Jakten på den försvunna skatten
The Secrets of Atlantis bjuder på en intressant historia i typisk 1930-tals film noir-miljö. Huvudpersonen Howard Brooks är en ingenjör på väg hem till Förenta Staterna från en konferens i Tyskland. Resan sker med luftskeppet Hindenburg som Brooks har varit med och designat. På väg över Atlanten saboteras zeppelinaren och Brooks får utnyttja sina kunskaper till att laga dess motorer.
   Efter en kort öppningsfilm kastas man in i problemlösning och mysterium. Spelet cirkulerar kring den försvunna kontinenten Atlantis och den kunskap som finns gömd där. Genom att finna Atlantis skulle mänskligheten kunna använda denna kunskap till att skapa en ny gyllene era. Jakten efter den mytomspunna kontinenten sker dock inte utan problem. En mystisk grupp som kallar sig Thule lägger krokben för spelaren och vill utnyttja Atlantis kunskaper för egen vinning.

Ologiska pussel
Jag har svårt att se hur även inbitna fantaster skulle uppskatta spelet på grund av ett stort problem, nämligen pusslen. Antingen är de välkända och bjuder inte på någon utmaning eller ologiska och intetsägande. Bland de mer kända formerna av minispel finns både logikspelet sudoku och poker i form av Texas Hold’em. Just dessa är inte särskilt svåra att genomföra, problemet ligger i den totala bristen på instruktioner. Jag råkade av misstag nollställa mitt sudoku-pussel två gånger genom att trycka på en knapp som jag trodde indikerade att pusslet var klart. Denna frustration hade enkelt kunnat undvikas med några korta instruktioner.
   Värre är det istället med de pussel som är helt intetsägande och ologiska. Vid ett tillfälle behöver man dyrka upp ett lås men saknar verktyg. För att lyckas med detta behövs givetvis en hårnål. Det kluriga är att den får man ganska mycket tidigare utan att ha någon som helst aning om vad den ska användas till. De flesta av problemen är av den här karaktären. De är inte svåra att lösa egentligen. Istället förväntas man springa fram och tillbaka som ett skållat troll och leta efter små detaljer som var för sig verkar helt obetydliga.