Mario slängs ut i rymden
Som namnet antyder är Mario den här gången ute i rymden. Han kastades ut till en måne ovanför Mushroom Kingdom av Bowser och hans hantlangare och nu måste han som vanligt rädda allt och alla, som den spelvärldens svar på Bamse han är.
   Rymden består av mängder av planeter som alla har ett gravitationssystem som gör att inte mustaschmannen flyger ut i oändligheten. Vissa av planeterna är dock inte mer än ett tiotal meter i diameter och då är ens sikt minst sagt begränsad. Vi har sett det i bland annat Ratchet & Clanks månbana tidigare och det är inte någon större poäng med det här. Nyhetens behag i början gör det kul att utforska planeter stora som badbollar och springa runt upp och ned. Gravitationen ska påverka hur högt det går att hoppa och vi kan nog få se fler finesser med systemet senare.

Wii-anpassad kontroll
Kontrollen är den här gången såklart anpassad till Wii. Med nunchuken förflyttar man sig, med z hukar man sig och c centrerar kameran. Specialhoppen från tidigare Mario-spel är kvar och utförs med ett eller flera tryck på a-knappen. Precis som tidigare kan man också hoppa på vissa fiender. B-knappen på wii-fjärrkontrollen kan dels plocka upp eller flytta föremål, men också skjuta iväg småstjärnor som till exempel kan få fiender att bli omtöcknade. Genom att vifta vilt på fjärren utför Mario en snurrattack som precis som alla andra rörelser man gör med den kontrollen inte känns helt precis. Men att skjuta småstjärnor och allt annat man gör är lätt att kontrollera så det tar inte många minuter att lära sig det mesta som går att göra kontrollmässigt i spelet.

Samarbeta
Spelet ska ha ett samarbetsläge som går ut på att en annan spelare kan kontrollera en annan pekare på skärmen. Exakt vad detta ska kunna tillföra är oklart i dagsläget, men Mario-mannen Shigeru Miyamoto har påstått att den andra personen både ska kunna hjälpa och hindra huvudspelaren. Det låter naturligtvis mycket intressant. Allt är roligare i ett samarbetsläge.

Min spelsession
Annars bestod min spelsession först och främst av en meningslös introsekvens med någon prinsessa vid namn Rosetta som pratade om något som jag redan glömt poängen med. Därefter fick jag jaga kaniner på en ganska liten planet för att lära mig kontrollen. De hade gömt sig i till exempel högt gräs och i ett rör och när jag kom i närheten rusade de iväg med mig tätt efter. Sedan kom jag till en bana där det gäller att slå sönder kristaller med snurrattacken samtidigt som goombas av olika storlekar patrullerade området. Precis som i tidigare delar kan man hoppa på de mindre varianterna om man inte vågar sig på en snurrattack. En av planetens goombas hade en nyckel som behövdes för att komma vidare till nästa planet.
   På ett annat ställe gällde det att gå på brickor så att de vänds och blir i samma färg allihopa. Samtidigt gäller det att akta sig för elektrifierade, roterande plattor. Klassiskt plattformande med andra ord.