- eller plutonledare får man dessutom en rad småförbättringar, exempelvis snabbare omladdningshastighet, bättre skydd mot granater och lite högre hälsa. Samarbete belönas med andra ord stort, medan enskilda soloräder alltid slutar i en snabb död.

Rollspelsskjutande med poäng
Den nämnda erfarenhetspoängen används för att förbättra ens karaktärs egenskaper och vapentillgång. Det är ett enkelt men välfungerade system där poäng kan spenderas i nio olika kategorier. Sex av dessa rör vapenförbättringar på olika sätt, medan de resterande tre förbättrar skott- och explosionsdetektion, radarfunktioner, helning med mera.
   En anmärkningsvärd detalj med MAG är att det bara finns tre startvapen, och de är verkligen inget att hänga i julgranen. Man kan även använda poäng för att låsa upp nya vapen, men det finns ändå bara maximalt tre olika alternativ i varje vapengrupp. Samtliga vapen kan dock uppgraderas. Med förbättringar såsom kikarsikte, snabbare omladdning, förbättrad stabilitet med mera, blir de betydligt mer användbara.
   Det går dock inte att använda samtliga förbättringar samtidigt, utan din karaktär har en maxvikt som inte kan överskridas. Det är helt enkelt upp till spelaren vad som ska bäras med. Tåligare skydd, förbättrade vapen eller extra granater – låt din spelstil bestämma.

Systemcheck, ok
Rent spelmässigt fungerar MAG väl. Kontrollen är intuitiv och sitter i ryggmärgen efter första matchen. Det är aldrig några problem att röra sig eller skjuta, och jag har aldrig fastnat i omgivningen. Ibland vägrar gubben dock att lägga sig ner på marken om det inte finns tillräckligt med utrymme. Egentligen är det bara logiskt, men det skapar ändå frustration när man inte lyckas slänga sig ner under beskjutning.
   Grafiskt finns det inte heller något att klaga på. MAG är inte världens snyggaste spel, men för att vara så storskaligt och onlinebaserat imponerar det. Miljöerna är relativt detaljerade, men det blir aldrig plottrigt. Karaktärerna ser bra ut och rör sig smidigt.

Statistik i mängder
I huvudmenyn kan man hitta en absurd mängd statistik. Självklart finns uppenbar information i form av total speltid, antal dödade fiender och hur många gånger man dött, men för statistikfreaks finns det oändligt med information att begrunda.
   Totalt finns det fjorton olika kategorier där allt kan hittas. Allt från hur många huvudmål du förstört, till hur många vänner du dödat. Man kan även se hur många av varje fiendetyp man dödat, och hur man dödat dem. Dessutom kan man se hur bra man skött sig som ledare och hur väl man följer taktiker.

Tekniska problem
Eftersom MAG enbart går att spela online är det extremt viktigt att servrarna håller måttet. Så var inte fallet tiden efter releasen, utan det tog två-tre dagar innan jag lyckades spela en hel match. Sedan dess har det fungerat fullt godkänt för det mesta. Lagg är sällsynt, men inträffar stundtals. Antalet matcher som avbryts helt utan anledning är dock irriterande högt, men man får i alla fall behålla den erfarenhetspoäng som samlats ihop i den avbrutna matchen.
   Överlag fungerar alltså allt oväntat bra, även med 256 spelare i samma match. Servrarna verkar dock inte klara av trycket vid de mest populära tiderna, och kvällen då detta skrevs, över en vecka efter release, kraschade servrarna ett flertal gånger. För det mesta fungerar spelandet fint, men i och med att spelet enbart går att spela online duger inte riktigt ”för det mesta”.

Inte för alla
MAG är på många sätt en rak motsats till Modern Warfares onlineskjutande. Det tar ett bra tag att komma in i spelsystemet, man har inte ens chans om man springer runt ensam och banorna består till stor del av relativt öppna områden. Ett perfekt recept för katastrof, men det fungerar. Tack vare de smarta erfarenhetspoängslösningarna hjälper faktiskt spelarna varandra. Samarbete och målfokuserade attacker belönas stort och är den snabbaste vägen till bättre vapen och egenskaper. Visst finns det matcher som blir ren pannkaka eftersom folk kutar runt som beväpnade hönor, men de är, överraskande nog, oerhört få.
   Efter någon enstaka timmes spelande förstod jag inte mycket av MAG. Jag sprang, sköt, missade, dog. Men jag lärde mig. Ju mer jag spelade, desto roligare blev det. Efter tio timmars spelande hade jag funnit en spelstil som passade mig, samt lärt mig fungerande anfalls- och försvarsvägar. MAG kräver tid och tålamod i massor, men är även oerhört belönande. Gillar ni onlineskjutare som lutar åt det realistiska hållet är MAG ett måste. Inte för att 256 spelare kan mötas samtidigt, utan för att det är ett av marknadens mest genomtänkta och belönande onlinespel.