• Här hittar ni vår videorecension
Det är 25 år sedan Ghostbusters-filmen släpptes. När ett spel utannonserades utan att det skulle släppas en ny film var jag minst sagt skeptisk. Inte för att konceptet skulle fungera dåligt som tv-spel, utan för att det kändes som en stor flopprisk. Vad har Ghostbusters att tillföra idag? Hur många minns eller har ens sett filmerna idag?
   Men jag var uppenbarligen helt ute och cyklade. Spelet har byggt upp en viss hype från förvånansvärt många håll.

Rätt stämning
Filmen och spelet handlar om en kvartett spökjägare som är långt ifrån sinnesbilden av hjältar. De är übernördiga, något plufsiga och har bytt ut coola oneliners mot en torr, töntig humor. På ryggen bär de enorma ryggsäckar som driver deras spökfångande energistrålar och de kör runt i vad som mest ser ut som en ombyggd ambulans. Det är så nördigt att det blir coolt, och utvecklarna Terminal Reality har hittat stämningen från filmen. Det är väldigt mycket dialog, både i mellansekvenserna och under spelandet, och det kryllar av skämt som är mer eller mindre lyckade. Men även om jag personligen bara fnissar till någon gång ger replikerna helt rätt inramning. Det är en skön jargong mellan spökjägarna, deras sekreterare, uppdragsgivare och de spöken som kan prata.

Ojämn svårighetsgrad
Du spelar en praoelev hos Ghostbusters och får finna dig i att hunsas och få pikar under spelets gång, men även uppmuntringar och imponerade utrop om du spelar bra. Handlingen rivstartar med en bana där den enorma "Marshmallow Man" går lös i New York. Det gäller att snabbt förstå hur spelmekaniken fungerar, annars kommer du att få problem. Svårighetsgraden är nämligen väldigt ojämn och jag dog ett gäng gånger ganska tidigt i spelet, medan jag sedan klarade stora delar utan att dö på svårighetsgrad två av tre.

Jaga spöken med strålar
Som spökjägare är det din uppgift att fånga in spöken. Genom att rikta och hålla din stråle mot dem försvagas de. När de är tillräckligt svaga slänger du ut en fälla och får kämpa för att dra spökena ovanför den så att de till slut fångas. Med R2 skjuter man ut strålen och när spökena försvagats tillräckligt håller man in L1 för att greppa tag i dem och föra dem till fällan. Eftersom fienden flyger runt hejvilt i omgivningen går mycket av spelandet ut på att springa efter och försöka träffa dem med strålen.

En minuts väntan efter död
Samtidigt som du försöker försvaga gastarna måste du själv undvika deras attacker. Eftersom du oftast springer runt och tittar uppåt, efter ett enda spöke och är koncentrerat på det, missar du ofta vad som händer bakom dig eller på sidorna. Och eftersom man bara tål någon träff (ibland bara en) innan man dör blir det många retliga dödsfall. Jag tror att 90 procent av mina dödsfall berodde på attacker som jag inte ens såg. Plötsligt träffades jag av något bakifrån och det blev Game Over. Detta blev extra irriterande med en av de längsta laddningstiderna jag någonsin upplevt i ett spel. Det tog minst 30 sekunder från att jag dog till att jag fick börja om igen. När jag dessutom fick börja om på ett ställe som inleddes med en halv minuts dialog som inte gick att trycka förbi var mitt goda humör förbrukat.

Återupplivare eller spökjägare?
Ett sätt att minska dödsfallen är att bli återupplivad av ens spökjägarkollegor. Det är väldigt sällan man springer runt själv i spelet och det är bara om alla dör som du måste börja om. När dina kollegor skadas allvarligt kan du springa bort och återuppliva dem. Ibland går det till överdrift och blir din huvudsysselsättning istället för att jaga monster och ibland dröjer det plågsamt och tråkigt länge innan du kommer på fötter igen. För det mesta är dock kollegorna skötsamma och klarar sig bra själv, men ibland känns det som att man mer jobbar som återupplivare än spökjägare.

Skjut slemsträngar
För varje spöke som fångas eller besegras (vissa ska bara förstöras) får du pengar som du kan köpa nya grejer och vapen för. Allt gör på ett eller annat sätt dina vapen starkare, till exempel genom att göra dem kraftfullare eller mer långvariga. Alla vapen kräver nämligen omladdning och det är viktigt att planera när de ska laddas så att du inte tvingas avbryta en kritisk fångst.
   Det finns fyra olika vapen som alla har en sekundär eldgivning. Standardstrålen som kan skjuta missiler och slimestrålen är de viktigaste. Slimestrålen fyller dels igen hål som spöken kommer ut från, men den skadar också många spöken. Dessutom har den en sekundär funktion som skickar iväg en slemsträng som kan fästas vid två ytor och sedan drar ihop dessa. På så sätt kan man lösa en del av spelets få pussel - eller binda ett spöke till en fälla. Ett snillrikt vapen som är min favorit.

Med rätt inriktning i sju timmar
Det finns många sorters fiender som kräver något olika metoder för att besegras. Miljöerna varieras också en del, även om en hel bana återanvänds vid ett tillfälle. Du besöker hotell, kyrkogårdar och andra dimensioner och varierar mellan trånga korridorer och stora öppna utomhusområden.
   Handlingen är en typisk spökjägarbagatell, men det gör inget. Berättandet är charmigt töntigt och genomarbetat. Det är uppenbart att det här är en dyr produkt som haft helt rätt inriktning under skapandeprocessen.
   Jag klarade det på ungefär sju timmar på den näst högsta svårighetsgraden.

Flerspelarlägen online
Flerspelarläget online innehåller enkla spellägen i stil med att besegra oändliga horder av spöken, skydda artifakter från attacker eller att fånga spöken på tid. Det går alltså inte att spela karriären med andra vilket är en stor miss. Det hade höjt upplevelsen rejält.
   Att röja spöken tillsammans med andra kan roa i någon timme, men är egentligen bara en kul bagatell som gör slutbetyget lite starkare.

Överraskande välgjort
Jag blev överraskad över att Ghostbusters är så pass välgjort. Jag har aldrig varit något större fan av filmerna och kan tänka mig att det skulle höja betyget ännu ett snäpp för en del av er. Mitt största problem med spelet är dels att jag ofta dog utan att veta vad som hände, att laddningstiderna var groteskt långa och att kontrollen hade kunnat utnyttjas till fler rörelser. Bakom de problemen finns dock trevlig och välgjord underhållning.