Som gammal Marvelnörd som dessutom gillar kortbaserade spel så var mina förväntningar orimligt höga på det här spelet. I USA har det fått medelmåttiga betyg strax under 70%, men de flesta recensenter klagade på att det var hårt mot nybörjare så jag blåste upp mitt ego tillräckligt för att tro att jag skulle stå över sådan kritik innan jag satte igång.

Ungefär så här ser spelplanen ut under spelets gång. Spelaren har fyra karaktärer på bordet. Motståndaren bara två.
Kort som kostar poäng
Några timmar senare kan jag förstå kritiken samtidigt som jag inte haft några problem att sätta mig in i spelet. För i grunden är det enkelt. Precis som i det välkända kortspelet Magic har båda spelarna livspoäng som det gäller för motståndaren att minska till noll genom att attackera med korten. Det finns fyra olika sorters kort; karaktärer, platser, effekter och föremål (egna namn).
Flera av korten kostar poäng att lägga ut på bordet från handen och för att ha råd med det kan man i varje omgång lägga ut ett valfritt kort som resurs. För varje resurskort på bordet kan du lägga ut kort med samma eller mindre kostnad. Med tre kort på bordet kan du till exempel lägga ut en karaktär som kostar två poäng tillsammans med ett föremål som kostar en poäng.
Allt är inte vad det ser ut
Varje karaktär har ett defensivt och ett offensivt värde och när man anfaller i sin stridsfas gäller det att dels besegra de fiendekaraktärer motståndaren lagt ut som skydd och att skada motståndaren själv. Efter varje stridsfas får varje spelare återställa en av sina skadade karaktärer, resten tas bort från bordet. Till detta grundsystem tillkommer gott om olika effekter och tilläggsregler. Det går till exempel att lägga ihop två karaktärers attacker om de tillhör samma grupp (till exempel X-Men eller Fantastic Four), förstöra utrustning eller lägga till eller dra ifrån attackstyrka med effekter. Vad som ser ut som en solklart attackalternativ kan snabbt ändras på grund av mäktiga effekter som motståndaren har på handen.

Ungefär så här ser korten ut. Det är en mysig nördkänsla att ha sina Marvelfavoriter på bordet.
Inte pedagogiskt
Grunderna är inte svåra att lära sig, men spelet är inte speciellt pedagogiskt upplagt. Även om man kan få en genomgång av många av reglerna i spelet så borde det ha varit långt mycket smidigare. Nu löper det istället stor risk att skrämma bort de av er som inte är beredda att lägga ner timmar på att förstå ett spels detaljer. Det hade kunnat göras så mycket smidigare med till exempel ett valfritt ständigt aktivt hjälpsystem.
Skurk eller hjälte
Man väljer i början av spelets karriärläge att antingen spela som hjälte eller skurk. Sedan tilldelas man en kortlek som inte håller någon högre kvalitet, men som bör kunna ta dig förbi de första motståndarna. I takt med att du klarar motståndarna tilldelas du poäng som du kan köpa nya kortpaket för. I dessa hittar du olika kort som du kan byta ut eller lägga till din nuvarande kortlek. I början kan det vara svårt att bygga egna lekar, men man lär sig snart att använda vissa kombinationer och hitta en bra balans mellan de olika korttyperna.

Så här berättas handlingen i karriärläget. Inget avancerat, men det fungerar som viss stämningshöjare.
Fantasi behövs för striderna
Som Marvelnörd är det lite extra coolt att till exempel kunna ha en kortlek med enbart X-Men-karaktärer och se hur dessa ger varandra fördelar och kan samarbeta mot fienden. Med lite fantasi kan det bli återupplevande av klassiska strider som X-Men mot Brotherhood of Evil. Vissa sällsynta karaktärer ger också ren Pokémon-feber att försöka få tag på när man köper kortpaket som besatt.
Möt andra spelare
När man klarat kampanjerna både som ond och god kan man spela en slags problemlösning där man i en viss spelsituation ska klara något kriterium för att få godkänt. Det går också att spela enskilda matcher mot datorn, men framför allt går det att spela mot sina kompisar. Antingen via trådlöst nätverk eller via internet. Antingen i enskilda matcher eller i sponsrade eller egenskapade turneringar. Det är naturligtvis här som spelets verkliga styrka och varaktighet ligger. Har du bara kommit över den rejäla tröskel som kortsystemets inlärningströskel innebär så kan du mycket väl bli smått besatt av att samla på dig de rätta korten och bli att räkna med i onlinematcherna.
Lite för klumpigt
Själv blir jag väldigt uppslukad av spelet och hade inga större problem att komma över tröskeln. Tyvärr har Konami gjort menyer och hjälpsystemet lite klumpigt och de utnyttjar inte riktigt alla snygga bilder som finns på korten. Över lag är dock Marvel Trading Card Game ett riktigt lyckat spel till PSP som dock får stryk av
Metal Gear Acid och
Metal Gear Acid 2 när det gäller kortsystemsbaserade spel till PSP.