 |
|
|
Donkey Kong Jungle Beat
Prisjakt: Donkey Kong Jungle Beat 95 kr
Med hjälp av handklappningar och trummorna till Donkey Konga ska du i det här plattformsspelet se till att Donkey klarar av att hoppa över stup, svinga i lianer, slåss eller göra andra rörelser.
|
|
|
|
|
Donkey Kong Jungle Beat Skrevs 2005-02-15 11:54:00 av P-A Knutsson
Även om Donkey Kong är en väldigt gammal karaktär associerar nog de flesta honom med Rares Super Nintendo-spel Donkey Kong Country. Ser man tillbaka på de titlarna märker man att de mest handlade om yta, men spelen blev succéer och Donkey Kong blev känd som en snäll banansamlare istället för kidnappare.
Förutom de tre SNES-spelen har Donkey Kong gett sig ut på plattformsäventyr ytterligare fyra gånger, men på senare tid har vår kära apa mest lirat golf, tennis och andra snobbsporter. Men nu är han tillbaka i ett helt normalt sidscrollande plattformsspel – som styrs med en trumma.

Trimma motoriken
För att kontrollera Herr Kong i hans senaste spel ska man alltså helst använda trummor, men tro inte att det kräver musikalisk talang. En välutvecklad motorik är dock ett måste. Trots att det enbart finns tre ”knappar”, höger, vänster och start, kan vår åsneapa utföra alla möjliga konster såsom att simma, hoppa, fånga, boxas, kasta, gå, springa med mera.
Vid ett par tillfällen ska man till exempel plocka upp kokosnötter och kasta in dem i en elefantsnabel samtidigt som man undviker allt från eldklot till laserstrålar. För att göra detta trummar man snabbt åt höger eller vänster för att springa åt respektive riktning, sedan letar man upp en kokosnöt och klappar händerna för att plocka upp den. Efter det trummar man försiktigt för att ställa sig i en bra position och till slut slår man på båda trummorna för att göra ett hopp och slutligen med hjälp av en klapp kasta iväg kokosnöten mot elefantens snabel.
Det känns riktigt härligt med ett så pass varierat upplägg där man slängs mellan skeppsvrak, boxningsringar och liansvingande helt utan att man behöver stanna upp och fundera på hur kontrollen fungerar. När man har kommit in i Jungle Beats kontrollflyt finns det inget som kan stoppa spelaren – man flyger från vägg till vägg samtidigt som man bonkar uttrar och samlar bananer.
Banandesign på hög nivå
Denna gången är bananerna betydligt viktigare än vad vi är vana vid, då de används på samma sätt som ringarna i Sonic-spelen. Precis som vanligt ligger frukten utspridd lite överallt och ju fler man samlar desto mer liv får man. Skulle man bli träffad av en fiende förlorar man en handfull bananer och når räknaren noll blir det Game Over.
Huvudanledningen till att samla på bananer är emellertid de medaljer som erhålls när man samlat ihop tillräckligt många. Det finns fyra medaljer på varje bana (brons, silver, guld och platina) och ju fler man samlar desto snabbare kan nya banor låsas upp. Ett annat användningsområde för bananerna är möjligheten att klättra upp på High Score-listans topp genom att samla så många som möjligt.
Avancerade banankombos
Att spela om samma nivå gång på gång är inget jag är förtjust i, men då banorna i Jungle Beat är ruskigt väldesignade känns det riktigt kul att starta om på nytt bra för att få högre poäng. Dessutom kan man till viss del välja olika rutter genom nivåerna beroende på hur banansugen man är.
Det bästa med banorna är dock det tidigare nämnda flytet. När man har lärt sig vilka fiender och hinder som finns kan man svinga sig fram på banorna genom att hålla samma kombo vid liv. Kombos byggs upp genom att utföra rörelser non-stop, stannar man till på marken i en sekund är kombinationen med andra ord slut. Belöningen för att hålla igång kombos är ett större värde på de insamlade bananerna; ju längre man håller sig från marken desto mer blir varje banan värd.
Kort é gott
När det kommer till spellängden har emellertid Jungle Beat problem. Det finns inte särskilt många banor och de avklaras i regel helt utan problem. De olika bossarna kan vara kluriga till en början, men när man har luskat ut vad som ska göras bjuder de inte på särskilt hårt motstånd.
Själva spelsessionerna blir inte heller särskilt långa då det är betydligt jobbigare att styra ett spel med trummor istället för kontroll. Donkey Kongs senaste äventyr gör sig därför bäst i korta men intensiva spelstunder.
Annorlunda och underhållande
Jungle Beat bjuder på stor underhållning men skulle verkligen behöva lite mer djup. Visst är det otroligt kul att lira, men trots den relativa variationen blir det enformigt om man spelar en längre stund. En annan sak som inte skulle skada är en högre svårighetsgrad. Att få platina-medaljer på varje bana är i och för sig galet svårt, men om man inte bryr sig om att slå rekord trummar man sig genom spelet utan större bekymmer.
Totalt sett är Jungle Beat dock ett riktigt trevligt spel som rekommenderas starkt till folk som vill testa något nytt – eller är sugna på klassiskt plattformshoppande. Det saknar livslängd och utmaning, men väger upp det med hög spelglädje. För övrigt borde alla boxningsspel liras med en trumma.
GenreRytm UtgivareNintendo UtvecklareNintendo PlattformGamecube, WiiPrisjakt95 krRelease2005-02-11
 |
- Superb bandesign
- Varierat
- Kontrollen fungerar utmärkt
- Mysig grafik
|
 |
- Att styra med trummor låter rätt mycket
- Blir snabbt jobbigt att spela
- Ingen multiplayer
- Bra men begränsad kontroll
|
 |
GrafikDet grafiska imponerar inte direkt och dessutom blir det lite plottrigt här och var, men allt är väldesignat och väldigt charmigt. Men varför täcker Donkey upp en fjärdedel av skärmen? |
 |
SpelkänslaVem kunde tro att det var så här roligt att spela ett plattformsspel med trummor? Oavsett om man springer, boxar eller svingar i lianer är både kontrollen och spelglädjen på topp. |
 |
VaraktighetFör att orka spela mer än en till tre banor i rad krävs ett starkt psyke och uthålliga armar, så Jungle Beat fungerar bäst för korta spelsessioner. |
 |
SlutsatsSkulle jag beskriva Jungle Beat med ett ord skulle hysteriskt ligga bra till. Höger, höger, hopp, klapp, klapp, vänster, hopp, klapp. Kaotisk underhållning. Den begränsade livslängden gjorde att spelet var nere på en sjua och harvade till en början, men ju mer jag spelade desto säkrare blev åttan. |
|

|
 |