Innehåll i tre delar
När du startar får du välja mellan enspelarläge, instant action eller multiplayer. I Instant Action kan du som namnet antyder hoppa in i något uppdrag för ett flerspelarläge offline. När du väljer enspelarläget får du välja svårighetsgrad och sedan kapitel i spelet, från början är de upplåsta delarna endast ett handledande kapitel som lär dig grunderna samt den första kampanjen av totalt två. Kampanjerna är indelade i olika kapitel och mellan varje kapitel spelas en sekvens upp från filmen som förklarar vilket del av sagan du nu ska ta del i. I kampanjen War of the Rings kommer du bland annat få delta i slaget vid Helms klyfta, slåss mot en Balrog i Morias gruvor, kämpa mot häxkungen på Pelennors slätt och mycket mer. När du har klarat av de godas kampanj låser du upp möjligheten att spela kampanjen Rise of Sauron där du istället får slåss under Saurons onda inflytande. Denna kampanj är riktigt trevlig just av den anledningen att det är sällan man får möjligheten att spela som sagans ondare personligheter. Som en helhet låter Lord of the Rings: Conquest som en bra idé på pappret, och utfört rätt skulle det kunna vara riktigt tufft, men tyvärr är det en besvikelse vi bjuds på.

Engagemanget obefintligt
Det stora problemet med enspelardelen i Conquest är det faktum att det känns som ett multiplayer-spel där utvecklarna har klämt in en handling och diktat ihop uppdrag som inte passar in i sagan. Målen med uppdragen handlar oftast om att "döda denna nyckelfigur", "förstör dessa torn" eller "håll denna punkt i X antal minuter". Det är visserligen häftigt att slåss mot viktiga fiender eller hjältar i sagan, men när det är busenkelt att ta ihjäl en Balrog medan det kan vara halvkämpigt att ta kål på Grima Ormstunga är något allvarligt obalanserat.
   Svårighetsgraden är tyvärr ganska obalanserad oavsett vilken svårighetsgrad du väljer och ibland kan du misslyckas med ett uppdrag utan att direkt veta vad det var du gjorde för fel. De olika klassernas färdigheter till trots så handlar striderna i stort sett om ett konstant knapphamrande utan ände. Fiendernas attacker har dessutom en ful ovana att skicka dig flygandes över stora avstånd, något som blir oerhört irriterande när du hamnar i en grupp fiender som skickar runt dig som en frisbee en varm sommardag.
   Lägg till detta att spelets tredimensionella miljöer inte är särskilt väl implementerade så får du ännu en irriterande faktor när ovan nämnda frisbee-fysik skickar dig över en kant till din död. Eftersom du har begränsat med liv på varje uppdrag blir det mindre kul att slösa majoriteten av dem på korkad fysik.

Flerspelarläget då?
I multiplayer-läget har du som tidigare nämnt möjligheten att spela de två kampanjerna i samarbete, eller så kan du gå online via EA Nation för lite multiplayerspel. Det är här det egentliga nöjet med Conquest visar sig. Upp till sexton spelare kan delta i fyra onlinelägen: Team Deathmatch, Hero Deathmatch, Conquest och Capture the One Ring. Team Deathmatch är samma läge som vi är bekanta med i multiplayer-spel: besegra motståndarlaget genom att få 150 poäng (kills). Hero Deathmatch är samma sak med skillnaden att samtliga spelare tar rollen som kända hjältar eller skurkar från sagan.
   I Conquest-läget placeras fyra flaggor på kartan och det lag som lyckas ta över samtliga vinner. Lagets poäng ökar snabbare och snabbare i takt med att fler flaggor erövras och till slut får du möjligheten att välja att spela som en hjälte istället för en vanlig enhet. Om du tar över samtliga flaggor snabbt får du direkt välja en hjälte, något som skapar strategiska möjligheter för synkade lag. I Capture the One Ring slåss både den goda och den onda sidan om att äga ringen.
   De olika klassernas fördelar kommer verkligen till liv online och skapar ett visst engagemang, för en stund. Magikerns förmåga att skapa ett skyddande kraftfält kan exempelvis användas för att skydda bågskyttar från inkommande projektiler, och krigaren kan hålla offensiva enheter borta från långdistansenheter. Tyvärr gör sig spelets grundläggande brister påminda även här: det är helt enkelt inte särskilt roligt att hamra på knappar i längden, oavsett vilket multiplayer-läge du väljer.